Friday I´m in love - Djurgårdsminnen
På söndag möter MFF Djurgårdens IF borta och jag minns några av de tidigare mötena mot blåränderna på bortaplan.
Första gången jag såg MFF möta Djurgården borta var 1996, då jag besökte en tjejkompis från Lund som för tillfället jobbade och bodde i Stockholm. Kompis och kompis förresten. Jag var väldigt förälskad i henne, men tyvärr hade hon redan träffat en kille som hon senare skulle bilda familj med, så jag dolde tappert mina ömma känslor och uppträdde glatt som den hyvens polare hon trodde jag var.
Jag stannade en vecka hos den fagra tösen och sov på en madrass på golvet i hennes studentlägenhet på Gärdet.
En av dagarna kom ett gäng andra skåningar på besök, Malmö FF. Ledda av Rolf Zetterlund kom ett ungt hungrigt lag som året därpå skulle spela allsvenskans vackraste fotboll under holländaren Frans Thijssens lynniga styre.
Men den här kvällen på Stockholms Stadion var spelet mer tillknäppt och det krävdes en straff som Jonas Wirmola satte säkert för att MFF skulle ta med alla poäng hem till Malmö. Matchen slutade 0-1.
Jag och föremålet för mina ömma känslor vandrade ut från Stadion och för en gångs skull behövde jag inte dölja mitt saliga leende och förälskade blick. Jag kunde ju skylla allt på Wirmola.
Det dröjde ända till en augustikväll 2002 innan jag återkom till brottsplatsen för att se MFF möta DIF borta igen.
Seriens två bästa lag, MFF under Tom Prahl med Skoog och Ijeh i spetsen, mot DIF under Zoran och Sören med supermittfältet Rehn-Johansson-Källström, gjorde upp under 90 sprakande minuter!
MFF började furiöst och efter något som kändes som en kvart, jag minns inte säkert, hade Peter Ijeh gjort hattrick.
Jag, min farbror och min bästis kramades och dansade i den stora MFF-klacken i den 30-gradiga hettan på Stadions bortasektion.
Djurgården tog sig in i matchen och det kändes aldrig helt säkert trots att den väldige Daniel Majstorovic gjorde ett fjärde mål för Di Blåe. Till slut kunde jag dock än en gång vandra ut lyckligt leende från Djurgårdens hemmaborg efter att slutresultatet stannat på 3-4. tyvärr vann Djurgården SM-guld och vi fick nöja oss med andraplatsen.
Två år senare tog jag och min son en veckas Stockholmssemester. Vi bodde hos min moster och hade en sån där mysig sommarvecka som man kan ha när det är soligt och varmt i den vackra huvudstaden.
Min son som var elva år och redan fotbollstokig, ville att vi skulle besöka alla allsvenska arenor i stan och förutom Råsunda dit vi skulle bege oss för att se våra himmelsblåa pågar mot ett Djurgården i exil så var vi och tittade på Söderstadion och Stockholms Stadion. Jag berättade för honom om mina tidigare besök på Stadion och vi hoppades att turen skulle hålla i sig trots att DIF:s nya arena numera var Råsunda.
Jodå, visst höll turen i sig! Matchen vanns av ett för dagen utmärkt spelandes MFF med 0-2 efter mål av Afonso Alves och Jo-Inge Höiland.
Kuriosa är att Matias Concha, som hade lämnat MFF för DIF 2003, fick en rungande utskällning av supporterprofilen Per Kindgren då han skulle slå en hörna framför MFF-klacken. Sonen och jag skrockade förnöjt vid åsynen av denna välförtjänta avhyvling.
Detta år såg även MFF till att ta hem SM-guldet, vilket gör minnet extra guldkantat.
2008 ordnade MFF Support med tågresa till bortapremiären mot Djurgården. 800 MFF-supportrar reste med de abonnerade X2000-tågen och stämningen när vi rullade in på Stockholms Central var magisk.
Efter en härlig sjungande marsch till Gamla Stan dracks det öl på ett par pubar i solen innan det var dags att ta tunnelbanan till Stockholms stadion som nu åter tagits till nåder.
Ljudvolymen nere på tunnelbaneperrongen och i tåget när närmare 1000 Malmöiter sjung för full hals var öronbedövande!
Matchen var däremot inte någon större höjdare av ett Malmö FF som precis hade börjat byggas om från grunden av Roland Nilsson efter två års direkt misskötsel av ex-djurgårdaren Sören Åkeby.
För första gången tvingades jag lämna en bortamatch mot DIF utan alla tre poängen. Matchen slutade 1-1 efter mål av MFF-veteranen Skoog och unge Djurgårdstalangen Rajalakso.
En resa att minnas för stämningen om inte annat.
Denna dag för sex år sedan var vi lite behagligt dagen efter, efter att ha slagit HIF i superderbyt som till stor del avgjorde guldstriden. Himmelrikets Peter Lind lade upp en vacker bildspecial att gotta sig i. http://www.svenskafans.com/fotboll/mff/371877.aspx
Veckans låt tillägnar jag den där tjejen i Stockholm som jag var så förtjust i, i hemlighet, den där sommaren 1996. https://www.youtube.com/watch?v=eRULqLhxKBU
Trevlig himmelsblå helg vänner!
