Friday I'm in love: Ante om hårtorkar
Fredagsserien tar denna veckan ett snack med guldhjälten från 2004, Andreas Yngvesson, om högljudda tillrättvisningar och verbala rivjärn.
Match på Stadion. Hemmalaget förväntas dominera och inkassera tre tämligen enkla poäng från det på pappret svagare motståndarlaget. Men ganska snart efter avspark visar det sig att så självklart verkar det inte vara. Målen uteblir, initiativet pendlar och matchtempot sjunker efter hand i samma takt som passningskvaliteten. Det är lamt, lojt och mållöst i halvtid. En man på läktaren muttrar för sig själv: Nu får de ha en riktig jäkla hårtork i paus.
Ser du scenariot framför dig, Andreas? Har åskådaren rätt?
Nu utgår jag ifrån att hemmalaget är i bra form och har ett par vinster bakom sig. Då kan det absolut vara befogat med en rejäl avhyvling för att samla gruppens fokus. Är laget redan i en svacka med dåligt självförtroende så ska man nog göra på ett annat sätt.
Upplevde du någon fungerande hårtork under din karriär?
Jag kommer främst att tänka på en gång när vi spelade i Cupen och mötte IFK Luleå borta med MFF. Det stod bara 0-0 i paus, men de hade haft bollar i kryssets utsida, ribban och stolpen… De lirade väl i dvison 2 i vanliga fall och vi var verkligen helt urusla.
I halvtid var Tom Prahl helt vansinnig. Han hoppade och sparkade på de där plåtlådorna med material som stod i mitten av omklädningsrummet. Efter att ha skällt ut oss efter noter gick han bara ut ur rummet. Inga byten, inga taktiska förändringar. Budskapet var att de elva som ställt till det får också reda ut det.
Hur gick det?
Jag tror att vi vann med 4-0 till slut. Vi var ett helt annat lag i andra halvlek. Överlägsna.
Det där känns som ett klassiskt och positivt exempel på begreppet hårtork. Samtidigt undrar ju jag hur det verkligen är möjligt. Jag menar, om en ”vanlig” chef skulle bete sig sådär i ett fikarum skulle ju stämningen bli rätt… Speciell?
Jo, det är nog generellt så att det är en högre dynamik inom idrotten. På ett kontor eller liknande fungerar det inte likadant. Jämfört med ett omklädningsrum så finns det ju så många fler typer av personer och människor, åldrar och bakgrund.
Idrottare på elitnivå är först och främst vana vid hur kritik kan framföras. Har man nått högsta nivån så är man i regel mentalt stark och kan hantera sådant. På det sättet är en grupp idrottare lika varandra till skillnad från i näringslivet eller i den offentliga sektorn.
Jag kan däremot tänka mig att tonläget kan bli lika högt på en brandstation eller liknande, där det ska presteras fysiskt och under väldig press.
Men, kan inte sådana här vuxenutskällningar också träffa helt fel?
Jag har aldrig varit med om att en hel grupp tagit en duvning på fel sätt. Om någon får en personlig skrapa kan det vara värre. Stuart Baxter gick hårt åt mig en gång i AIK, då sjönk jag ihop rätt bra kan jag säga.
Vad hände?
Haha, jag hade käftat och ifrågasatt saker lite väl högljutt efter en träning. Hierarkin är tydlig, det är tränaren som bestämmer. Särskilt engelska tränare, i Sverige är nog ledare lite mer öppna för kritik.
Men, jag vräkte ur mig en massa inför Rikard Norling som var andretränare då. När Stuart fick höra talas om det blev han skogstokig och gick rätt in i omklädningsrummet och gav mig en förstaklassens utskällning.
De andra grabbarna bara gapade. Jag satt mellan Mjällby och Nebosja, eller om det var Krister Nordin, och de satt bara tysta och undrade var allt detta kom ifrån. De hade missat själva upprinnelsen.
Jag var ju ung då och inte riktigt redo för en sådan behandling. Men visst, på lång sikt så var det också en lärdom även om det inte fick mig att växa just där och då.
På samma sätt som tränare kan vara passionerade och känslodrivna borde spelare kunna vara detsamma. Händer det aldrig att en spelare slår på sin hårtork tillbaka?
Näää… Det har jag svårt att se framför mig. Om någon skulle tappa fattningen så skulle nog övriga se till att lugna ner honom. Så skulle i alla fall jag göra.
Tränaren är ju chefen. När saker inte funkar som de ska måste ju han göra något för att få fram en förändring på femton minuter. Blir det då käftning i omklädningsrummet, då blir det inget konstruktivt alls.
Själva begreppet hårtork känns kanske starkast förknippat med Manchester Uniteds Alex Ferguson…
Ja, det är väl det med alla fotbollsskor som flugit genom åren och många spelare har skrivit om hans utbrott i sina egna biografier. Det lär ju ligga något i det.
Utifrån är det lätt att beundra sådana herrars starka passion och heta temperament. Men hur är det att spela för någon som har ett så etablerat rykte om att vara gapig och ilsken?
Om hårtorken är den ständiga metoden försvinner ju effekten, man slutar lyssna till slut. Jag har inte haft sådana tränare själv, men jag har kanske mött. Peter Antoine och Liston Söderberg var ju sådana. Det kanske funkar att skrämma liv i sin trupp i en eller två säsonger men sedan tar det slut.
Du har redan nämnt Prahl och Baxter, har du stött på fler minnesvärda frisyrblåsare?
Det är ju inte bara tränaren som kan eller ska ryta ifrån. Det ska vara högt i tak bland spelarna sinsemellan också. Ofta finns det ju flera sorters ledartyper. Det finns de verbala, som gärna höjer rösten, diskuterar och vevar med armarna. Sedan finns det ledare som jobbar mer i det tysta, men genom att själva alltid ge 110% och visa vägen med sin attityd och inställning.
Sedan finns det de som behärskar båda. Patrik Andersson till exempel. Det kan jag säga, efter att ha fått spela med honom så förstår jag varför han blev så stor. Han kunde verkligen bita ifrån, men bara när det behövdes.
Du jobbar ju själv med fotbollsungdomar i gymnasieålder, hur funkar din egen hårtork?
Jag är nog ganska lugn. Dels är jag ju färsk, jag är inte utbildad eller gått en massa kurser. I jobbet med ungdomar kan sådant här vara väldigt känsligt. Däremot måste man säga ifrån när det gäller disciplinära grejer, som att hålla tider eller att lyssna koncentrerat när ledaren instruerar. Funkar inte sånt måste man markera så att det går in.
Men annars aktar jag mig för att dela ut blåsningar. Det är så mycket som händer i huvudet på en tonåring, på alla plan. Jag tror inte det skulle göra så mycket nytta.
Nu är jag dessutom en del av en skolverksamhet och inte ett lag. Som lagledare hade jag kanske tänkt lite annorlunda, när man kan ställa högre kollektiva krav. Men jag skulle fortfarande undvika att skälla på någon enskild, utan alltid rikta mig mot gruppen.
---
Om åtta dagar… ska SHL-säsongen definitivt vara över. Jag tror det när jag ser det.
Idag… är det på dagen nio år sedan Raoul ”Göken” Kouakou först gjorde självmål och kort därefter skallade ihop med sin försvarskollega Christian Järdler som fick avbryta matchen mot Hammarby.
Igår… hade Jandelin, Andersson och Ekwall namnsdag.
Dagens låt… tillägnas Zlatan och hans tillsynes hopplösa kamp mot den där Champions...
