Friday I'm in love - Minnen med Rangers finske MFF:are
Efter att ha ringt flera gånger utan att ha fått svar slog jag numret en gång till, med fingrar som darrade av nervositet. Flera signaler gick fram utan svar och jag var på väg att ge upp när det plötsligt hördes en röst viskandes på finlandssvenska i luren. - Hallå? Åsa?… Jag ska precis gå på planet så jag får inte prata i telefon. Kan jag ringa dig senare?
Om knappt en vecka är det dags för MFF att återigen ta sig an skotska Rangers FC, ett lag som väcker en hel del trevliga känslor. Inte bara för att vi har har en hel del härliga matchminnen från möten med dem. Det råkar också vara så att flera av mina MFF-favoriter också spelat i Rangers. Den förste var Robert Prytz och den störste Jonas Thern. Men, det finns ytterligare en som har en speciell plats i mitt MFF-hjärta: Jonatan “JJ” Johansson.
En del av er som läser här kanske inte minns Jonatan eller kanske inte följde MFF när han spelade hos oss, det är ju trots allt ganska många år sedan nu. Under perioden 2006-2008 spelade den finske landslagsmannen 55 matcher för MFF och gjorde 23 mål. 
Tyvärr var ju detta under en period då det gick trögt för MFF, men särskilt sin första säsong presterade JJ bra tillsammans med anfallskollegan, brassen Júnior. Jonatan Johansson var en målgörare av rang, med en förmåga att alltid vara på rätt plats. Jag vill minnas att en sportkrönikör skrev något i stil med: Om man fyller hela Möllevångstorget med folk och släpper ner en boll så kan man ge sig fasen på att den hamnar hos Jonatan Johansson. Utanför planen är det dessutom en väldigt ödmjuk och trevlig person.
Rangers representerade han 1997-2000 och vann bland annat trippeln (ligamästare, ligacupvinnare och cupvinnare) med klubben 1999. Han har också, efter spelarkarriärens slut, varit assisterande tränare för klubben och när nu tillbaks igen, som Academy tränare (för klubbens U-18 lag). Att Skottland blev “hemma” är inte så konstigt då hustrun Jean, som bland annat jobbar som programledare i TV, är skotska.
Varför har då denne sympatiske finlandssvensk etsat sig fast i mitt minne, förutom hans insatser på planen? Jo, som en del av er kanske minns hade MFF Support tidigare en hemsida där man, bland annat, likt Himmelriket rapporterade från träningar och matcher. Man publicerade också en hel del spelarintervjuer och undertecknad stod för en hel del av dem.
Det där med intervjuande är lite dubbelt för mig. Jag tycker det är otroligt kul, särskilt de lite längre intervjuerna, där man får möjlighet att gå lite mer på djupet. Samtidigt blir jag väldigt nervös och lägger därför en massa tid på förberedelser för att känna att jag har koll på läget. I slutet av 2006, JJ:s första säsong i MFF, bokade jag och min vän Zabina in en intervju med. Den bokades till en av de sista träningarna som ägde rum i kombihallen.
Fjärilarna flög runt som kamikazepiloter i magen när vi stod och följde träningen, vi gick igenom frågorna - som om vi inte redan kunde dem utantill båda två. Så var träningen slut, Jonatan kom fram och vi satte oss på en bänk där i Kombihallen och började prata. Det tog inte mer än nån minut med denne extremt sympatiske man så slappnade vi av och fick ett långt och trevligt samtal, så långt att vaktmästaren till slut började släcka lamporna, vilket kändes som en signal att börja runda av. Vi pratade om hans karriär, som till en början gick lite krokiga vägar från Finland via Estland innan flytten gick till Skottland. Han berättade om att han och bröderna är döpta efter barnboken “Folk och rövare i Kamomilla Stad” - Kasper, Jesper och Jonatan. Om Royal League. Om tifon och läktarsång. Och om det lustiga i att hans mellannamn är “Lillebror”, vilket enligt familjetraditionen ges till yngste soneni familjen, men JJ har yngre bröder. Och mycket mer.
Sedan denna intervju har jag haft nöjet att göra en hel del ytterligare, de flesta korta i samband med matcher och Europaresor, men också till exempel med några av 79-hjältarna, bland annat tidigare nämnde Prytz. När jag kunnat välja har jag gjort intervjuerna live. För, förutom att jag blir nervös av själva intervjuerna så är jag enormt obekväm med att ringa upp folk på telefon. Det gäller även folk jag känner. Finns valet att ta kontakt via mejl eller sms väljer jag det 100 gånger av 100. Det har hänt att jag avstått från att göra intervjuer jag egentligen haft lust med, för att de enbart skulle gå att göra på telefon. Så, återkommande telefonintervjuer med en spelarfavorit - nja, inte direkt något för mig. Eller?
Bland det roligaste jag gjort som supporterskribent är två serier av samtal. Den ena har man kunnat följa här på Himmelriket i den så kallade “Halstihörnan” där jag följde den finske malmöpågens spelarkarriär efter att han lämnade Malmö FF. Den andra var med just Jonatan Johansson. Inför säsongen 2008 berättade en av kollegorna på dåvarande mffsupport.com, Tony Ernst, att han hade en idé för ett nytt inslag på hemsidan. Arbetsnamnet var “Ur Jonatans synvinkel”, vi skulle kontakta JJ efter varje match och få hans syn på spelet och resultatet. Jonatan var en av få spelare i laget på den tiden som inte lämnade ut sitt telefonnummer till media, men Tony och han hade en del kontakt och han gav också ok till att jag skulle få det. Jag nappade såklart på idén, samtidigt som nerverna slog till. Nu skulle jag alltså inte bara göra en intervju med kort förberedelsetid - jag skulle också bli tvungen att ringa upp.
Det första samtalet, eller rättare sagt vägen fram till det, blev en smula rörigt. Det var efter en bortamatch mot något av stockholmslagen och det var, som framgår i ingressen, inte helt enkelt att tajma det korta tidsspannet mellan “klar med dusch och ombyte” och “sitter på flyget hem” Men till slut fick vi tag på varandra, det blev ännu ett trevligt samtal och efter hand som säsongen gick så var det inte längre lika jobbigt att ringa upp.
Det lite tråkiga är att jag, som ärvt “spara-genen” av min far och har mängder av dokument sparade med intervjuer och andra texter, av någon anledning inte har kvar något alls från “Ur Jonatans synvinkel”. Webbplatsen finns ju inte heller kvar så intervjuerna finns bara kvar i minnet. Men det är ju å andra sidan väldigt trevliga minnen att ha.
__________________
Den här dagen på Himmelriket
I Micke Möllers text om Kalmar FF från 20 september 2006 pratas det, bland mycket annat, om vår nuvarande tränare. Texten hittar du här.
Dagens låt
Det får bli en låt av JJ:s malmöfödde namne, en låt som dessutom släpptes 2008, dvs när JJ spelade i MFF. Jonathan Johansson, En hand i himlen.
