Friday I'm in Love: Henry Thillberg - en gudabenådad tekniker
Mikael Karlsson är tillbaka med en text om en MFF-legendar.
Fotbollskarriären satte fart i raketfart! Henry debuterade i MFF:s A-lag den 13 juni 1951, tre och en halv månad senare debutera Henry i B-landslaget!
Han gillade att dribbla av motståndarnas försvarare och det kunde även hända att målvakter också blev uppsnurrade. Då stod han där med bollen vid mållinjen och kunde bara rulla in bollen i mål, men i stället tittade han upp och slog en passning till Kajan Sandell som enkelt kunde skjuta bollen i mål! Många menar att Henry kunde gjort många fler mål än hans 149 i den ljusblåa tröjan. Men Henry tyckte det var roligare att spela fram än göra målen själv. Något som Kajan tackade för.
Henry Thillberg föddes i Lund 1930 och han växte upp i Trelleborg. Fotbollen blev snart hans stora intresse, och på den tiden lirade man boll på ängar och andra ställen som man hittade och som var lämpliga att vara på. I Trelleborg fanns de två fotbollsklubbar IFK Trelleborg och Trelleborgs FF. Valet var enkelt, det blev Trelleborgs FF för klubben var arbetarnas lag och IFK var för de lite finare.
- Medan vi gick på bio på måndagskvällarna i tofflor och keps, gick IFK-arna med skjorta och slips. Jag började spela i TFF:s pojklag då jag var 15 år, säger Henry.
Henrys far Harry hade själv spelat för Trelleborgs FF och hans övriga bröder hade också spelade ett antal matcher för TFF. Harry hade tre bröder och en syster: Hugo, Elvir, Tage och Signe. Signe fick senare en son som blev en skyttekung i TFF, Ingemar Tillberg.
Pappa Harry spelade i BK Sport sedan i början på 20-talet. Den 6 december 1926 bildades Trelleborgs FF. När TFF skulle spela klubbens första match i Svedala, fanns Harry med i laget. Det blev förlust med 1-3. Harry spelade inte så många år utan slutade helt med fotbollen. Han blev heller ingen ledare eller tränare.
Thillberg eller Tillberg? Efternamnet var Tillberg men eftersom Harry och hans ene bror Hugo senare bodde på samma gata (Timmermansgatan i Trelleborg), och var murarare båda två, så hamnade posten oftast fel. Brevbäraren förväxlade dem. Man kom överens och Harry ändrade sitt efternamn till Thillberg.
Henry, som hade börjat i TFF:s pojklag som 15-åring, spelade i TFF:s framgångsrika juniorlag. I laget spelade även en annan kommande storspelare, nämligen Prawitz Öberg (över 500 matcher i MFF).
Under hösten 1948 debuterade Henry i Trelleborgs A-lag. Både Henry och Prawitz lämnade Trelleborgs FF efter en kort tid. Prawitz hamnade i Gislöv, vidare till IFK Trelleborg och sedan i Malmö FF. Henry Thillberg blev proffs!
Henrys morbror var byggmästare och var en stor supporter till BK Ymor. Idag finns inte klubben kvar, 2005 gick man ihop med Stavstens IF och nytt namn blev Stavsten/Ymor FK. Henry fick ett bra erbjudande av sin morbror för att spela för klubben: 500 kronor, en kostym och så fick Henry låna hans bil.
- Det var ett fantastiskt erbjudande, jag tjänade runt 60 kronor i veckan som lärling. Jag jobbade åt min morbror och spelade ett år för Ymor och så fick jag låna bilen hur mycket som helst, vilket var rena lyxen, säger Henry.
Vilken serie spelade ni i?
- Det kommer jag tyvärr inte ihåg, men att vi vann serien det minns jag.
Då fick din morbror valuta för pengarna?
- Javisst, skrattar Henry.
Det blev bara en säsong i Ymor sedan var Henry tillbaka i TFF och visade snabbt att han var en spelare för startelvan och att det fanns kvaliteter för högre sammanhang. Det dröjde inte så värst länge förrän Malmö FF började visa intressera för TFF:s högerinner.
Tidigare hade Henrys kusin Ingemar Tillberg hamnat i Malmö FF. Ingemar var en fruktad kedjespelare i TFF där han tidigare hade öst in mål (1944, 34 mål, 1945, 50 mål, 1946 43 mål och 1947, 16 mål). När MFF fick nys om Henry jämfördes kusinerna.
Hur hamnade du i Malmö FF?
- Det var efter en match med TFF som en ledare från MFF steg i in vårt omklädningsrum och fram till mig och sa att jag var välkommen till deras träning kommande vecka.
Det var under sommaren 1950 som Henry tog sig till Malmö och Malmö IP för sitt första träningspass med MFF. Väl framme vid parkeringen gömde han sig bakom bilarna då han såg MFF-spelarna komma en efter en. Där kom Erik Nilsson, Ingvar Rydell, Calle Palmér, Sven Hjertsson, Helge Bengtsson, Åke Jönsson, Sune Sandbring, Egon Jönsson, Arthur Jönsson för att nämna några.
Hur blev du mottagen i storklubben Malmö FF?
- Det gick bra. Erik Nilsson som var kapten kom fram till mig och hälsa en välkommen till MFF och sa ”hoppas att du skall lyckas här”. Det imponerade på en, säger Henry
På den tiden du kom var nästan hela laget från Malmö, hur kändes det att komma in i gänget som utböling, som trelleborgare?
- Det var inga problem, vi fick varsin matbiljett efter träningarna och gick till en restaurang i närheten av Malmö IP. Där åt vi och snackade om allt möjligt. Alla gick dit så man smälte snabbt in i gruppen. Vi gick även till Folkets Park om det var någon som uppträdde där, vi blev på så vis bekanta och fick ihop laget och blev starkt sammansvetsade. Jag tror inte att man gör så idag.
Malmö FF hade ett otroligt bra lag, konkurrensen var stenhård så Henry fick spela i reservlaget under första säsongen. Samtidigt låg han i det militära i Revingehed och han fick inte så ofta permis för att komma loss till fotbollen.
En av många i MFF som blev proffs var Calle Palmér. När Calle försvann till Italien ersattes han av Valfrid Ek som hade återvänt från Råå IF, senare tog Henry över högerinnerplatsen.
Malmö FF hade vunnit allsvenskan tre säsonger i rad vilket var mycket imponerande och man var mycket svårslagen. MFF:s tabellrad säsongen 1950/51 var: 22 16 5 1 52 – 22 37. Många av MFF stora spelare försvann under sommaren och det gav Henry chansen att få göra debut i den himmelsblå tröjan.
Som 20-åring debuterade Henry i MFF:s A-lag i en vänskapsmatch mot Saarbrücken. Matchen spelades den 13 juni på Malmö IP, och det blev en säker seger med hela 4-0. Malmö FF ställde upp med följande lag: Tore Svensson Sune Sandbring, Erik Nilsson, Åke Hansson, Sven Hjertsson, Einar Mårtensson, Egon Jönsson, Henry Thillberg, Ingvar Rydell, Valle Ek och Rolf Andersson. Även Rolf Andersson debuterade i denna match.
Kommer du ihåg matchen?
- Nej det var så länge sedan, men jag fick mycket beröm efteråt, minns Henry.
Sedan åkte Malmö FF upp till Norrland på en fotbollsturné under sommaruppehållet, och det var på turnén som Thillberg gjorde sitt första mål i MFF-tröjan. Den 20 juni mötte MFF ett Norrbottens kombinationslag i Luleå. MFF vann med 6-1 och ett av målen gjordes av Thillberg.
Under juli månad spelade Henry fyra matcher i svenska cupen, samtliga segrar. Det började med 5-3-seger hemma mot IS Halmia (Henry ett mål), sedan slog man ut Råå IF i kvartsfinalen hemma med 3-1 (Henry ett mål). I semi vann MFF med hela 10-1 hemma mot Åtvidabergs IF (Henry ett mål). Sedan åkte Malmö FF upp till Råsunda för att möta Djurgårdens IF den 22 juli.
Henry fanns med i startelvan som sprang ut på planen inför 20 265 åskådare. Det blev en jämn match som MFF till sist lyckades vinna med 2-1. Thillberg gick av matchen mållös, Egon Jönsson och Valle Ek gjorde målen.
Debuten i allsvenskan skedde den 26 augusti 1951. Malmö FF hade rest till Jönköping för att möta Jönköpings Södra på Stadsparksvallen i den femte omgången. Det blev en trevlig hemresa för di blåe, som vann matchen med 1-0 inför 11 689 åskådare Målskytt var Egon Jönsson.
I Henrys debutmatch ställde MFF upp med följande spelare: Tore Svensson, Sune Sandbring, Erik Nilsson, Åke Hansson, Sven Hjertsson, Arthur Jönsson, Egon Jönsson, Valle Ek, Nils Andersson, Henry Thillberg, Einar Mårtensson.
Den 23 september 1951 gjorde Thillberg sitt första allsvenska mål. MFF besegrade IF Elfsborg hemma på Malmö IP inför 13 098 åskådare med 4-0. Thillberg gjorde två mål medan Egon Jönsson och Rolf Andersson gjorde var sitt.
En vecka senare debuterade Henry i B-landslaget som mötte Norge borta den 30 september. Sverige spelade 1-1 och målskytt för svenska laget var Thillberg. Tore Svensson och Sune Sandbring deltog också i matchen. Det var minst sagt mponerande att det inte var så lång tid från Henrys allsvenska debut till sin debut i B-landslaget. Endast 36 dagar skiljde det.
Thillberg blev även uttagen till B-landskampen mot Danmark i Solna den 21 oktober. Det blev en klar svensk seger med 4-1. Thillberg gjorde två av målen.
Henrys kusin Ingemar Tillberg fanns också i Malmö FF. Ingemar som hade kommit till MFF tidigare, och hade haft otur med skador. Första matchen de spelade ihop var den 16 mars 1952. MFF mötte IFK Malmö i Sparbankscupen och vann med 6-0. Ingemar gjorde comeback efter en tids skada. De spelade två allsvenska matcher tillsammans (2/6 Råå-MFF 0-2 och 8/6 MFF-Degerfors 2-0). Totalt spelade de åtta matcher tillsammans i MFF:s A-lag.
Ingemar återvände till Trelleborg efter säsongen, han spelade totalt 7 allsvenska matcher och gjorde 2 mål. Henry spelade 11 matcher och gjorde 4 mål under sin debutsäsong i allsvenskan. Matcherna räckte för att han skulle få en stor silvermedalj för MFF:s andraplats i allsvenskan.
1953 och Henry var nu helt ordinarie i laget. MFF hade även värvat Kajan Sandell och Prawitz Öberg. Det blev titel i svenska cupen. Henry spelade 16 matcher och gjorde 4 mål i allsvenskan, där man också vann.
- Jag minns att vi säkrade guldet borta mot Örebro SK i näst sista omgången. När vi kom hem till Malmö stod det endast två personer och väntade på oss, och de två som stod på stationen var från styrelsen. Det var inte som det är idag, säger Henry.
Landslagsledning för A-landslaget blev intresserad av Thillberg som fick debutera mot Frankrike i landskampen på den 11 juni 1953. Matchen spelades på Råsunda och Henry hade sällskap av Sven Hjertsson och Kajan Sandell från MFF, samtliga startade i matchen inför 35 571 åskådare. Sverige vann landskampen, matchens enda mål gjordes av Kajan Sandell efter pass från Henry.
Till nästa landskamp som var i Köpenhamn mot Danmark fick Henry fortsatt förtroende. Samma trio från MFF medverkade i matchen som slutade med svensk 3-1 seger inför 39 500 åskådare på Idrottsparken. Henry hade en lyckad kväll genom att göra två av målen. Det blev ytterligare två landskamper under året (VM-kvalmatcherna mot Finland hemma och borta).
Henry bidrog starkt till att MFF till slut var i final i svenska cupen 1953. I kvartsfinalen mötte man Degerfors hemma och vann med 3-1, målskyttar: Kajan, Egon och Henry. I semifinalen fick man möta HIF på Olympia inför 14 446 åskådare. Malmö FF spelade mycket bra och vann med klara 3-0. En som var extra glad efter matchen var Henry Thillberg som gjorde två av målen, tredje målet gjordes av Egon Jönsson. MFF var nu klara för finalen och mötte där IFK Norrköping.
Matchen spelades den 26 juli på Råsunda och det blev en jämn match som till sist Malmö FF vann med 3-2 inför 20 339 åskådare. Kajan Sandell gjorde två av MFF:s mål och Henry nätade en gång.
Malmö FF tappade en del spelare inför nästkommande säsong. Spelarförlusterna bidrog till viss del att laget hamnade på en sjundeplats i allsvenskan. Henry spelade 21 av matcherna och gjorde 4 mål. Första landskampen för 1954, spelades den 19 april då Sverige mötte Holland på Råsunda och vann med 6-0. Thillberg gjorde två mål och även MFF-kompisen Kajan gjorde två. Henry var ordinarie i landslaget och spelade åtta av årets nio landskamper.
I den allsvenska premiären 1954/55, den 1 augusti spelade MFF borta mot IFK Göteborg på Ullevi inför 16 604 åskådare. Thillberg blev matchhjälte genom att göra matchens enda mål. Trots starten blev det ytterligare en säsong som gick trögt för MFF som bara blev åtta. MFF var endast en poäng förre Gais som ramlade ur. Henry spelade samtliga 22 allsvenska matcherna och gjorde 5 mål.
Thillberg gjorde succé i både MFF och landslaget. Trots att MFF inte tillhörde topplagen i allsvenskan så tillhörde Henry de bättre i laget. Proffsklubbarna började få upp ögonen på den bollbegåvade och skicklige kedjespelaren. Olympique Marseille, Juventus och Bologna var klubbar som visade intresse. Men det var Bologna som var mest intresserade och bjöd ner Henry till Italien. Henry skrev på ett proffskontrakt som skulle ge honom 175 000 kronor på ett bräde. Det var otroligt mycket pengar och det var ju inte så värst länge sedan han fick 500 kronor för att spela i BK Ymor!
Samma dag kontrakten blev klart blev det importstopp i Italien. Det betydde att proffsdrömmen gick upp i rök för Thillberg. Henry var på plats i Italien och allting var klappat och påskrivet då en besviken Henry fick åka hem med tåget utan ett proffskontrakt. När importförbudet hävdes några år senare så var det inga klubbar som var intresserade längre.
Under 1955 spelade Henry bara två landskamper, den första var mot Frankrike borta den 3 april (0-2), och den andra spelade han i Helsingborg mot Finland den 28 augusti. Sverige vann mot Finland med 3-0 och Henry spelade tillsammans med Hamrin, Kajan, Bengt Lindskog och Sylve Bengtsson i kedja.
I allsvenskan 1955/56 gick det betydligt bättre än de två tidigare säsongerna. MFF var med och fajtades om guldet men blev till sist tvåa efter Norrköping som vann serien tre poäng före MFF. Bengt Lindskog var ett duktigt nyförvärv i laget. Henry spelade 19 matcher och gjorde 2 mål i allsvenskan.
Den 10 juni 1956 var Henry uttagen till B-landskampen mot Finland i Falun. Sverige vann med förkrossande siffrorna 10-1. Thillberg gjorde fem av målen och de andra fem gjorde ”Tumba”. Matchen spelades inför runt 7000 åskådare. Henrys klubbkompis Bertil ”Klumpen” Nilsson gjorde debut i B-landslaget.
Henry minns matchen mycket väl.
- Först tog Finland ledningen med 1-0, sedan gjorde jag fem mål och Tumba fyra. Tiden gick och Tumba han bara dribblade och dribblade och sköt från alla håll. Vår ledare på bänken skrek åt Tumba att han skulle spela bollen, men Tumba svarade ”jag vill inte att en skåning ska göra fler mål än jag”.
- Lite senare fick jag tag i bollen och dribblade förbi tre spelare och även målvakten, jag var bara några decimeter från mållinjen då jag passade bollen till Tumba som sköt bollen i mål. Efteråt sa han till mig att jag var hans bäste vän i livet, skrattar Henry.
En vecka senare gjorde Henry comeback i A-landslaget då han blev uttagen i landskampen borta mot Rumänien 17 juni. Det blev en lyckosam comeback där Thillberg gjorde ett mål inför 110 000 åskådare. Sverige vann landskampen med 2-0, och i laget spelade även Kajan Sandell och Jan ”Nana” Ekström. Henry spelade fem av årets sju landskamper 1956.
Malmö FF gjorde även säsongen 1956/57 en bra prestation genom att bli tvåa i allsvenskan efter ettan Norrköping. Henry inledde säsongen starkt genom att göra åtta mål på de 13 första omgångarna, men sedan blev det inga fler mål. Charles Gustafsson (18 mål) och Jan Ekström (10) gjorde fler.
Det blev bara en landskamp under 1957, men Henry fanns med i VM truppen inför VM i Sverige 1958. Henry hade även fått ut kostymen, men tyvärr så var han tvungen att lämna återbud p.g.a. ryggbesvär. Det blev inga landskamper under 1958.
Allsvenskan gick över till vår/höst, därför spelades det höst/vår/höst under säsongen 1957/58 med 33 matcher. MFF slutade på en fjärde plats och Henry spelade 24 matcher och gjorde 6 mål. Henry spelade allsvenskans samtliga 22 matcher under 1959, där MFF hamnade på en femte plats.
Under hösten 1959 gjorde han comeback i landslaget när Sverige spelade borta mot Norge i Oslo den 18 september. Sverige vann klart med 6-2. Thillberg gjorde ett av målen.
Nästa landskamp var mot England på Wembley den 28 oktober. Henry var uttagen till landskampen vilket skulle göra honom historisk. Sverige besegrade nämligen England på Wembley med 3-2. Sverige var den andra icke-brittiska nationen som hade lyckats med den bedriften.
Sveriges lag som besegrade England på Wembley: Bengt ”Zamora” Nyholm, Orvar Bergmark, Sven Axbom, Torbjörn Jonsson, Åke ”Bajdoff” Johansson, Sigge Parling, Bengt ”Fölet” Berntsson, Henry Thillberg, Agne Simonsson, Rune Börjesson, Bengt Salomonsson.
Agne Simonsson gjorde två mål och Bengt Salomonsson ett inför 70 000 åskådare.
Några dagar senare (1 november) förlorade Sverige mot Irland i Dublin lite onödigt. Matchen skulle bli Thillbergs sista landskamp, som hade en förklaring varför Sverige förlorade.
- Vi blev lite för glada åt segern mot England och festade lite väl mycket, säger Henry
Efter den allsvenska matchen mot AIK på Malmö Stadion den 1 maj 1960 tvingades Henry hålla sig utanför fotbollsplanen. Henry hade besvär med ryggen. Drygt två månader senare gjorde han en lyckosam comeback.
Efter Skånederbyt MFF-HIF 2-1 den 9 juni 1960 skrev ”Keeper” i Sydsvenskan:
Inte sedan den 1 maj har Henry Thillberg medverkat i allsvenskt sammanhang, men när han nu kom tillbaka blev hans comeback desto glansfullare. ”Han spelade i landslagsklass”, fastslog UK-chefen Eric Persson utan att darra på målet. ”Jag har sett Thillberg otaliga gånger, men aldrig vid något tillfälle så bra som nu”, kommenterade HIF-lagledaren Henry Kronblom.
Några veckor senare blev Henry uttagen till landslagstruppen som skulle möta Finland. Henry spelade dock inte utan var enbart reserv. Den 4 september då MFF spelade allsvensk hemmamatch mot Jönköpings Södra (2-1 seger), fick Henry känning i ryggen igen och blev borta resten av säsongen. Sydsvenskan skrev:
Henry berättade att det denna gång inte är frågan om hans efterhängsna ischias, utan någon slags kramp i ryggmusklerna.
Henry spelade 27 matcher och gjorde 6 mål totalt i MFF:s A-lag 1960, samt 1 match och 2 mål i reservlaget. Henrys 12 allsvenska matcher räckte för att få en bronsmedalj för MFF:s fjärdeplats.
Den 2 mars 1961 gjorde Henry comeback i MFF, han hade inte spelat en match sedan september förra året. MFF var på läger i Danmark och spelade en träningsmatch mot danska Randers SK. Det blev en 3-2-seger för MFF. Henry tog tillbaka sin plats i laget.
Efter MFF:s allsvenska premiärseger med 1-0 mot IFK Norrköping på Idrottsparken den 16 april 1961, skrev Sydsvenskan:
Sedan förtjänar det även att anmärkas att gästerna ägde matchens mest tekniska spelare: Henry Thillberg, som med sitt sätt artistiska mästerskap väl kompletterade sina kamraters uppoffrande slit. Som Eric Persson mycket riktigt påpekade: ”Vi har numera här hemma så ytterst få fotbolls-konstnärer av hans klass”.
Upprepande gånger fick han applåder inför öppen ridå och det säger åtskilligt i denna match där publiken irriterades dels av den allmänna skånska försvarstaktiken och dels av straffsparken, som ledde till det avgörande målet. Men mitt uppe i all förargelse kunde man ändå icke att undgå att skänka sin tribut åt en skicklig idrottsman, något som får tas som ett hälsotecken i ett smått patologiskt sammanhang.
Det blev 10 allsvenska matcher och 2 mål för Henry under 1961, då MFF slutade femma.
Efter säsongen reste Malmö FF på en 52-dagar lång fotbollsturné till Fjärran Östern. Henry var en av truppens 19 spelare som reste iväg söndagen den 29 oktober. Henry spelade 10 matcher och gjorde 1 mål under resans 17 matcher. Hemma i Malmö var laget igen den 19 december. Under resan besökte man länder som England, Iran, Malaysia, Thailand, Singapore, Indonesien och Kuwait.
Tränaren Kajan Sandell och spelarna Lennart ”Lill-Kick” Svensson och Henry Thillberg drabbades av gulsot under resan, och de blev borta under en längre tid. Man kan säga att hela säsongen 1962 blev förstörd för Henrys del som inte gjorde comeback förrän söndagen den 7 oktober då MFF spelade allsvensk match mot Hammarby på Råsunda.
Matchen som även skulle bli Henrys sista i MFF-tröjan förlorades med 2-5. Skånska Dagbladets Stockholms-korrespondent skrev:
I själva verket var Thillbergs inledning av matchen något av det elegantaste som visats på Råsunda i år, och man trodde på en sensationell comeback. Men så småningom försvann han och Hammarby kunde ta över och vinna matchen. När Henry slocknade så slocknade också Malmö FF i matchen. Både Henry och Bosse Larsson gjorde mål i första halvleken, 2-2. Men i andra så orkade inte MFF stå i mot Bajen som vann ganska lätt med 5-2.
1962 blev alltså Henry Thillbergs sista år i Malmö FF. Efter endast en match i A-laget och en match (ett mål) i reservlaget, så tackade Henry för sig efter 367 matcher och 149 mål i Malmö FF. Henry hade redan innan säsongen bestämt sig för att sluta. Han var 32 år vilket då var en hög ålder för en fotbollsspelare.
Efter karriären i Malmö FF inledde Henry en tränarkarriär, som startade i moderklubben Trelleborgs FF. Henry som var spelande tränare stannade endast ett år i TFF. Sedan blev det en fortsättning runt om bland klubbarna i Skåne som spelande tränare. Sista matchen gjorde Henry som 48-åring.
Henry minns uppvärmningarna på sin tid:
- Man kom en kvart innan match, bytte om och rulla lite med huvudet. Eric sa bara att nu tar vi de jävlarna, så sprang vi ut, säger Henry som fortsätter.
- Jag minns hur Eric kom in i omklädningsrummet och sa att han hört att vissa lag hade börjat med tavlor där man visade hur spelarna skulle spela, ”sånt trams ska vi inte ha här”, sa han. När han hörde att motståndarna värmde upp sa han bara, ”vilket trams, det är bättre vi sparar oss till matchen”.
Ni hade alltså ingen uppvärmning och ingen taktikgenomgång innan matcherna?
- Inte under de fyra-fem första åren. När Kajan blev tränare och kom hem från Italien hade han med några nyheter. När vi skulle möta Örgryte IS, sa han till Gert ”Lunkan” Lundqvist, som då var back, att han skulle markera Agne Simonsson och följa honom under hela matchen. Jag sa till Lunkan, ”ska du efter en veckas träning bara springa efter en spelare hela matchen?” Lunkan reagerade och gick till Kajan och sa ”ska jag bara följa honom hela matchen kan jag lika väl skita i att vara med!”. På den tiden fanns inte punktmarkering
Förutom en del ryggproblem var aldrig Henry skadad. Henry har berättat att han hade bara på sig benskydden under en halvtimme på en av träningarna med TFF:s juniorlag, sedan slängde han dem för gott. Henry spelade fotboll tills han var 48 år och drabbades ytters sällan av några större skador.
Calle Rockbäck Kvällsposten, skrev i MFF:s programblad på 90-talet:
Till alla dagens unga MFF- fantaster kan jag bara säga följande: Det är synd att ni inte fick uppleva Henrys dragningar på plan. När han med hjälp av underarmarna hissar upp bröstkorgen och spände ut hela torson, ja, då visste motståndarna att klockan var slagen. Alla försvarare kunde hans fint, men lika förbannat åkte de dit, år ut år in. Det var en fotbollsakrobatik som får en gourmet att smacka belåten än i idag. Henry Thillberg var en gudabenådad tekniker som inte skulle gjort bort sig bland dagens tekniska MFF-underverk.
Med MFF och landslaget fick Henry resa ut i världen, och har fått besöka och spelat i många länder. Hade han varit utomlands tidigare?
- Jodå, en gång i Köpenhamn, säger Henry.
Henry berättar att han tyvärr inte sett så mycket av de kulturella sevärdheterna i de många länderna han besökte med MFF. Under resorna bodde han oftast ihop med Lennart ”Lill-kick” Svensson.
- Man var inte så gammal på den tiden så man ville hellre stanna på hotellet och spela kort, något som man så här efteråt har ångrat. Jag minns en gång när vi bodde utanför Aten i Grekland och Eric kom och sa att vi skulle följa med honom och titta på en känd byggnadsruin. Vi spelade hellre kort än att se någon gammal ruin. Tänk vad mycket man har missat, som har funnits så nära inpå en, säger Henry.
Idag bor Henry i centrala Trelleborg där han följer Trelleborgs FF från läktaren. I Trelleborg har han bott nästan i hela sitt liv förutom några år då han bodde i Malmö och Vellinge. Henry blev ingen byggnadsarbetare, han köpte en tobaksaffär i Malmö, sålde Brunnbergs Fotbollsböcker under några år och jobbade många år som fastighetsskötare på HSB i Malmö. Intresse förutom familjen och fotbollen var stugan vid Österlen. Henry har även följt MFF och varit på deras hemmamatcher, men är mer sällsynt besökare på Stadion under de senare åren.
När började du se MFF?
- Vi spelade ofta matcher inne i Malmö på söndagar vid Sorgenfri och några andra ställen, så efter matchen åkte vi till Malmö IP och tittade på MFF som då alltid spelade 13.30.
Låg du bakom målet som alla pågar i Malmö gjorde?
- Nej, det gjorde jag aldrig.
Hade du någon fotbollsidol som ung?
- Det var Gunnar Gren, vi var rätt lika som spelare och spelade på samma plats.
Du tog över hans plats senare.
- Han blev proffs och då fick man inte spela i landslaget.
Hade du en bra relation med Eric Persson?
- Oja, han var väldigt mån om oss pågar.
Följer du MFF?
- Det är mer sällan jag är där, man träffar sällan några före detta klubbkamrater längre och det är synd. Jag följer TFF och ser nästan alla deras hemmamatcher.
Känner folk igen dig fortfarande och får du brev om autografer?
- Det händer att det kommer fram folk som är äldre och frågar lite om fotboll, och det blir några brev om året.
Henry gjorde som han berättade själv en ”idiotbra match” 1954. Inför 18 683 åskådare på Malmö IP blev det en knapp förlust med 1-2 mot Honved från Budapest.
- När vi satt i omklädningsrummet efter matchen kom det in en ungrare och ville att jag skulle skriva en autograf, jag frågade honom vem som skulle ha den och då svarande han Puskas, säger Henry och skrattar.
***
Fakta Henry Thillberg
Född: 17 augusti, 1930
Bor: Trelleborg
Klubbar: Trelleborgs FF, BK Ymor, Trelleborgs FF (-1951), Malmö FF (1951-62), Trelleborgs FF (1963), Borrby, Tollarp, Linderöd, Hörby, Dalby, Skanör/Falsterbo, Hässleholms IF, Djurröd
Guld: 1952/53
Silver: 1951/52, 1955/56, 1956/57
Brons: 1957/58, 1960
Cupguld: 1951, 1953
