Friday I'm in Love: Nån slags leende
"Det känns bra i den här bubblan. Jag stannar här ett tag till."
Det finns en sång där en av stroferna lyder som så här: "En dålig dag är också bra. Man lär sig vad man inte vill ha. Och kanske kan man också se det med ett leende. "Nån slags leende"
Och det är så det det är. Man får se på det hela med ett slags leende.
För jag tänker inte grotta ner mig i den här säsongens elände. Jag tänker inte grotta ner mig i tränarbyten, skador, brist på engagemang, vilja, dåliga resultat, usel tabellplacering - och, ja... piss och mög. Istället väljer jag att bejaka tillståndet som råder just nu där fotbollen och MFF inte längre spelar någon roll.
Det är skönt att vara i den där uppfriskande och befriande bubblan. Att kunna logga in på den lokala blaskan utan att per automatik klicka på alla MFF-relaterade länkar det första man gör. Att kunna snacka med sina kompisar utan att med ett enda ord avhandla tillståndet i MFF-land. Att kunna hoppa i säng utan att att ägna en tanke på ytterligare en dålig insats av de himmelsblå. Att bara kunna leva att liv där just de där inslagen lyser med sin frånvaro. Det känns bra.
Jag vet att det där kommer att ändra sig efter ett tag. Jag vet att jag ganska snart kommer att bli drabbad av det där himmelsblå spöket igen. Silly season: vem kommer och vem går? Hur blir det med den nye tränaren? Kan vi rusta oss inför kommande säsong? Vilka lärdomar kan vi dra av det här årets mediokra insatser? Hur bör styrelsen formeras? Är den sportsliga organisationen överdimensionerad? Jag vet att jag kommer att stå och frysa pungkulorna av mig på IP så fort säsongen drar gång igen. Jag vet att jag kommer att förnya mitt årskort igen. Und so weiter... För det är bara så det fungerar. Det är sen gammalt.
Men just här och nu skiter jag i allt det där. Just nu vill jag bara vara kvar i den här bubblan och njuta av stillheten och den fullständiga frånvaron av himmelsblå inslag. Det känns bra.
