Friday I´m in love: En vandring i solen.
I morse klev jag upp lite tidigare än vad som är brukligt en ledig dag.
Solen sken in i sovrummet och tanken på en strandpromenad blev till slut alldeles för lockande.
Just sträckan från surfingbryggan ner till Pisseviken är min personliga favoritpromenad.
Då jag går som en trebent gravid flodhäst brukar det ta cirka 2 timmar för rundan.
Stillheten, den friska brisen och vårsolen är en perfekt katalysator för filosofiska tankar, soulsearching och annat blandat hjärnmög.
Går förbi kallbadhuset och ser det vanliga kaoset inne i den lilla dungen som används som toalett, bordell och hotell under Valborg och Midsommar. Tänker på Tranströmer:
"Det finns mitt i skogen en oväntad glänta, som bara kan hittas av den som gått vilse."
Jag kommer rätt fort fram till att det nog inte var just denna gläntan han menade.
Minigolfbanan.
Här har man gått många matcher mot bittra rivaler och svurit när bolljäveln rullat som en helnitad gam på de gamla spruckna betongbanorna.
Tänker på rivaler i fotboll. För mig finns det endast en. IFK Göteborg. De är som min bror. Alltid kacklandes om "-Jaja...jag brukar vinna de första 8 hålen" och "-Jag har vunnit mer än dig".
Trots att jag vet att jag har vunnit mest är det ändå jävligt nära resultatmässigt.
Jag respekterar IFK. Jag försitter inte för en sekund möjligheten att häckla, förlöjliga och förnedra dom i matchtexter såklart, det är ju mitt jobb, men jag har alltid en sorts respekt för deras meriter och en stor del av deras lite äldre supportrar.
Det finns MFF, sen kommer IFK Göteborg, efter det kommer....ingenting.
Om vi inte vinner Allsvenskan kvittar det fullständigt för mig vem som vinner så länge det inte blir IFK. Det är det stora vemodet (som rullar in). Nu är det ju så nära att vi en gång för alla kan ta bort alla möjligheter för dom att fuskräkna och fastslå att vi är bäst.
Samtidigt har jag en gnagande känsla av det blir Jubel i busken som följer oss i hasorna ända fram till hösten. Och det är ok. Det är så det ska vara.
Sätter mig och vilar en stund på bryggan och tar in havsluften.
Tänker på allt hat det finns hos vissa supportrar. Jag hatar inget lag. Jag är bara likgiltig inför dom. Sen vänder jag upp blicken och ser konturerna av staden där borta över sundet och inser att jo....jag har fel....det finns faktiskt ett lag jag hatar. Spottar i deras riktning och går vidare.
Snart ser man resterna av gårdagens festligheter. Det måste ha varit en rejäl tillställning. Utbrunna engångsgrillar, burkar, enstaka klädesplagg och flerfärgade vomeringar.
Det var fan längesen man firade valborg på det viset. Var det verkligen värt det? Var det bättre förr? Tänker på diskussioner jag sett där man jämför dagens MFF med de stora årgångarna från förr. För mig är svaret enkelt. Det var bättre förr. Överlägsenheten hos Bosses lag och senare upplagor med drömskåningar är svårt att nå. Men ändå?
Matchen mot HBK var för det mesta en brutal uppvisning. Förvisso mot ett lag som spelade med 10 backar och en målvakt som maskade från minut 1 men ändå. Kan det trots allt vara början till en ny gyllene era, ett nytt lag som skövlar framgångar som Ole Törner äter korv?
Ja fan vet om det inte kan vara det. Precis som våren nu smeker sinnet och lovar sommar kan MFF vara i sin vår på väg mot en het sommar.
Sibbarps camping.
Här ska det snart vimla av Holländare, Tyskar, Spanjorer och annat löst folk från Europa.
Hela Limhamn blir lite mer "kontinentalt" med inslag av harklande, otrevliga bufflar från Amsterdam, äldre, överviktiga tyskar i speedos och flipflops på Malmborgs och även nån enstaka stockholmare. De sistnämnda är de som har mest problem med språket härnere.
Vilka nationaliteter kommer att komma campandes på Swedbank?
Jag hoppas på eldiga Spanjorer och Italienare som vilt viftande visar sin frustration och ilska när de vänder hemåt i förlustens bittra eftersmak. Buffliga Holländare likaså.
Först lär det väl, som vanligt, bli de lite östligare och mindre turistländerna som hälsar på.
Men vafan, de är välkomna de också.
Precis på sluttningen vid Pisseviken finns det helt fantastiska snår av nällor. Vilken skatt.
Jag beskådar prakten och tänker att här kan fan erbjudas plats för mycket hottande.
Jag skulle inte vilja säga att det får plats för alla Hammarbys 400 000 fans men väl HBKs, HIFs och Hallandspostens krönikör samtidigt. Om man hottar sig uppifrån kullen kan man efter nällandet rulla rakt ut i Pisseviken och sakta flyta ut i sundet för vidare transport uppåt kusten.
Det börjar bli dags att vända hemåt. Jag ska stanna till hemma, ta två Brooklyn lager i kylen och gå ner till småbåtshamnen för en sillaburgare, öl och dinglande med benen vid kajkanten.
Kanske ta med Tranströmer. Det var en finurlig man.
"Mitt i livet händer det att döden kommer och tar mått på människan. Det besöket glöms och livet fortsätter. Men kostymen sys i det tysta."
Funderar på om man kan maila Döden och begära att han inte syr en kostym utan en matchdräkt med nummer 2 på ryggen och "Vinzents" under.
Vackrare och värdigare begravningsskrud finnes ej.
Men döden får lugna sig ett tag till.
Denna underbara dag måste avnjutas först.
Jag hoppas att ni alla får avnjuta den på ert eget vis.
So long.
