Friday I´m in love: Med MFF i Europa
Snart är det dags för Himmelrikets nästa resa med MFF i Europa. Med hjälp av bilder och text ser jag tillbaka på mina fyra resor med laget.
Vi börjar med en snabb genomgång över hur schemat ungefärligt ser ut för Himmelrikets resenärer:
2 dagar innan match: Resdagen. Då är vi på plats dagen innan laget och installerar oss på vårt hotell. Kollar upp om det utlovade bredbandet verkligen existerar (ca 50% chans) och kollar omgivningarna.
1 dag innan match: Den stressigaste av dagarna. Det finns mycket som kan och till och med skall hinnas med. Ta emot laget när det anländer, vara med på träningar och presskonferenser och det hårda jobbet att besöka puben som fansen skall samlas på under matchdagen. Mycket resor mellan eget hotell, spelarhotell och arenan.
Matchdagen: Förmiddagen är ofta lugn och man får ett tillfälle att undersöka staden man besöker. Man gör lite intervjuer med folk på plats och är med på fansens samling. Sen är det matchdags. Efter det kommer nattmanglingen. Texter om matchen skall sättas ihop. Intervjuer skall lyssnas igenom och skrivas ut och en massa bilder skall redigeras.
Glasgow
Det tog några år i redaktionen innan det fanns möjlighet att kunna följa med laget på europaspel. Min första resa blev till Glasgow för match mot Rangers. En extra bonus för egen del var att jag inte hade varit i Skottland innan. Landskapet var vackert vid inflygningen medans staden visade sig vara tämligen sliten och ruffig.
Men staden har i alla fall fotbollskultur. Fotboll är viktigt. Ibland kanske för viktigt. Vi fick reda på att lagtröjor och liknande var förbjudna på pubarna i centrum för att undvika bråk. Arenan, Ibrox, är också kultur, men sliten. För att komma från planen till pressrummet var man tvungen att kryssa genom korvköerna under huvudläktaren.
Läget med rivaler i staden gav en speciell känsla. Som MFF:are har man haft ett gott öga till Rangers med spelare som Prytz och Thern. Nu satt man helt plötsligt och laddade upp under bilder på Henrik Larsson på Celtic-puben Brazens Head. Celticfansen var trevliga både före och efter matchen. När jag och John Börén var på flygplatsen, på vägen hem, så blev damen som bjöd på whiskey-smakprov extremt generös när hon hörde att vi var MFF-are.
Det var inte bara vi som lärde oss om europaspel utan även spelarna. På träningen dagen innan match så var det dåligt pumpade bollar, oklippt gräs och kallt vatten i det något omoderna omklädningsrummet.
Omklädningsrummet fick vi titta in i efter att vi mött Kenneth Folkesson i korridorerna. Han gav oss också "scoopet" att det skulle bli spel i svarta shorts till de vita tröjorna. Sen ändrade sig tydligen UEFA och det blev det helvita stället.
Innan matchen var jag lite nervös att det skulle kunna bli flera mål i baken. Flera spelare borta och t.ex. Dusan i mål. Men som vi vet så gick det utmärkt. 1-0 genom Daniel Larsson. Det gick inte de skotska tidningingarna förbi att han heter Larsson och spelade en tröja med nummer 7. Vi köpte alla tidningar vi hittade och fotade artiklarna.
Alkmaar
Resan till Alkmaar var helt annorlunda än den till Glasgow. Och inte bara för att jag denna gång reste med redaktionens anarkist, Thomas Lundkvist. Jag fick hoppa in med kort varsel på grund av avhopp. Vi flög inte ner utan tog bilen. Vi bodde inte i Alkmaar utan pendlade från Amsterdam och det var inte längre utslagningsmatcher i CL utan gruppspel i EL.
På bilden gör sig Thomas klar för att direktrapportera från träningen. När denna startar så lämnar helt plötsligt Norling innerplanen och går bort och börjar prata tatueringar med Thomas. De andra journalisterna måste ha undrat vad Norling hade att säga till just Himmelriket som var så viktigt att han tog det mitt under träningen. Däremot så märkte vi också att Himmelriket ännu inte var så stora i Europa. Medans de stora tidningarna fick intervjuer med Elm och Wernbloom så fick vi sitta bredvid och tjuvlyssna. En liten lustighet till var att jag var tvungen att lämna mitt pass för att få ut en fotoväst. Huligankontroll!
Traditioner kan skapas fort. Från rapporteringen på Färöarna så bestod hälften av bilderna av får. Och då räknar jag inte med bilderna på de utsända HR-reportrarna. Helt plötsligt ville läsekretsen ha fårbilder även från alla andra resmål. Att tillgodose detta behov har varit mer eller mindre svårt. I Holland var det lätt medans jag i Wien, hemresedagen, hittade några får i en julkrubba.
I Amsterdam hittade vi en krog med en imponerande samling halsdukar. Dock så fanns det ingen MFF-halsduk. Vi nämnde detta för MFF:s Patrik Jandelin som fixade felet vid ett senare besök.
I Alkmaar räckte det inte med en liten pub utan fansen fyllde ett torg.
Vi gjorde nog ett bra val med att bo i Amsterdam. Alkmaar var mysigt, men litet. Hade ett ostmuseum, ett Beatlesmuseum och ett ölmuseum. Det sistnämnda hade stängt när vi skulle göra ett besök.
Wien
En sista gruppspelsmatch strax innan jul. Inga chanser att gå vidare. Vi trodde dock att vi skulle få se Daniel Anderssons sista match (men det blev ju en till mot Syrianska).
Dessutom så var det svinkallt, som ni ser på Jeffs utstyrsel och rökmolnen ur spelarnas munnar.
Jag och Kaveh körde en version av Sydsvenskans Bong i form av Bröderna Bäng. Vi testade mat, dryck, och som ni ser ovan, även toaletterna på samlingspuben Fannagans.
Stämningen på puben var god tills...
...ett antal Austria-huliganer tog sig in genom en sidodörr. Framför huvuddörren 20 meter bort stod 8 polisbilar som missade dem helt. Jag och Kaveh befann oss längst bort från sidodörren och hörde bara att det blev ett jäkla liv. Tio sekunder senare ser vi en kille stå med en stol över huvudet i valvet in till rummet där vi var, beredd att kasta den mot oss. Då upptäcker han att han är ensam kvar, släpper stolen och springer ut genom huvudingången. Himmelriket var de enda journalisterna kvar på puben när det hela skedde så vi intervjuade det ansvariga polisbefälet och gjorde en artikel. Vi kunde inte låta bli att dra in lite Fritzl i rapporteringen och skrev att Austria-anhanget antagligen kom från en källarlokal. Vad vi inte räknade med var att Max Wiman skulle föra vidare detta som fakta i sin blogg.
Man upptäcker en del skillnader mellan länder när man reser runt. Skulle något svenskt lag kunna ha en sådan här bild på en souvenirkatalog? Tror inte det.
Ventspils:
Efter ett intensivt resande 2011 så lämnade jag plats för andra reportrar och återkom i samband med Ventspils borta förra året. Från storstäder som Glasgow, Amsterdam och Wien så styrdes nu resan till en liten badort i Lettland. Tre timmars busstur genom den Lettiska landsbygden med skogar, fält och storkar. Väl framme så hamnar jag och Magnus på ett vandrarhem med en förestånderska som i stort sett bara talar lettiska och med internet som var minst sagt svajigt. Så mycket av skrivandet skedde på ett märkligt dygnetrunt-öppet spelmaskins- och biljardställe som låg vägg i vägg.
En Himmelrikettradition, som är äldre än fåren, är att döpa camperna efter lokala rätter eller drycker. I Lettland så blev det lågalkoholdrycken Kvass, som är en slags syrlig öl brygd med jäst mörkt bröd. Vi blev riktigt glada när denna vagn var det första vi såg när vi landade i Riga. Sen försökte vi sprida Kvassens lov till fans, journalister och MFF-representanter.
Det fanns inte jättemycket att göra i Ventspils så en sysselsättning blev att jaga rätt på de ko-statyer som fanns runt om i staden. Sån tur var så var den blå kon den enda kravallpolis vi såg under resan.
Uppladdningen på vattenlandet var säkert underbar för de flesta närvarande. Men Magnus och jag hade max en timme till förfogande och ägaren till badet ville inte släppa in varken oss eller andra journalister gratis. Så för att hålla kostnaderna nere så gick jag in ensam och fotade i 20 minuter. Varmt som bara den och utan tid att ta ett dopp själv. Magnus hade det ännu tråkigare där han stod utanför staketen. Men bra och uppskattade bilder blev det i alla fall.
Efter 90- minuters spel på Lettlands motsvarighet till Hästhagens IP så kunde spelarna andas ut. Det blev inget fiasko utan man gick vidare. Lättnaden gick nästan att ta på när spelarna lade sig ner och lyssnade på uruppförandet (?) av "Vi vann igen..". Till slut fick de hämtas till omklädningsrummet för att det chartrade planet från Riga inte skulle missas.
Det blir ingen resa till Vilnius för mig men förhoppningsvis kan grabbarna fixa något annat till mig längre fram.
_________________________________________
Vill ni hjälpa Himmelriket att följa MFF i Europa så läser ni hur ni gör i denna artikel
Dagens låt kanske skulle kunna ha varit "Jag vill leva i Europa" eller Krister Sjögrens "I love Europe". Men det blir varken någon av dessa eller något av gruppen Europe. Jag lämnar europaspåret helt och väljer istället att uppmärksamma producenten och skivbolagschefen John Hammond som dog den 10:e juli 1987. Han signade bland annat Bob Dylan, Aretha Franklin, Leonard Cohen och Bruce Springsteen till CBS. Här kan ni höra när Springsteen sjunger "If I was the Priest". Inspelningen är från själva provspelningen han hade för John Hammond, vilken ledde till att han signades för CBS.
