Friday I´m In Love - Oh Yes I Am
Hur får man dötiden mellan guldfirandet och den allsvenska premiären att gå fort? Ett sätt är att hitta kärleken i oktober.
Ni vet hur det är.
Efter ett par dagars eufori och guldfrosseri kommer tomheten. Man inser att vi är i november och först i april börjar den där eländiga allsvenskan som betyder så osunt mycket för en.
Tristessen och abstinensen är ett faktum.
Den här gången däremot, gick nästan läskigt fort och allt det där plågsamma väntandet på premiären ersattes av en vinter på små rosa moln.
Jag är möjligen en stolle, men i så fall en lyckig sådan, för precis innan MFF traditionsenligt vann guld i höstas så träffade jag en tjej som knockade mig fullständigt och ofattbart nog verkar denna ljuva varelse gilla mig med.
Det är idag, på dagen, sex månader sedan jag träffade henne. Kvinnan som skulle förändra mitt liv. Då, precis som nu, var det fredagen den 13:e och det bådade ju inte gott.
Hade jag frågat mig själv innan den kvällen hade jag väl ansett, som den inbitne ungkarl jag var, att höjden av otur fredagen den 13:e skulle vara att hamna i ett förhållande.
Men tji fick jag. Tack och lov.
Det visade sig att den här tjejen jag bara hade chattat lite med men aldrig träffat var (och är) den perfekta kvinnan. I alla fall för mig.
Jag föll pladask och efter ett tag började även hon vackla och idag efter ett lyckligt, magiskt halvår är tanken på ett ungkarlsliv fullständigt främmande.
Så här är man två matcher in på den allsvenska säsongen och den tradiga långa försäsongen är bara försvann i ett rosa skimmer med inslag av spahelger, resor, romantiska middagar men framför allt massor av kärlek.
Vilken oerhört lyxig tillvaro om jag får säga det själv.
Nu är det upp till mig att se till att även kommande försäsonger blir lika lättsamma och mysiga. Det är en utmaning i sig och man kan aldrig ta något eller någon för given.
Det gäller även för Malmö FF att inse. Nu jobbar vi på olika plan för många kommande, lyckliga, gyllene år.
Idag för sex månader sedan satt jag på en after work på Harry´s i Lund och beundrade min blivande flickvän för första gången. Jag beundrar henne ännu mer nu.
Veckans låt spelades in av den så tidigt och tragiskt bortgångne countrysångaren Keith Whitley. En av de finaste kärleksballaderna jag vet.
