Friday I´m In Love - Det börjar spritta till
Våren är här och nästa helg börjar världens finaste fotbollsliga. Inte konstigt att det börjar pirra i magen och spritta i benen!
I måndags reflekterade jag lite över vår försäsong och att de skiftande prestationer vi fått se inte direkt har rubbat min tro på MFF som ett självklart mästarlag 2019, men oavsett det var det ju såklart trevligt att hemvändaren Jo Inge Berget med en smart klackspark avgjorde en stabil insats mot AZ Alkmaar igår.
För nu är det snart dags för det vi alla väntar på. Allsvenskan är nästan här och för alla oss som passionerat följer något av de sexton lagen är premiärhelgen som julafton fast så mycket mer.
Att få samlas med sina likasinnade för lite nervavslappnande öl och umgänge några timmar innan kickoff och sedan vandra bort till Stadion full av förväntningar, nyfikenhet och fjärilar i magen är så oerhört speciellt.
Jag skall gå med min lillebror och innan matchen skall vi träffa min son och hans kompisar för en pint på Ölkaféet. Det ger lite perspektiv.
Det känns inte alls längesedan jag tog med honom på hans första matcher men det är, ofattbart nog, snart 20 år sedan!
Precis som alla andra barn som följde Malmö FF i superettan den där säsongen förtrollades han av den långe, egensinnige ynglingen från Rosengård.
Idag är min påg en 25-årig klok ung man med ett stort himmelsblått hjärta och ynglingen från Rosengård är som 37-åring i slutet av en fotbollskarriär som har gjort honom till till en svensk nationalklenod.
Tiden den går.
Med tiden har jag själv blivit lite mindre taggig och kantig och då menar jag inte bara att jag har begåvats med lite trivselkilon, utan också att mina negativa känslor gentemot de andra lagen i allsvenskan är på en mer hanterbar nivå.
Kanske hör det ihop med den upphöjda position Malmö FF har skaffat sig inom svensk fotboll, men jag dristar mig att tro att det har en del med personlig mognad att göra.
Tur är väl det får man nog säga, då min gamle far är HIF:are och mina två bonuspojkar håller på IFK Göteborg! Lyckligtvis klarar vi av att se förbi denna fotbollsmässiga avgrund och jag kan faktiskt tycka att det det är intressant att inte bara höra allt ur ett himmelsblått perspektiv. Tyvärr gör inte detta att det blir mindre nervöst när MFF spelar, då jag vid förluster tvingas utstå om inte hån, så åtminstone nån sorts hycklande medlidande.
Lyckligtvis är dagens MFF inte alltför ofta ett förlorande lag.
Igår för 40 år sedan vann Malmö FF mot Wisla Krakow i Europacupens kvartsfinal med 4-1 hemma på Malmö Stadion. Tore Cervins firande i snödrivan är klassisk svensk idrottshistoria.
Veckans låt tillägnar jag Robert Prytz som (om jag minns rätt) i ett programblad 1980 utnämnde den här chefen till sin favoritartist.
