Friday I'm in Love: MFF rekryterar – Nepotism eller långsiktighet?
Staben runt Malmös A-lag består av alltfler gamla spelare och personer som känner varandra sedan tidigare – är det riktigt sunt?
Vem såg den komma? Värnamos succétränare Robin Asterhed blir ny chefsscout för Malmö FF.
Som Patrik Larsson brukar säga i Mammas nya kille:
–Schweinit bra.
Svinbra, alltså, för den vars pitemål är rostigt.
Med den snabba bedömningen av rekryteringen förflyttar vi oss till Grisbukten. Och april 1961. Det är där som den nytillträdde presidenten John F Kennedy landsätter ett par tusen CIA-tränade exilkubaner för att störta diktatorn Fidel Castro. Trots massor av varningstecken.
Det blir ett stort fiasko – 200 angripare mejas ner direkt på stranden. Resten omringas och tvingas överlämna sig till den kubanska armén.
Senare studerade forskaren Irving Janis händelseförloppet och förklarade den amerikanska statsledningens tokiga beslutsfattande med hjälp av ett nytt begrepp som kommit att bli klassiskt inom socialpsykologin: grupptänkande.
Grupptänkande betecknar en viss typ av dysfunktionella mönster i en grupp. Gruppen kännetecknas av enighet och snäva normer. Det blir svårt att säga emot. Det finns en ledare som upplevs som trovärdig, oavsett hur han argumenterar. Upplagt för dåliga beslut, alltså.
Kul med Robin, alltså. Han har ju jobbat länge i MFF tidigare. I nära samarbete med vår nye sportchef för herrlaget, Andreas Georgson. Vilken i sin tur har jobbat nära sin chef sportdirektören Daniel Andersson. Danne, som 2013 efterträdde nuvarande sportchefen för MFF ungdom – Per Ågren – som sportchef. Utvecklingsansvarig för ungdomsverksamheten är Jocke Nilsson, som spelade i A-laget tillsammans med sin nuvarande chef Per Ågren. Med dem har förresten också målvaktstränaren Jonnie Fedel spelat. Som i sin tur lirade med A-lagets massageterapeut Greger Andrijevski. Glömde: sportdirektör Andersson har också tagit SM-guld som spelare ihop med den nyss tillträdde assisterande tränaren Jeffrey Aubynn. Många gamla polare som jobbar ihop, låter kul! Vad skulle kunna gå fel?
Grupptänk? Förutsättningarna ser dessvärre gynnsamma ut. Det känns inte tryggare när jag läser på om omständigheter som ökar riskerna för grupptänkande. En ”homogent sammansatt grupp.” Oj då. Riskerna ökar också för en grupp som befinner sig i en ”komplicerad situation med exempelvis tidspress eller där mycket står på spel.” Sista dagen på Silly Season, ska vi sälja Anel, ska vi värva Mr X? Halvtid och 0-0 i play-off match till Champions League, ändrar vi till fyrbackslinje och byter ut två spelare?
Inget ont om någon av de nämnda, jag har egentligen inget i sak att kritisera någon av dem för. Detta med att Malmö har en tradition att fånga upp tidigare spelare har ofta beskrivits som en framgångsfaktor. Klubbkänsla, identitet, engagemang, en vinnarkultur som reproduceras. Men är det där verkligen så viktigt? Riskerar man inte missa kompetens som finns på andra håll? Kommer någon att ställa de besvärliga frågorna?
Litet talande är det att bland alla gamla stjärnor saknas den som kanske mest gjort sig känd för att vara en obekväm sanningssägare – Simon farsa, Jonas Thern. Och är det inte litet likadant med en annan hjälte som aldrig fått chansen – Daniels brorsa, Patrik Andersson?
Att vara supporter är att oroa sig. Att vara supporterjournalist är att förklä sin oro till något som ska föreställa analys. Blir påmind om att det trots min skepsis gått rätt bra för Malmö rätt länge. Så fel kan det inte vara på rekryteringen av nyckelpersoner? Finns det rentav något värdefullt i det jag precis nästan liknat vid inavel?
Som organisationer betraktade är fotbollsklubbar speciella. Ser man dem som företag består deras vinstmöjligheter i värdet av deras humankapital. På så vis är MFF likt MSO – Malmös symfoniorkester. Skillnaden är dock att de flesta av orkesterns musiker inte byts ut över en treårsperiod. Det är lättare att få till harmonin och samspelet då.
Med den spelaromsättning vi ser i dagens fotboll, går det inte längre att bygga vare sig klubbens själ eller dess spelsätt på spelarna, som det en gång gick med Bosse, Tapper, Erlandsson, och Patrik och Daniel farsa – Roy. Det går heller inte längre att bygga på en tränare som skapar ett stabilt system som håller allteftersom gamla spelare ersätts med nya. Räknar jag rätt tränade Bob och Roy MFF under totalt 14 år. De senaste elva åren har laget haft åtta huvudtränare. Kontinuiteten, det som ska fungera från en säsong till nästa och nästa, måste byggas på något annat sätt.
Där kanske det inte är så dumt med ett visst mått av svågerpolitik? Inte för att de är kompisar, utan för att de etablerat en samsyn. En grupp som står för det klubben vill vara, som ger ett visst motstånd gentemot alla tillfälliga huvudtränare som kommer in och vill göra revolution utifrån de senaste trenderna. Personer som känner en samhörighet och därför gärna stannar, trots locktoner från konkurrenter. Och inte för att vara kaxig, men… det finns en himla massa storspelare från Malmö att välja bland.
Varmt välkommen, Robin. Du var uppskattad sist, nu kommer du tillbaka efter att ha lärt dig ännu mer. Sjukt imponerad av vad du gjorde i Värnamo. Antar att du kommer att sakna din assisterande tränare Thern. Lova oss en sak: se till att ta med dig en del av dennes förmåga att vara motvalls!
