Friday I´m In Love - Favoriter från våra nordiska grannar
Malmö FF har haft många spelare från våra nordiska grannländer och efter forwardslistan förra fredagen kommer här en annan lista på favoriter från Norge, Danmark, Finland och Island.
MFF har med åren blivit allmer internationellt, inte minst jämfört med det helskånska lag jag började följa på 1970-talet. Fotbollsvärlden förändras och Malmö FF med den.
Inte minst har inflödet av nordiska spelare ökat och idag tänkte jag försöka mig på att lista mina favoritspelare i den himmelsblå tröjan med dansk, norsk, finsk eller isländsk nationalitet.
För att begränsa urvalet har jag bara tagit med spelare som representerat MFF under 2000-talet och jag har endast tre spelare per land vilket smärtar en aning, inte minst då jag kom till danskar och norrmän vilka har förgyllt vår trupp på ett fantastiskt sätt genom åren.
Som med alla listor finns det säkert mycket att debattera och precis som med min forwardslista för en vecka sedan är det min personliga, högst subjektiva, lista som inte alltid utgår ifrån spelarnas skicklighet utan även utifrån karaktär och kultstatus och så vidare. Kommentarsfältet är öppet för alla och envar som har synpunkter och förslag.
Island:
3. Emil Hallfredsson
Denne unge man spelade endast 19 matcher i MFF, tillika under en för laget ganska usel period, men för många av oss på läktaren blev Emil Hallfredsson en ljuspunkt under den så kallade Åkeby-eran. Hallfredsson som var ett lån från självaste Tottenham var en vänsterfotad ytter och en riktigt vass dribbler. Han hann med fem mål under sin tid i MFF och hann dessutom med att bli en riktig publikfavorit.
2: Kari Arnason
Arnason var något av Hallfredssons motpol. Den pudelkloka mittbacken köptes in under sommaren 2015 för att stärka vår defensiv inför kommande CL-kval. Kari Arnason levererade direkt och var i högsta grad delaktig i att Malmö FF tog sig in i Champions League för andra året i rad och även om Arnason inte heller blev långvarig i föreningen gjorde han avtryck med sin professionalism och internationella rutin.
1. Arnor Ingvi Traustason
Traustason gjorde några riktigt fina år i Malmö FF och blev en poäng- och nyckelspelare under tyske tränaren Uwe Rösler. Med sitt kvicka steg och sina kreativa lösningar var han lika nyttig under våra framgångsrika Europakampanjer 2018 och 2019 som i allsvenskan. Arnor var förutom sina spelmässiga kvaliteter även en genomsympatisk kille som trots att han spelar hos allsvenska konkurrenten Norrköping fortfarande ligger varmt om våra supporterhjärtan.
Bubblare: Sverrir Sverrisson, Vidar Örn Kjartansson
Finland
3. Jari Litmanen
Man kan invända mot att Jari finns med på listan då han på ett nästan provocerande sätt spenderade de flesta av sina dagar i MFF i sjukstugan. Lustigt nog frisknade han till varje gång Finland spelade landskamp, vilket var ytterligare en nagel i ögat på oss supportrar. Med detta sagt, så fick vi se Litmanen visa upp ett spel mot Halmstad, Djurgården och HIF under våren/sommaren 2006 som var som taget från en annan planet. Hur man än vänder och vrider på det var det en spelare av ren världsklass vi fick se under den korta, skadefria perioden och vi som var där glömmer det aldrig.
2. Niklas Moisander
Trots skadebekymmer (dock ej i klass med mannen ovan) och 38 år på nacken har den här fantastiska försvarsspelaren vunnit våra hjärtan. Med sin lågmälda och ödmjuka framtoning utanför plan har man svårt att tro att han varit en av Bundesligas bästa försvarare under många år, men när man ser honom agera i spelet syns det vilken oerhörd kvalitet Moisander besitter. Passningen i söndags till Hugo Bohlins 5-1 mot Halmstad understryker vilken briljant spelare detta är.
1. Markus Halsti
Så här i retroperspektiv är det nästan ofattbart att hjälten Halsti under sina första år i MFF de facto sågs som en stor flopp. Dyrt värvad från GAIS fick han en riktigt dålig start, främst i rollen som ytterback. Sedan fick tränaren Rikard Norling en idé om att testa den mestadels bänkade Markus på centralt mittfält och se, en stjärna var född!
2014 peakade Halsti som under Åge Hareide alternerade som mittback i en fembackslinje i Champions League och innermittfältare mot mindre namnkunniga motstånd, lika bra oavsett roll. Att Markus Halsti förmodligen är den mest genomsympatiska spelaren vi haft gör inte saken sämre och efter att han lämnade föreningen är han en hängiven MFF-supporter i exil.
Bubblare: Jonatan Johansson, Pertti Alaja
Norge
3. Lasse Berg Johnsen
Raskt marscherat tycker kanske en del när jag sätter sätter LBJ på topp tre redan efter blott ett år i MFF, men jag tycker verkligen att det är välförtjänt. Detta inte minst då han fyller ett hål i truppen som vi, sedan Oscar Lewickis skadeproblematik började eskalera för några år sedan, verkligen har haft svårt att täppa till. Efter en lite trevande start har Berg Johnsen vuxit ut till allsvenskans bästa defensiva mittfältare och hans spelintelligens och kompromisslöshet hjälper både backlinjen defensivt och ger våra offensiva spelare frihet att göra det som de är bäst på.
2. Jon-Inge Höiland
Långt innan vi ens visste vem Sören Rieks var fanns det en annan nordbo som konverterade från Blåvitt till Himmelsblått, nämligen den fantatiska norska högerbacken Jon-Inge Höiland. Efter några fina år hos ärkefienden Göteborg lockades Höiland över till MFF och 2004 blev hans stora år. Som högerback och wingback i Tom Prahls "Real Malmö" blev Höiland efter en helt strålande säsong den som slutligen rodde hem det femtonde SM-guldet. Ni minns väl sekvensen mot Elfsborg hemma: MFF måste vinna, det står 0-0, Niklas Skoog får straff och slår den själv. Uppe vid mittlinjen får Jon-Inge en ingivelse och börja löpa mot strafformrådet samtidigt som Skoog börjar sin ansats. Wiland räddar Skoogs straff och returen studsar ut mot den norske frälsaren som precis nått fram till straffområdet och slår in bollen i mål. 1-0 till Di Blåe och en hjältesaga var fullbordad.
1. Jo Inge Berget
Det är fortfarande kämpigt att tänka på att vi skall ut och kriga i Europa i år utan Jo Inge Berget. Denne kämpe och himmelsblå ikon fick lämna MFF inför den förra säsongen och jag saknar honom ännu. JIB:s okomplicerade och fysiska spelstil gav allra bäst utdelning i de internationella matcherna, men under alla hans säsonger som ytteranfallare eller wingback var han en av allsvenskans bästa på sin position. Frågan är om vi någonsin sett en mer uppoffrande spelare i MFF (inte minst då han alltid önskade att spela renodlad forward) och skall man jämföra hans betydelse för Hareides, Röslers och Tomassons MFF med någon, är det nog Klas Ingessons betydelse för Tommy Svenssons landslag. JIB och Klabbe tog skitjobbet så att andra kunde glänsa.
Med det sagt glänste Jo Inge på avgörande sätt själv då och då, inte minst mot Celtic i playoff till CL 2015 och mot Kalmar borta när han fixade guldet med sitt sublimt vackra 0-1 2021.
Bubblare: Magnus Wolff Eikrem, Erik Botheim
Danmark
3. Ulrich Vinzents
"Gammeldansken" Ulrich Vinzents är kanske tillsammans med Höiland och Tinnerholm den mest älskade högerbacken Malmö FF har haft. Han kom till MFF redan 2006 och blev kvar över säsongen 2012 där han som första utlänning fick äran att bära MFF:s lagkaptensbindel, vilken han tog över efter legendaren Daniel Andersson. Vinzents outtröttliga spelstil, hans lojalitet och hans kortärmade tröjor under träningsmatcherna i januarikylan på IP gjorde honom till en enorm supporterfavorit och när han tackades av efter synnerligen lång och trogen tjänst och skålade med publiken med en Gammeldansk var intet öga torrt.
2. Søren Rieks
Det känns minsann inte riktigt rätt att inte ha Søren på första plats, sett till vilken plats han har i både mitt och alla andra MFF-supportrars hjärtan. Samtidigt, konkurrensen bland våra danskar är knivskarp, så trots Rieks fantastiska egenskaper som fotbollsspelare kombinerat med hans vackra uppvaknande från blåvitt elände till gudomlig himmelsblå tillvaro blir han "bara" tvåa idag. Søren Rieks är på sitt sjunde år i MFF och har med sin spelintelligens och sitt poängtagande (främst mot Göteborg) blivit en av MFF:s stora spelare det senaste decenniet. Trots stenhård konkurrens om de offensiva platserna i MFF och trots att Rieks är 37 år gammal är han fortfarande Henrik Rydströms "go to guy" när rutin och hög lägstanivå erfordras.
1. Anders Christiansen
AC är inte bara en spelare, han är en ledare att se upp till och en människa som i sin sårbarhet vi alla har känt med.
Länge hette det att Malmö FF var AC-beroende och kanske stämde det också. Vår rödhårige mittfältare var så bra att vi var ett lag med honom och ett lag utan, och under flera säsonger var han allsvenskans klart bästa spelare. Så kom den hemska dagen för ett drygt år sedan då vi fick lära oss att hantera verkligheten utan Anders Christiansen. Efter en bråddjup svacka fick laget till slut ihop bitarna igen och lyckades med att bärga guldet trots allt.
Lyckligtvis slutade inte AC:s karriär där, på träningsplanen förra året, utan comebacken kom och nu är han åter på plan och på väg mot toppformen. Det är oerhört stort och AC är för mig inte bara den bästa dansken utan också vår viktigaste spelare på 2000-talet efter Markus Rosenberg.
Bubblare: Lasse Nielsen, Peter Sørensen
Idag för tio år sedan slog vi Åtvidaberg med 3-0 och stor hjälte blev ingen mindre än Emil Forsberg som gjorde alla tre målen. Fem snabba från matchen här.
Veckans låt är givetvis nordisk och framförs av något så udda som ett finländskt glamrockband som slog stort borta i LA i början på 1980-talet. Här är Hanoi Rocks med Malibu Beach Nightmare.
