Friday I'm in Love - Bonke som en bild
Kanske är Malmö FF:s mittfältare Bonke Innocent på väg till Kazakstan. För mig har han gjort större intryck än många andra spelare som vid en första anblick gjort mer på planen för oss. Här är berättelsen om honom från mitt perspektiv.
När det kommer nya spelare har jag två rutiner. Jag brukar kolla igenom allt material som finns på youtube och jag brukar göra mitt allra yttersta för att komma och se någon av deras första träning. Så var det med Mathias Wilton Figuireido, så var det med Mathias Ranegie, så var det med Vidar Ørn och så var det med Bonke Innocent. Ofta lyckas kombinationen av youtubesnuttarnas välvilliga klippning och mina egna totalt okritiska träningsögon göra såväl förväntningar som förhoppningar på de nyvärvade blir skyhöga.
När Bonke Innocent kom sommaren 2017 följde jag rutinen. Klippen från hans tid i Lillestrøm skvallrade om en stenhård mittfältare som tog sig in i situationer blixtsnabbt och som dessutom hade en förmåga att slå vägvinnande vertikala passningar. När jag såg honom på en av hans första träningar kändes han lite nervös i sin nya miljö, men man såg en fokuserad man som försökte spela enkelt och som verkade väldigt kvick.
Sedan hände någonting. I U21-matcherna den hösten såg han direkt svag ut. Förvisso vann han en del boll, men han föreföll ha besvär med det 360-gradersseende som krävs för att fungera väl som innermittfältare. Han kunde förlora bollen djupt ner på egen planhalva när han inte såg en till honom inrusande motståndarspelare. Han hitta nästan aldrig några kreativa lösningar när han fick bollen utan sökte hela tiden det absolut enklaste passningsalternativet. Oftast bakåt. När han väl försökte sig på ett mer vägvinnande passningsalternativ kunde hamnade bollen inte så sällan närmare den trevliga korvförsäljningen på Hyllie IP än den tänkta mottagaren.
Hans två inhopp den hösten, debuten mot Elfsborg och den dryga timme han fick mot Sirius borta i den redan avgjorda allsvenskan, gav samma bild och jag började, tyvärr, känna att det kanske inte fanns så mycket potential trots allt.
Naturligtvis måste han ha känt detta. Känt att det inte gick så väldigt bra i den nya klubben. I intervjuer sade han att han skulle stanna och kämpa, men jag tänkte att det nog av allt att döma lutade åt han skulle lämna.
Så kom våren 2018. Och förtroende för Bonke syntes fortfarande vara lågt. När vi fick ont om innermittfältare i 1-0 ledning hemma mot IFK Göteborg fick han inte komma in, utan Eric Larsson fick spela innermittfältare. Trots några minuters spel lite senare i den matchen var det uppenbart att Innocent befann sig i en frysbox djupare än den Han Solo skickas ner i slutet av filmen Rymdimperiet slår tillbaka.
I maj skulle vi möta Trelleborg borta. Jag förstår om många läsare har råkar glömma bort den matchen, men som en hälsning till oss masochister som valt att inte förtränga den kan jag i alla fall säga att: Bonke Innocent kom in. Och spelade bra. I de sista matcherna på våren fick han ganska stort förtroende. Han spelade från start tillsammans med Samuel Adrian i den otroligt efterlängtade vinstmatchen mot Häcken och under de – förvisso ganska sporadiska insatser som följde efter Anders Christiansens återkomst – spelade han bra. Beslutsamt, säkert och modigt.
Under försäsongen verkar det dock som att han är tillbaka i kylan. När hela laget, tränade mot Chelsea på Stamford Bridge fanns han inte ens i landet. Jag kan inte tolka detta på något annat vis än att han är på väg bort. Och i veckan nåddes vi också av nyheten att en kazakisk klubb har fått ett bud godkänt. Åker han kommer jag verkligen att sakna honom.
Jag tänker ibland på Bonke Innocent i mitt eget liv. Det är naturligtvis svårt att veta hur saker och ting egentligen ligger till när man ser saker utifrån, men för mig är han en symbol för hur man skall göra. Borra ner huvudet när det är tungt, inte gnälla och leta ursäkter utan fortsätta arbeta i väntan på chansen. Även om hans insatser i den himmelsblå tröjan med handen på hjärtat är ganska modesta kommer bilden av Bonke, bilden av en man som gjort allt rätt, leva kvar för mig.
Framåt Malmö!