Friday I'm in love - Historiens vingslag i staden och på läktaren – och vem älskar inte Søren…
Åka på udebanetur till Prag när vi redan är körda i EL? Kunde det verkligen vara nåt? Så här inför årets första tävlingsmatch på hemmaplan delar gästskribent Annika med sig av tankar och upplevelser efter vår senaste match i Prag.
Boende och flygbiljetter till Prag var bokade långt innan galningen Sascha Stegemann hjälpte Twente att sätta stopp för även de minsta chanser vi hade att ta oss vidare i Europa Leauge. Och jag var helt klart inställd på att det skulle bli en toppenresa oavsett om matchen gällde avancemang eller ”bara” miljoner och rankingpoäng.
Vissa kanske tycker 700 MFF:are på plats känns klent, själv tycker jag det är rätt okej. Det var ju en hyfsat betydelselös match. Och kanske är det fler som tänker som jag har tänkt i omgångar: ”Det kommer snart nya resor och andra lag att möta, vi åker nästa gång.” Men Prag ville jag inte missa.
Dessutom hade jag förmånen att få resa med två unga vuxna som också längtade efter stadens historia och vackra byggnader. Eller var det fotboll och billig öl som drog?
Samlingspuben, med det inte så tjeckiska namnet Waxy Malone’s var belägen alldeles vid Old town square. Kanske alldeles för turistigt men när supportrarna började trilla in, det ena sällskapet eller det andra, infann sig det där underbara känslan av gemenskap som bara MFF-familjen kan ge.
Och vad kan egentligen gå fel när 700 pers bär likadana mössor? Det blev en marsch fylld av himmelsblå, vippande mösstofsar och ljuvlig udebanesång, tätt omringade av poliser med automatvapen.
Självklart blev ”Vi älskar Søren Rieks” snart till ”Alla vill ha sex med Søren Rieks”. Och lika självklart kände en man i övre medelåldern sig tvungen att upplysa oss andra om att han minsann INTE var en av de som var sugna på Søren. Hur han tänkte har jag ingen aning om…
Matchen behöver jag inte beskriva för er. Hur den gick vet in. Innan domaren blåste igång matchen fick vi se en tragisk OH från Slavia-gänget. Hur går det ens ihop? ”Victory or Valhalla?”Samtidigt bjöd MT96 på en magisk OH med historiskt tema. Och pyrot slog an tonen för resten av matchen.
Jag har ingen koll på hur mycket alla andra sjöng, men jag vaknade åtminstone hes på fredagsmorgonen. Jublet när Hugo Bolin slog in 1–2-målet visste inga gränser och jag älskar när spelarna kommer till oss för att fira. Det gör mig varm i hjärtat. Något svalare var våra känslor för Rydström när vår älskade nummer 5 trots idogt skallade: ”In med Søren, in med Søren”, stod kvar längs sidlinjen. Att han inte kunde göra minuter i sin sista match någonsin gör ont, men vi fick åtminstone visa honom vår kärlek ännu en gång… allez, allez.
Har hört att man ska bjuda på dagens låt också när man skriver Friday-text på Himmelriket. Och vad passar bättre än The entertainer med Scoot Joplin? Det sitter extra fint att med den få minnas Sergio lite, även om alla kanske inte ser hans ramsor som hyllningar.
