Friday I'm in Love: Naturlagens lag
Himmelriket bad tidigare redaktionsmedlemmen Henrik Sjöström att skriva en text till veckans Friday. Det blev en krönika om MFF i kris, förväntningar och Europa.
”Det är alltid kris i MFF runt omgång 4”
Vissa saker vet man att de alltid sker. När den allsvenska säsongen drar igång är Malmö FF favorittippade. Det finns alltid minst ett rimligt topplag som konkurrerar och ett lag som kan skrälla. Örebro slutar nia. Är det Häckens år i år?
När allsvenskan sen drar igång så dras det slutsatser på löpande band. Inte sällan är dessa försiktiga, för man vill ju inte ropa hej vid omgång ett. Men lagom till omgång fyra, då vet vi hur verkligheten ser ut. Ett lag har fyra raka segrar och vi ser ”ett maktskifte i svensk fotboll”, där Malmö FF inte längre sitter på tronen.
”Det är alltid kris i MFF runt omgång 4”
För Malmö FF är en förlust i omgång 4 en törn för självbilden. ”Här vinner vi”, heter det ju. Vi leder inte. Något är fel.
För det är ju så att ju mer man gör något, desto skarpare blir självbilden av att det alltid är så. Gör man något tillräckligt ofta så blir självbilden en naturlag. Hur man än argumenterar så är vi ju det mest framgångsrika laget i svensk fotboll, och därmed blir varje förlust en förvirrande, om än snabbt förbipasserande, företeelse. Här vinner vi.
Att MFF inte alltid leder allsvenskan vid omgång fyra följer en mycket enkel logik. De maximala poängen (tolv) gör ju att tabellen svänger snabbt, och en oavgjord match kan kosta ett fall på flera placeringar. Men för en MFF:are innebär inte en poängförlust att man enkelt konstaterar något logiskt. Vi ska ju leda allsvenskan från första till sista omgång.
Nu är det uppehåll i allsvenskan och åtta fulla omgångar har spelats, medan MFF och Elfsborg har en match mer spelad. I toppen av tabellen, Malmö FF. I Malmö ser man på den aktuella tabellen som en naturlig företeelse, för det är ju så det ska vara, brukar vara och om det inte skulle vara på det viset så borde det vara på det viset. Alla andra kan försöka bäst de vill med uppstudsiga försök till ”vi är ändå bäst”, och sen sluta med en hedrande ”bäst i stan”-titel, vad den titeln nu säger om deras självbild.
När EM-uppehållet är slut så börjar allsvenskan igen. Vi är då serieledare, som vi är vana vid, precis som att de andra lagen är vana vid att inte vara det. Samtidigt som allsvenskan börjar MFF spela europakvalspel. Då börjar fortsättningen på en resa som ska definiera vår självbild för en lång tid framöver. Ett kvalspel som definierar om vi hör hemma i Europa. Är MFF ett europalag? Är europaspel självklart för oss?
Tänk om vi får ytterligare en höst med MFF i Europa och vi kan bygga vidare på den framgång vi haft under det senaste decenniet. Där vi befäster bilden av oss själv som ett förutsägbart lag, likt i allsvenskan, som gör det vi förväntar oss. Tänk om vi nu befäster bilden av MFF som naturlagens lag i Europa.
