Friday I´m In Love - Ljus i tunneln
Dagarna blir ljusare och Malmö FF:s lagbygge under Henrik Rydströms ledning börjar ta form så sakteliga.
Ibland känns januari och februari som en sorts råkall variant på helvetets evighet och det kan vara svårt att finna livslust i denna kalenderns armhåla.
Samtidigt är det ofta någonstans där man plötsligt får en molnfri dag och ser ett par snödroppar i rabatten och samtidigt märker att solen faktiskt är uppe lite längre än man hade förväntat sig när man masade sig upp på morgonen.
Till skillnad från november-decembermörkret, går det således på rätt håll och i stället för att allsvenskan just har avslutats så skall den snart börja, med alla de förväntningar och förhoppningar det för med sig. Vi är alltså, trots allt, i en tid av tillförsikt.
MFF spenderar fortfarande sin tid nere i södra Spanien och idag kommer sannolikt Henrik Rydström att börja spela in den elvan som är tänkt att starta mot Skövde i cuppremiären den nittonde februari. Massbytena som präglat de första tre matcherna i år lyser förhoppningsvis med sin frånvaro och lite mer struktur i spelet är därmed troligen att vänta.
Även om jag tror (och hoppas) på något mer nyförvärv, gärna en redig bombajävel, så känns det väldigt intressant att se vad den befintliga truppen kan göra redan nu efter en tid under Rydströms ledning. Inte minst mentalt tror jag att det har gjort den sargade truppen gott att ha fått in den kloke och karismatiske tränaren.
För egen del väntar en intensiv period då jag och hustrun hastigt och lustigt ramlade över drömlägenheten i Lund och plötsligt är det bara en knapp månad till flytt från Kävlinge. Stressen är påtaglig, men det skall bli härligt att få flytta hem till min kära födelsestad efter några år i exil.
Kävlinge har varit fint, inte minst för att vi har haft min frus härliga familj där, men också för fina vänner som vi nu får lite längre avstånd till. Samtidigt, för oss som båda jobbar i Lund, blir det härligt att kunna gå och cykla till jobbet och få en riktig nystart, precis som Malmö FF får efter det turbulenta 2022.
Jag har verkligen ältat MFF:s dåliga fjolår och att denna så rika och i övrigt välskötta förening har kunnat misslyckas så kapitalt i allsvenskan har stötts och blötts mellan mig och mina MFF-vänner hela vintern. Det är svårt att släppa och det upptar kanske ibland en osund del av tankeverksamheten.
Nåja, revanschens tid närmar sig och likaså vårvärmen. Det är hög tid att att plocka fram optimismen och tron på att Mesta Mästarna åter har ett guldår framför sig. Vi MFF-are är inte kända för att vältra oss i ödmjuk blygsamhet några längre stunder och om bara en dryg vecka börjar tävlingsmatcherna.
Det är dags att kaxa upp sig och ställa in siktet på allsvenskt guld nummer tjugotre och cupguld nummer sexton. Dubbeln skall bärgas och allt annat är oss givetvis fullständigt främmande. Vintern har börjat släppa taget, det finns ljus i tunneln.
Idag för 56 år sedan föddes min storasyster Karin. Det är en ynnest att ha en så klok och varm människa med sig ända sedan födseln och ibland undrar jag hur hon har orkat med sin störige lillebror. Grattis Syrran, jag älskar dig!
Veckans låt är en av nyss avlidne låtskrivargeniet Burt Bacharachs vackraste alster. Har är Dionne Warwick med "What The World Needs Now".
