Friday I´m In Love - Mamma po match
Brorsan och jag upprepade förra årets december-tur till Istanbul, fast i år till St Gallen istället - i november. Att åka på “udebanetur” är ett trevlig sätt att umgås (även om Schweiz är ett sjukt dyrt land). Den här gången följde mamma med också.
Pappa var med för några år sedan när vi var i Madrid (ja, 0-8-matchen mot Real Madrid), så han vet vad udebanetur innebär. Men inte mamma.
De fick höra om resan nån gång i oktober, när jag och brorsan pratade om det. Någon vecka senare ringde pappa.
– Vi följer också med! sa han upphetsat.
Jag funderade en stund innan jag svarade:
– Mamma också?
Svaret kom snabbt.
– Absolut, hon vill också med.
Grejen är den att mamma har varit ganska sjuk de senaste åren, men har blivit mycket bättre. Hon är oftast pigg, men har inte varit utomlands på fem år. Så nu hon såg chansen att träffa båda sina söner i några dagar OCH resa utomlands. Och som hon tog den.
Vi träffades i Zurich på onsdagskvällen (de kom via Köpenhamn, jag via Arlanda), firade med bubbel i glasen och åt en enkel, god och dyr middag. Torsdag åkte vi till St Gallen under förmiddagen. Passade på att göra lite klassisk sightseeing i gamla stan innan vi letade upp ett lunchställe. Inte helt lätt eftersom de flesta restauranger var antingen stängde (efter lunchen) eller svindyra.
Det var MFF:are överallt i St Gallen och utanför samlingspuben Affekt var det “byst”.
– Ska vi gå in där, sa mamma med viss tveksamhet.
Jag insåg att det skulle vi nog inte. Vi stod kvar utanför och hängde en stund. Jag träffade några jag kände och pratade lite.
Vi tog en öl på ett lite lugnare ställe och köpte lite choklad innan vi tog bussen ut till arenan. Bra stämning på bussen med sång och ramsor. Mamma och pappa gillade vad de var med om.
Efter trängseln till insläppet tog vi oss nästan längst upp på läktaren. “Di gamle” behöver sittplatser med bra sikt, tänkte jag.
– Håller de på så där hela matchen? frågade mamma och pekade på klacken under oss, som höll igång bra 30 minuter innan matchstart.
– Absolut, svarade jag och log.
Di gamle är 78 och 76 år i år och var troligen äldst på arenan. Även om det var en riktig pissmatch var det kul att ha med dem på match, speciellt mamma, som kan räkna antalet fotbollsmatcher live på ena handens fingrar. Och nej, hon satt inte hela tiden, hon stod upp en hel del också. Och klappade i händerna när vi andra hoppade för att vi älskar Malmö FF. Pappa hoppade också.
Nästa morgon till frukost var mamma trött. Det blev en intensiv tur till St Gallen igår.
– Det var väldigt trevligt, sa hon och log sitt bredaste leende.
– Men det blir nog inga fler fotbollsresor för mig, fortsatte hon.
Vi får väl se...
