Friday I'm in Love: Harrys påg - yngst någonsin
Mikael Karlsson träffar Peter Jönsson, som är yngst någonsin att ha debuterat för Malmö FF. I den matchen fick han spela med sin far, Harry Jönsson.
Peter Jönsson var en lovande fotbollstalang som spåddes att kunna gå lika långt som sin far Harry. Peters stora dröm var att få spela i MFF:s A-lag och att även göra fler matcher än sin far. Att debuten skulle ske redan som 15-åring, det hade Peter inte ens våga drömma om. Skador efter skador hindrade Peter att spela fler matcher än sin far, men han hann dock med 147-lagsmatcher i Sveriges finaste klubb och var med om MFF:s senaste Cupguld 1989.
Peter Jönsson föddes i Ystad 1965. Men något minne från tiden i Ystad har han inte eftersom familjen flyttade till Malmö 1967 då Peter var knappt två år. Anledningen till flytten var att Peters far Harry hade värvats till Malmö FF. Peter växte upp ett stenkast från Malmö Stadion, Arkitektgatan vid Södertorp, ca 500 meter från Coop.
Peter började lira boll nästan så fort han kunde gå. Det blev spel med kompisarna och 1 ½ år yngre brodern Jonas på gräsmattorna runt om hemma på gården. Skylten där det stod ”Gräset får ej beträdas”, använde de som målstolpe. Ville de ha riktiga mål sprang de över till Stadionområdet.
Peter höll på med många olika sporter förutom fotbollen, men han var aldrig aktiv i någon klubb, det var bara fotboll som gällde för honom. Peter var duktig i längdhopp, hade bra spänst och hoppade långt.
- Någon från MAI kom och frågade om inte jag ville börja hoppa för dem, jag behövde inte fundera, det var bara fotboll för mig
Under sommarloven åkte familjen Jönsson till deras sommarställe i Ystad. Där hade de ett familjehem som de åkte till varje sommar. Där spelade Peter, Jonas och deras kusin så mycket fotboll de kunde. Peter tror att det ger mer med spontanfotboll än att bara hålla på med organiserad fotboll.
1972 började Peter i MFF:s fotbollsskola, gruppen gallrades ut efter varje år. Peter var rätt tillbakadragen och sa inte så mycket på den tiden, men ju längre han kom vidare desto bättre blev det. 1975 debuterade Peter som 10-åring i MFF:s knattelag II, där han hade Stefan Rask som tränare. Peter spelade 13 matcher och gjorde två mål under sin debutsäsong i den himmelsblå-tröjan.
- Jag har fortfarande kontakt med många av de kompisar vi hade från första knattelaget, vilket är mycket roligt, säger Peter.
Peters far Harry spelade i MFF (1967–76), och hann med att vinna fem SM-guld på 357 matcher. Peter och hans bror Jonas hängde ofta med sin far till Malmö Stadion vid matcher och träningar, han har dock inte så stort minne av sin far som fotbollsspelare, mer än han var väldigt ettrig.
I MFF spelade på den tiden landslagsspelare som Bosse Larsson, Staffan Tapper, ”Puskas” Ljungberg, Roy och Roland Andersson, Janne Mölle, Tommy Larsson, Curt Olsberg, Tommy Larsson, ”Tejpen”, Bertil Elmstedt med flera.
- Jag och min bror vi var ofta med farsan i omklädningsrummet med alla stjärnspelare. Så de var inte så märkvärdiga för oss. Farsan hade även hem många av spelarna på fester och då ville våra grannar att vi skulle säga till dem att gå fram till fönstret så att de fick se dem. Vi tyckte bara att det var pinsamt, säger Peter.
Vem hade du som fotbollsfavorit?
- Bosse Larsson. Jag minns att jag pratade med Dan Corneliusson som hade vart proffs i Stuttgart (1983–1984), han berättade att man fortfarande pratade om Bosse Larsson då han spelade i klubben.
Vilken position hade du i ungdomslagen?
- Försvarsspelare mestadels. Jag spelade på mittfältet då jag var 15 under en säsong och flyttades då upp i anfallet i några matcher. Minns en match då jag gjorde 3 mål, men två av dem var på straff.
Peter gjorde 41 mål på 296 ungdomsmatcher. De flesta av målen kom på straffar och frisparkar, eftersom Peter hade ett bra tillslag. Sedan räckte det ofta att skjuta högt. Peter minns då hans lag spelade en cupfinal i Bromölla mot danska Bröndby, och förlorade med 5–0. Sedan visade sig att både John Faxe Jensen och Michael Laudrup spelade i laget så då var då var det kanske inte så konstigt att det blev förlust.
Peter blev uttagen till Skåneboll, där fick han inte spela de tre första matcherna. Till sista matchen spelade Peter högerback och plockade bort deras forward fullständigt, efter det fick Peter spela i de kommande uttagningarna och hamnade så småningom i Skånelaget. Visst kan det vara små marginaler som gör skillnaden.
Peter gjorde en mycket bra säsong, utsågs som bäste 15-åring och fick på årsmötet året efter ett vandringspris av Folksam.
MFF:s A-trupp brukade avsluta säsongerna med en utlandsresa där de fick ta med sina respektive. Peter fick följa med på resan eftersom hans far Harry var ledare.
Efter det årets säsong reste Malmö FF:s A-trupp på en veckas kombinerad semester och fotbollsresa till Jamaica med två dagars uppehåll i New York. Under resan spelades en vänskapsmatch mot FC Santos den 27 november. Matchen spelades i staden Kingston och den slutade 1–1 efter 0–1 i halvlek. Det var Jan-Olov Kindvall som gjorde målet.
MFF ställde upp med följande lag: Jan Möller, Roland Andersson, Ulf Mårtensson, Roy Andersson, Ingemar Erlandsson, Rickard Strömbäck, Robert Prytz, Anders Olsson, Jan-Olov Kindvall, Björn Nilsson och Harry Jönsson.
I andra halvlek byttes Peter Jönsson in i stället för Rickard Strömbäck, och därmed blev han den yngste A-lagsspelaren någonsin i Malmö FF:s historia, samt att det var första gången en far och son spelade samtidigt i Malmö FF:s A-lag. Harry som var med på resan som ledare, gjorde tillfälligt comeback. Harry hade inte spelat i MFF sedan 1976, då han efter säsongen valde att varva ner i Ystad. Ca 10 000 åskådare fanns på plats.
Minns du matchen och varför fick du spela?
- Jag var bara med på resan, men så drabbades många i laget av magsjuka inklusive tränaren Keith Blunt, så det blev att både jag och farsan fick ställa upp.
Hade du med dina fotbollskängor?
- Det hade jag inte men jag fick låna av Björn Nilsson, tror jag det var. Det var naturligtvis kul att få spela. Kommer ihåg att Kindvall fick på ett skott och bollen for mot ena stolpen, jag tänkte att det kanske blir retur så jag sprang allt var jag orkade fram mot bollen som dock tog insidan på stolpen och i mål.
För Peter var det mycket stort att få debutera i A-laget, något som han hade drömt om länge. Motståndarna var stora och biffiga för en ung junior att möta som trots sin ålder var ganska stor själv. Matchtröjan har han kvar som ett starkt minne.
Peter minns även att det var oroligt i Kingston, det fanns gott om vakter och avspärrningar. Folket där ville ha skor och kläder, och Peter minns hur tufft vakterna behandlade dem. När Peter och MFF återvände till Malmö visste alla klasskamrater och vänner att Peter hade debuterat i A-laget genom Sydsvenskan som hade rapporterat.
Peter flyttades upp till juniorlag I 1981 och där fick han sin far Harry som tränare och före detta MFF-spelaren Bertil ”Klumpen” som ledare. I laget fanns spelare som Caspar Paukstadt, Deval Eminovski och Masse Magnusson, Thomas Hansmark och Robert Kertes. Laget vann allsvenska utvecklingsserien södra, och var sju poäng före tvåan Landskrona Bois.
I september blev Peter uttagen i P16-landslaget som skulle spela EM-kvalmatch mot Norge i Oslo. Sverige vann landskampen med 1–0 den 11 september 1981. I laget spelade bland andra Lino Boriero, Tomas Thuresson, Anders Limpar och Deval Eminovski (MFF)
- Det var Tord Grip som hade tipsat om mig. Jag hade fått en smäll på axeln någon dag innan och fick spela på sprutor och hade tejpat in armen. Tvingades att gå ut 10 minuter från slutet på grund av smärtor, säger Peter.
Malmö FF:s juniorlag blev Sveriges bästa juniorlag 1982 då man besegrade Örebro SK i finalen. I den första matchen vann man hemma med 1–0, i returmatchen på Örnsro IP i Örebro blev det 0–0, vilket räckte till sammanlagd seger. Juniorlaget vann även några dagar senare DM-finalen mot IFK Trelleborg. Från svenska mästarlaget fanns det spelare som skulle bli allsvenska spelare: Jonnie Fedel, Göran Hellryd, Caspar Paukstadt, Deval Eminovski och Peter Jönsson.
Det var oerhört tufft för Peter att slå sig in i MFF:s starka lag 1984, med försvarsspelare som Magnus Andersson, Torbjörn Persson, Per Ågren, Kent Jönsson, Ingemar Erlandsson och Mats Arvidsson. Men när MFF skulle åka till Veberöd för att spela en vänskapsmatch mot division III laget AIS Veberöd den 28 augusti hade tränaren Tord Grip tagit med Peter Jönsson i truppen. Visserligen hade Peter redan debuterat i MFF:s A-lag 1980, som 15-åring i en vänskapsmatch, men nu var det som seniorspelare.
MFF ställde upp med följande lag: Jonnie Fedel, Magnus Andersson, Mats Arvidsson, Kent Jönsson, Per Ågren, Deval Eminovski, Micke Rönnberg, Caspar Paukstadt, Torbjörn Persson, Björn Nilsson, Mats Magnusson, Rickard Strömbeck, Peter Jönsson, Ronny Svensson och Robert Kertes.
Peter fick göra ett inhopp i andra halvlek i en match som MFF vann med 5–3. Det blev bara denna A-lagsmatchen för Peter under året, i övrigt fick han hålla till i reservlaget där han spelade 30 matcher.
Hur var det att komma in i A-truppen?
- Eftersom man spelade i U-lagen och i reservlaget så tog de med en då och då på vissa A-lagsträningar. Men visst var det lite märkligt och konstigt att spela med Roland och Roy, de hade ju spelat med min far, säger Peter
Som reservlagsspelare blev det mycket tid i buss. Peter berättade att han var uppe i Göteborg vid fyra tillfällen under en och samma vecka. Trots mycket tid på vägen var det en rolig tid.
- Vi hade ett fantastiskt reservlag som höll allsvensk klass. Minns att vi mötte ÖIS borta och vann mot dem trots att de hade halva laget med A-lagsspelare, säger Peter.
Hade du inga funderingar på att välja något annat lag?
- Så länge man känner att man utvecklas så fanns ingen tanke på att spela i någon annan klubb. Varför spela i ett A-lag som får stryk av vårt reservlag
Engelsmannen Roy Hodgson blev ny tränare för Malmö FF 1985, och Tord Grip blev nu assisterande tränare. Det blev tre inhopp i A-laget för Peter under säsongen, och 30 matcher i reservlaget.
1986 blev ett mycket framgångsrikt år för Malmö FF som vann det mesta under året, allsvenska serien, SM-slutspelet, cup-guldet och avancerade i cupvinnarcupen. Under säsongen fick Peter chansen i åtta matcher, tre vänskapsmatcher, två Tipscupmatcher, en match i Sparbankscupen och en match i allsvenskan, samtliga från start.
Den första var mot Gais i en vänskapsmatch den 6 mars (2–1 seger). Senare under säsongen blev den ordinarie högerbacken Magnus Andersson skadad, vilket gav möjligheter för i den allsvenska matchen mot Örgryte IS på Malmö Stadion den 3 augusti, hade tränaren Roy Hodgson tagit med Peter som högerback i startelvan.
MFF ställde upp med följande lag: Janne Möller, Peter Jönsson, Hasse Borg, Kent Jönsson, Torbjörn Persson, Jonas Thern, Ingemar Erlandsson, Leif Engqvist, Anders Palmér, Björn Nilsson och Mats Magnusson. 6809 åskådare såg på när Malmö FF besegrade ÖIS med 3–1. Målskyttar: Anders Palmér, Mats Magnusson och Björn Nilsson.
Sedan blev det inga fler allsvenska matcher, Magnus Andersson var tillbaka och Peter hamnade i reservlaget som också vann sin serie.
Det blev även reservlagsspel under 1987. Säsongen inleddes med en fotbollsturné där Peter fanns med, där MFF-truppen reste till Saudiarabien för att spela två matcher mot deras landslag. Peter spelade sin första match för året i A-laget, i den andra av matcherna där MFF vann med 1–0 genom Lasse Larsson. Lördagen den 25 april kallades Peter Jönsson in till MFF:s allsvenska match mot AIK på Malmö Stadion, och ersatte skadade Magnus Andersson som högerback. Matchen slutade med en 0–1-förlust.
Matchen därpå hamnade Peter på bänken medan Per Ågren tog över backplatsen tills Magnus kom tillbaka efter fyra månaders knäskada.
1988 spolierades av skador, det blev endast en A-lagsmatch och 9 matcher i reservlaget. Läkaren Nils Westlin skrev i MFF:s årsbok 1988:
Peter Jönsson har haft en del otur under året. Han har haft långdragna besvär från vristerna som har varit ostadiga efter upprepade vrickningar. Har klarat sig genom att tejpa fotlederna. Vi beslutade att operera honom och sy ihop de trasiga ledbanden på utsidan av leden. Operationen genomfördes i januari och efter en månads gipsning började träning för comeback. Allt verkade gå bra och han var nästan tillbaka då plötsligt vänstra foten smärtade till under träningen. Det förelåg alla tecken på ett brott i femte mellanfotsbenet.
Röntgen av foten visade att misstanken var riktig. Det förelåg en spricka av den typen som har en tendens att läka mycket långsamt och enligt erfarenhet kanske inte läker alls utan operation. Således åter en operation då brottet fixerades med en skruv. Ny anpassad träning under en period. Upprepade röntgenkontroller visade god läkning. Han var ånyo i stort sett tillbaka full träning. Skruven avlägsnades. Efter fjorton dagar ny plötslig smärta och röntgen visade ny spricka i samma ben och på nästan samma ställe. Ånyo en operation och en ny skruv i samma ben. Peter är nu tillbaka i full träning. Den senaste insatta skruven är kvar. Vi tar bort den under ett lugnare skede.
Säsongen 1989 blev Peters bästa under hans fotbollskarriär Denna säsong skulle bli en av få som Peter fick vara nästan helt skadefri. Malmö FF gjorde en mycket stark säsong och erövrade cup-guldet, vann allsvenska serien för femte året i rad, tyvärr förlorar man SM-finalen i den tredje och sista avgörande matchen som avgjordes på straffar.
Under hösten slog man även ut italienska mästarlaget FC Inter i Europacupen.
Lagkapten och högerbacken Magnus Andersson slutade efter MFF:s guldmatch 1988, efter en lång och framgångsrik karriär. Detta medförde att Peter fick större möjligheter att få chansen i A-laget. Men samtidigt värvade man Hammarbyspelaren Jean-Paul ”Champa” Von Der Burg till Malmö.
Efter ett långt uppehåll från A-lagsspel gjorde Peter en efterlängtad comeback i MFF:s tredje träningsmatch för året. Peter fanns med i startelvan som besegrade Hongkong i Hongkong med 3–0, den 9 februari. Malmö FF hade åkt på en fotbollsturné till Hongkong och Australien. Peter spelade tre av turnéns fem matcher. Under våren höll Peter till på bänken och hoppade in vid skador. När sedan Roger Ljung blev proffs under sommaren, flyttades ”Champa” in som mittback och Peter tog hand om högerbacksplatsen.
När MFF spelade final i svenska cupen mot Djurgårdens IF på Råsunda i juni 1989, fanns Peter med som vänsterback i MFF-laget som vann enkelt med 3–0 (Håkan Lindman, Leif Engqvist och Jocke Nilsson målskyttar).
- Torbjörn Persson var skadad så jag fick spela vänsterback trots att min vänsterfot inte var min bästa fot, men vi hade ett fantastiskt bra lag, så det gick ju bra, säger Peter.
Med sina 17 seriematcher fick Peter sin första och efterlängtade allsvenska medalj. Tyvärr blev det inget SM-guld. I finalen i SM-slutspelet mot IFK Norrköping gjorde Malmö FF tre mycket bra matcher, men IFK:s målvakt Lasse Eriksson var rena väggen och såg till att SM-guldet hamnade i Norrköping. Tredje och sista finalmatchen fick avgöras på straffar på Malmö Stadion.
Inför Europaspelet spelade MFF en träningsmatch mot engelska Liverpool, med spelare som Glenn Hysén, Peter Beardsley, Ian Rush, John Barnes och Bruce Grobbelaar. Inför 17 873 åskådare vann engelsmännen matchen med 2–1 (Martin Dahlin målskytt).
- Jag såg bara ryggen på John Barnes, skrattar Peter.
Peter som tidigare inte hade spelat någon Europacupmatch fanns med i startelvan mot FC Inter på Malmö Stadion, i den första matchen i den första omgången. Peter och hela Malmö FF gjorde en kanonmatch och besegrade de italienska mästarna med 1–0 (Håkan Lindman målskytt).
I returen på San Siro spelade MFF 1–1 (Leif Engqvist målskytt), och man var överraskande klara för andra omgången. I den andra omgången mot de belgiska mästarna Mechelen spelade Peter den första matchen på Malmö Stadion, 0–0 slutade matchen (returen förlorade MFF med 1–4).
Peter som var 14:e man nere i Italien minns matchen på San Siro.
- Jag minns när vi kvitterade så la italienarna helt av, tyskarna i laget blev helt vansinniga på dem. Den stora skillnaden mellan lagen var deras omväxlande tempo, det var vi inte vana vid i allsvenskan, säger Peter. Från Intermatchen där det var 55 000 åskådare mötte vi Västra Frölunda på Ruddalen några dagar senare inför bara 150 åskådare, vilka kontraster.
Björn Hedman på tv-sporten skrev om relationen far/son i MFF:s programblad.
- Jag har nog alltid varit lite extra kritisk just mot Peter, erkänner Harry. Vill gärna diskutera varför han gjorde si eller så under matchen. Det har hänt att min fru har undrat om jag inte tänkte säga något positivt.
Relationen mellan ledare-spelare är välbekant eftersom Harry haft hand om Peter i junior- och reservlaget. Så det har blivit mycket snack om brytningar och felaktiga positioner genom åren.
- Man får hitta på nåt när han ifrågasätter, skrattar Peter. Nej, allvarligt talat tycker jag det är bra att få reda på sånt man kanske inte märker själv.
De båda verka komma bra överens, och Peter kan inte hitta något negativt med att ha Harry som lagledare.
- Jag tänker faktiskt väldigt sällan på det, säger han uppriktigt.
- Det har nog blivit helt naturligt eftersom det började redan i juniorlaget, fyller Harry i.
Vad tycker då Harry att Peter har för goda sidor som fotbollsspelare?
- Han har bra blick för spelet, bra på huvudet. Egentligen tycker jag han har det mesta. Men han kunde varit snabbare och haft lite mera jävla anamma.
Peter har väntat tålmodigt på sin chans i A-laget i stället för att söka lyckan i någon annan klubb.
- Tanken har funnits, erkänner han. Men att Per Ågren till slut slog sin in i A-laget har varit ett positivt exempel. Och så länge man utvecklas som fotbollsspelare är det kul även man inte platsar bland de elva.
Säsongen 1990 spolierades av skador igen! Torsten Von Wachenfeldt från Radio Malmöhus, skrev i MFF:s programblad:
I våras opererades Peter för en inflammation i låret. Blev frisk under mellanåret och råkade sedan ut för muskelbristningar i låret. Kanske i följd av att han drog igång träningen, i het ambition, för intensivt.
Den 14 juli 1990 spelade Peter sin första match i A-laget. MFF spelade bortamatch mot Energie Cottbuss från Östtyskland i tipscupen och vann med 2–0. Peter spelar några matcher till i Tipscupen innan han var redo för allsvenskan. Första allsvenska matchen för året, spelade han den 22 juli då Malmö FF mötte Östers IF på Malmö Stadion och spelade 1–1 (Patrik ”Bjärred” målskytt). Det var för övrigt första matchen som den nygamla tränaren Bob Houghton började köra 3-5-2. I backlinjen hade han Peter Jönsson – Champa – Per Ågren, och han placerade Niclas Nylén och Stefan Alvén som kantspelare.
Peter spelade de flesta matcherna fram till matchen mot IK Brage borta den 15 september (1–0-seger, Dan Corneliusson målskytt), där han utgick i den 70 minuten och blev sedan borta i sju matcher. När MFF sedan skulle möta turkiska Besiktas i Istanbul hade tränaren Bob Houghton valt att ta med Peter i backlinjen.
MFF spelade 2–2 och avancerade till andra omgången (3–2-seger tidigare i Malmö). Matchen mot Besiktas blev Peters sista denna säsong och han minns hur turkarna gjorde för att störa MFF inför matchen.
- Jag kommer ihåg att de gjorde allt för att få oss ur balans, de stängde luckan då vi skulle ut på planen och fansen sköt raketer mot oss då vi skulle värma upp, så vi fick hålla oss i mittcirkeln, säger Peter
Torsten Von Wachenfeldt från Radio Malmöhus, skrev i MFF:s programblad:
Skador även i år! I år har han drabbats blandade skador – som vore det karameller – och egentligen började det med knäsmärtor, och det följdes upp med muskelbristningar och en simpel enkel stukning. Peter och andra spelare i MFF har byggt upp extra styrka hos Janne Möller och Lars-Åke Bengtsson på Styrketräningsinstitutet Nautilus på Jägersro.
Bob Houghton valde att fortsätta att spela 3-5-2 under 1991, och placerade Peter Jönsson i mitten i trebackslinjen (Per Ågren – Peter Jönsson – Tobbe Persson), under de matcher Peter kunde spela. Liksom tidigare var Peter skadad under året och spelade bara sju allsvenska matcher, totalt 28 matcher i A-laget.
När Tobbe Persson blev skadad valde tränaren Bob Houghton att plocka in Peter som innerback tillsammans med Per Ågren. Bob hade återigen gått tillbaka till att spela 4-4-2.
Första matchen för säsongen gjorde Peter den 13 maj 1992, då MFF spelade allsvensk match på Ruddalen i Göteborg (matchen slutade 0–0). I matchen efteråt på Malmö Stadion den 17 maj, blev Peter poängräddare då han gjorde MFF:s mål (1–0, 57 min), i en match som slutade 1–1. Det var Peters första mål i MFF:s A-lagströja. Tidigare hade det bara blivit mål i ungdomslagen och i reservlaget.
Peter gjorde ytterligare ett mål under säsongen, den 2 juli blev det en himmelsblå seger med 1–0! Matchhjälten Peter Jönsson dök upp på en frisparksretur i den 21 minuten.
Peter hade en plats i laget fram till vänskapsmatchen mot engelska Derby County FC den 10 augusti (3–1 seger), innan skador satte stopp för ytterligare matcher. Peter spelade mestadels mittback och då med bland andra Tobbe Persson, Per Ågren, Jörgen Ohlsson och Patrik ”Bjärred” Andersson. Totalt blev det 11 allsvenska matcher och 18 A-lagsmatcher totalt.
Bob Houghton valde att lämna MFF mitt under säsongen 1992, och då plockade man in dansken Viggo Jensen. En del gillade dansken men de flesta i laget gjorde det inte. Peter var en av dessa som menade att Viggo var en go man utanför plan men som tränare var han ingen höjdare. Han var mer tysk än dansk och han var inget vidare på den psykologiska delen och inte heller den taktiska.
De flesta av spelarna trodde inte på hans spelidé.
- Han kunde ändra spelsystem när som och utan vi hade tränat på det, som inför en match mot Trelleborg som vi förlorade med 4–1.Viggo ville också att vi bara skulle äta pasta, vi lyckades dock senare få tomatsås till, skrattar Peter.
Hur var Bob Houghton och Roy Hodgson?
- Bob och Roy är absolut de bästa tränarna jag haft, de var utbildade, pedagogiska och otroligt skickliga.
Peter gjorde comeback i årets första träningsmatch den 5 februari 1993, då MFF spelade mot danska Lyngby BK (1–0 seger, Mika Nurmela). Peter som var med från start i säsongsinledningen, spelade flesta matcherna som mittback tillsammans med Tobbe Persson.
I den allsvenska premiären där MFF mötte IK Brage, gjorde Peter ett av MFF:s hela sju mål när man besegrade dalmasarna med 7–0. Peter svarade för 2–0 målet, övriga målskyttar: Mika Nurmela 2, Fredrik Dahlström 2, Anders Andersson och Patrick ”Trelleborg”. Peter spelade fram till Skånederbyt mot Helsingborg som han missade.
Torsdagen den 26 augusti, förlorade MFF den allsvenska matchen mot Degerfors hemma på Malmö Stadion med 0–1. Peter som startade på bänken fick hoppa in i den 78 minuten och spelade där sina sista 12 minuter i Malmö FF. Efter 19 säsonger i klubben var det nu slutspelat för Peter som har haft otroligt oflyt med skador under sin tid i A-laget.
Peter spelade 13 allsvenska matcher och gjorde totalt 26 A-lagsmatcher under 1993.
Det blev ingen fortsättning i MFF.
- Jag fick inget nytt kontrakt och jag tänkte, vad ska jag göra nu! Hade inte så många anbud eftersom jag hade varit skadad mycket, säger Peter.
Men du fortsatte att spela fotboll?
- Lunds BK dök upp och erbjöd mig samtidigt ett jobb som jag tackade ja till.
Peter hamnade i division I (serien under Allsvenskan på den tiden) i Lunds BK, och spelade där två år (andra året som assisterande tränare åt Rolf Svensson). Sedan blev han spelande tränare i division 5 klubben Askeröds IF under två år.
Peter berättar att det var nyttigt och intressant att få spela och tillhöra en småklubb. Där fick man inte allt serverat utan alla fick hjälpas åt. Två säsonger fick räcka, det väntades tillökning i familjen och då var det ett lämpligt tillfälle att lägga skorna på hyllan och ge familjen mer tid. Att slippa vara uppbunden på helger var något Peter uppskattade mycket.
När jag träffade Peter (sommaren 2018), hoppade han på kryckor efter att ha varit med om en cykelolycka. Peter hade blivit påkörd av en bil och skadat benet, och höll nu på med rehabträning. Han hade tur i oturen att det inte blev värre.
- Jag började cykla för tre år sedan och har gjort Vättern runt. Det var en kompis som lockade med mig, säger Peter.
Blev det ingen tränarkarriär?
- När sonen började spela i Skanör-Falsterbo, blev jag tränare för laget. De ville även ha in mig i styrelsen där jag blev vice ordförande under ett år. Styrelseuppdrag var inget för mig.
Hade du något proffsanbud?
- Bob Houghton och Roland Andersson som var tränare utomlands, ringde och frågade om jag ville skriva på! Men då hade jag precis lovat Lunds BK och de hade även fixat ett jobb, och man hade börjat tänka på den civila karriären, så det blev Lunds BK.
Är du nöjd med din fotbollskarriär trots alla skador?
- Jag har fått många härliga och roliga minnen med fotbollen. Från skadorna lärde jag mig något, att jag fick drivet att bli ännu bättre när jag skulle komma tillbaka och att man aldrig skulle ge upp var viktigt.
Det var många skador under din karriär, fotledsskador och muskelbristningar med mera. Idag har klubbarna stora läkarteam mot vad som fanns då du spelade.
- Det är ju stor skillnad på idag, då var det slarv med rehab och man ville snabbt komma tillbaka, man ville ju så gärna spela igen. Hade man fått muskelbristning så hann man inte villa tillräckligt innan man spelade igen och då var det kört, idag hade man blivit stoppad.
Har du kontakt med någon spelare från din MFF-tid?
- Per Ågren håller jag kontakt med, sedan springer man ju på en del, och även vid matcherna träffar man många.
Det var aldrig aktuellt att lämna MFF under din tid klubben?
- Fick en förfrågan av Bosse Nilsson i HIF då de började rusta för återkomsten till Allsvenskan. Men nej, det blev inget.
Du spelade i MFF från mitten av 80-talet då man hade kanske de bästa spelare och den bästa bredden.
- Det fanns fantastiska spelare, när någon lämnade kom det hela tiden nya. MFF startade upp fotbollsakademin under ledning av Bosse Augustsson, och där det fanns många kommande storspelare.
Fakta om Peter Jönsson
Född: 11 februari, 1965
Bor: Skanör
Klubbar: MFF U (1975–85), Malmö FF (1986–93), Lunds BK (1994–95), Askeröds IF (1996–97)
Tränare: Assisterande i Lunds BK, Askeröds IF, U-tr. i Skanör-Falsterbo, U-tr. i LB07 P01
Serieguld: 1989
Cupguld: 1989
Landskamper: 3 J, 1 P
Debut i Malmö FF: 27/11–1980, FC Santos – MFF 1 – 1 (inhopp)
Sista matchen i MFF: 26/8–1993, MFF – Degerfors 0 – 1 (inbytt 78 min)
Debut i allsvenskan för MFF: 3/8–1986, MFF – Örgryte IS 3 – 1
Sista allsvenska matchen i MFF: 26/8–1993, MFF – Degerfors 0 – 1 (inbytt 78 min)
147 matcher och 4 mål i MFF (1980–1993)
57 matcher och 4 mål i allsvenskan (1986–1993)
Yngste A-lagsspelaren i MFF någonsin, då 15 år och 290 dagar.
***
Veckans låt...
... är en fin duett med Taylor Swift och Bon Iver. Ni hör och ser den här.
