Friday I´m in Love – En kaffe med Roy Hodgson
Om ett högst oväntat besök på Roskildevägen.
Jag drömmer inga vackra drömmar längre. I regel. Jag vet inte vad det beror på, men kanske har det med åldern att göra.
Mina drömmar befinner sig i ett land där diskbänksrealismen dominerar. Jag drömmer om inköpslistor, tvätthögar, matlagning, smågräl och diverse struligheter på hemmafronten.
Jag drömmer om lögner, svek, motstånd och, ja – en del jävligheter egentligen. Jag drömmer om min egen oförmåga. Jag drömmer om skruvade saker som knappast kan formuleras i skrift. Jag drömmer om piss och mög helt enkelt.
Det är inget vidare, skall erkännas. Men det är så ser mina drömmar ser ut. Inte alltid. Men i huvudsak.
I sammanhanget kan det nämnas att jag mycket sällan drömmer om fotboll. Eller Malmö FF för den delen. Det betraktar jag egentligen som ett friskhetstecken. Jag menar: herregud… Jag är en vuxen man. Ligga där och drömma om Malmö FF… Så kan man ju inte ha det.
Men ibland händer det trots allt. Som för någon vecka sedan då plötsligt Roy Hodgson dök upp när jag låg och snurrade runt i sängen.
”Men va fan! Roy Hodgson!?! Vad gör du här?”
”Jag vill bara säga att allting är lugnt.”
”Hur kom du in genom dörren, till att börja med? Och vad menar du med att allting är lugnt?”
”Jag lånade nyckeln av the Little Man. Jag sa att det var en surprise.”
Sen satt vi plötsligt i köket och drack kaffe. Jag noterade hans spetsiga näsa och rödmosiga ansikte medan jag letade runt i skafferiet efter något att bjuda på till kaffet (kanske någon kaka, något sött eller så…). Men Roy sa bara: ”Ingen fara!”.
Sen landade jag på balkongen för jag skulle nödvändigtvis ta en cigarett. Roy kom smygande efter mig, kikade ut över gården och sa: ”Allting löser sig.”
Mer än så hände inte. Drömmen löstes upp, liksom Roy Hodgson.
Nu är jag inte särskilt intresserad av drömtydning. Att analysera drömmar framstår som en oerhört godtycklig sysselsättning. Det är för mycket hokus pokus över det hela. Men jag kan ändå inte riktigt släppa mötet med Roy. Någonting måste väl ändå den där drömmen betyda, tänker jag. Något positivt, tänker jag.
För om Roy Hodgson säger: ”Allting löser sig” så tror jag på det. Det känns tryggt på något vis. Som en slags vidunderlig profetia. Som ett litet stråk av ljus i vårt himmelsblå mörker.
Så kom ihåg det, gott folk. Allting löser sig. För det har Roy Hogdson sagt.
* * *
Idag …
… för 69 år sedan släpptes den första utgåvan av George Orwells 1984. Ett dystopiskt mästerverk som borde finnas i var mans bokhylla.
Dagens låt …
… är Skin Tight med Ohio Players. En skön låt att starta fredagskvällen med.
