Friday I´m in love - Masse en masse!
Bosse är kungen, Zlatan är legenden, men för den tonårige Pontus var Mats "Masse" Magnusson störst av de himmelsblå superhjältarna.
Som ung MFF:are och tillika pojklagsspelare i Lunds SK var det naturligt att man hade idoler i det mäktiga favoritlaget i Malmö, en dryg mil söder om min lilla hemstad. Den skäggige målskytten Thomas Sjöberg, målvaktsjätten Janne Möller och polisen Magnus Andersson var några av förebilderna men det var först nånstans 1984-85 som min sanna idol vann mitt tonårshjärta.
Han var en storvuxen Helsingborgare som hade scoutats av MFF:s organisation och han började blygsamt som en en inhoppande ytter men vann ganska snabbt en anfallsplats i Roy Hodgsons fantastiska himmelsblå lag. Han hette Mats Magnusson och kallades "Masse" av en lika kräsen som hänförd MFF-publik.
Den till synes sävlige, store anfallaren visade sig ha två delikata fötter. Inte en kraftfull höger eller en känslig vänster, utan både och i båda Puma King-skorna.
Masse med sin tunga kroppshydda och exceptionella teknik var en utmärkt targetspelare, serverade medspelarna med utsökta passningar samtidigt som motståndarnas försvarare tvingades leva med att den himmelsblå centertanken när som helst kunde bomba iväg en ohygglig missil med såväl höger som vänster fot.
Efter briljant spel i allsvenskan blev Magnusson proffs i schweiziska Lausanne, men sejouren blev kort och Masse återvände till MFF.
Full av självförtroende dominerade Masse allsvenskan och bland höjdpunkterna smekte MFF-anfallaren i en match in två frisparkar. En med högran och en med vänstran. Jag har aldrig sett någon annan göra detta.
Masse gjorde en fantastisk höst i MFF 1986 och var tillsammans med tragiskt avlidne vännen Lasse Larsson ett fruktat anfallspar som tillsammans säkrade guldet mot AIK inför ett extatiskt Malmö Stadion (5-2, Masse 2, Lasse 3).
Bilderna på Masse och Lasse när de pussar varandra efter segern är ett av de vackraste MFF-minnena jag har.
Som 14-årig fotbollsspelare var jag fullständigt tokig i den mäktige MFF-strikern och trots att det bromsade en redan långsam ung anfallare började jag kopiera Masses kroppsspråk, långa kliv och med bröstet utspänt. Inte nog med det, jag försökte kopiera hockeyfrillan!
Efter den nya allsvenska succén blev Mats Magnusson såld till Benfica.
Äventyret i den portugisiska storklubben blev magisk. Masse vräkte in mål och blev fansens kelgris. Den store skåningen gjorde 33 mål på 31 matcher säsongen 89/90 och var en hårsmån från att vinna guldskon som europas främste målskytt men en annan legendar, Hristo Stoijkov, stal den med minsta möjliga marginal.
Masse återvände till Sverige och hemstaden Helsingborg och tillsammans med en annan blivande storspelare, den unge Henrik Larsson, förde han upp Helsingborgs IF till allsvenskan hösten 1992. En storsint handling av en stor spelare och en i hjärtat stor MFF:are.
Jag kommer alltid att ha Masse i mitt hjärta. Som den store spelare han var och som den store förebild han var för mig.
Som aktiv gärdsgårdsspelare kunde jag i alla fall slå hörnor inåtskruvade från båda hållen med båda fötterna. Tack vare den store inspiratören Masse.
Som kuriosa så kan jag nämna att värmebyxor (tights) innanför shortsen än idag kallas "Magnussons" i Portugal.
Om du någonsin läser detta Mats, så skall du veta att för mig är du alltid Numero Uno!
På himmelriket en gång...
http://www.svenskafans.com/fotboll/mff/Vi-tycker-om-MFF--384507.aspx
Panelen tvingades ta ställning till om vi skulle värva Marcus Lantz. Det var nog aldrig aktuellt. Vi hade nog lättare att leva med att Wenehed, Möller och Masse gav Mjölkossan konstgjord andning en gång i tiden. We give, they take.
Dagens låt:
EM-uppehållet är rätt jobbigt för oss om längtar efter Mackans smajl, Tinnerholms ruscher och Wilands trygga räddningar. Det ger en perspektiv på hur mycket vi älskar vårt blåa lag. Dagens låt från briljanta Beach Boys-albumet Pet Sounds sätter ord på vad MFF betyder för oss.
https://www.youtube.com/watch?v=AOMyS78o5YI
