Friday I'm in Love - Kom hem påg!
En favorit är på väg hem. Skriv på påg!
En av stigarna min hjärna vandrar iväg på när den egentligen har viktigare saker att tänka på är vilken som är min favoritspelare de senaste åren. Ens eget åldrande är kanske ingenting man firar, men allteftersom att tinningarna grånar, man mer och mer börjar fundera på att ta med sig en värmedyna under kalla höstmatcher och man slutar avkrävas leg på systemet har jag i vart fall börjat komma fram till vilka egenskaper som tilltalar mig allra mest.
Exempelvis får han oerhört gärna vara en Malmöpåg. Hur mycket man än älskat spelare som Markus Halsti, Anders Christiansen eller Niklas Skoog är det något speciellt när man vet att spelaren kommer härifrån. En stor del i min stolthet som MFF:are är att vi ofta har en så stor del av våra egna i truppen.
Dessutom får han gärna vara lite under radarn. Kanske är det supporterhipstern i en, men för att man skall ta till sig någon riktigt rejält skall det gärna inte vara det givna valet. Jag tror jag älskar Markus Rosenberg lika mycket som någon annan, men jag hade nog aldrig kunna säga att han är min favoritspelare.
Sen skall han gärna ha bidragit till många minnesvärda stunder. Helst av allt någonting där man själv var på plats och fick en sån där utomkroppslig känslostorm som egentligen bara ett sent avgörande i en MFF-match kan frambringa.
Sist skall han vara mänsklig. Att se små svagheter i spelarna, känna att de inte är övermänskliga mediatränade robotar utan vanliga människor med brister och fel gör mig alltid mer dragen till dem.
Och med detta här tänkt och sagt så är jag oerhört glad att Erdal Rakip är på väg tillbaka. Kanske den spelare i hela min supporterkarriär som uppfyllt ovanstående rekvisit allra mest prickfritt. Han är himmelsblå sen förskoleåldern och har avgjort fler matcher än vad jag kan komma ihåg. Samtidigt har han alltid känts blyg och lite bortkommen, men en uppenbar avsaknad av självförtroende i intervjusituationer.
Han må ha lämnat som Bosman, men för mig som aldrig stått inför en liknande situation känns det otroligt förmätet att klandra en påg för att man tar en möjlighet. Snarast är det den typen av spelare som man älskar, de som har ambition nog att ta ett språng. Så, om du är på väg tillbaks Erdal: Kom! Jag saknar dig!
Idag för 12 år…
Tränade Malmö FF på stadionområdet. Nils Byfors bevakade och skrev bland annat följande rader ”Raul Kouakou visar inte upp samma bollsäkerhet [som Daniel Theorin. Min anm.]. Hans styrkor som mittförsvarare ligger på andra håll. Nämligen i aggressiviteten och kraftfullheten. Om den bara kan tyglas och koncentreras på rätt sätt så har han förutsättningar att lyckas i allsvenskan.”
Vi kan väl säga så här. Den tyglades och koncentrerades inte.
Dagens låt är…
Vill inte komma från nån annanstans med Jonatan Johansson. En perfekt uppladdning inför säsongen.
https://www.youtube.com/watch?v=FH0SOQAh0Dw
