Friday I´m In Love – paradoxernas Malmö
Om en stad där stolthet och gnäll går hand i hand.
Tre omgångar och fyra poäng in på den allsvenska säsongen 2019, och redan knorras det på sina håll i MFF-land. Insatsen är under all kritik, backlinjen får ovett, Uwe Rösler får finna sig i att för första gången sedan ankomsten till Malmö bli ifrågasatt, självfallet är kioskerna på Stadion under all kritik och nya restaurang Erics beskrivs lika charmig som ett skyddsrum modell DDR und so weiter.
Allt är med andra ord precis som vanligt i den här stan. Och jag är inte överraskad. För sanningen är väl den att malmöiterna är en av de mest svårflörtade populationerna på norra halvklotet. Den där bångstyrigheten. Det där opolerade och stundtals fullkomligt oresonliga trotset. Ni vet vad jag menar: gnället som skaver mot ens trumhinnor, den oproportionella frustrationen, tjurskalligheten, det kärva temperamentet… Jag menar, i Malmö finns det människor som vaknar fly förbannade för säkerhets skull. Finns det inget att gå igång på i ögonblicket så lär det hur som helst dyka upp något senare som motiverar frustrationen och vreden.
Tacka fan för att fyra poäng efter tre omgångar får den här staden att koka över.
Det jag beskriver skulle å andra sidan kunna vara en myt. För det kan väl knappast vara så att den här lilla, men dock, kosmopolitiska staden (med allt vad det innebär av konflikter, våld, segregation, socioekonomiska klyftor, sjudande energi, påhittighet, innovationer, kreativitet och befriande galenskap) liksom är en dypöl där allt, precis allt, är skit och elände?
Sanningen befinner sig troligtvis någonstans mitt i det hela. Eller snarare: Malmö är allt detta. På samma gång. Och malmöiten är på något paradoxalt vis en stolt gnälleröv. Däri ligger den här stadens skruvade charm. Den kan ge dig en svidande lusing för att ögonblicket därefter bjussa på en kall på valfri bar.
Och vad har då detta med Malmö FF att göra? Well… För att förstå allt som händer runt klubben måste man nog förstå dubbelheten i den malmöitiska mentaliteten. För i Malmö är dels inget bra nog: bron, universitetet, Malmöfestivalen, NGBG:s gatufest, Lokstallarna, de nya stadsdelarna som växer fram, Malmö Live, Redhawks prestationer i SHL eller Malmö FF:s fyra poäng på tre matcher för den sakens skull… Bah! Allting kan alltid vara så mycket bättre! Så funkar det i Malmö. Och ändå, samtidigt och innerst inne, är malmöiterna orubbligt stolta över sin energiska, spretiga och rastlösa stad. Och därmed per automatik stolta över Malmö FF.
Så därför får man ta allt gnäll kring klubben med en nypa salt. Det bottnar inte i en illvilja. Det bottnar inte i en genuin missunnsamhet. Och det bottnar definitivt inte i en uppgivenhet. Det är i själva verket precis tvärtom. ”Vi är för fan Malmö FF! Vi kan så mycket mer!” Det är motorn i den här föreningen, och det är just den mentaliteten som har lyft vårt lag till att bli det mest framgångsrika i Sverige. Det är precis den här mentaliteten som gör att Malmö FF åter är inne i en ny storhetsperiod med fem guld på de senaste nio säsongerna.
Det är i detta perspektiv gnället runt Malmö FF och staden Malmö skall förstås. Vi är Malmö. Och vi kan dissa vår egen stad. Vi kan såga vårt Malmö FF utmed fotknölarna. Det vittnar om att vi bryr oss och är i grunden inget annat än en form av kärleksförklaring. Kanske aningen skruvad och skev.
Men likt förbannat en kärleksförklaring.
* * * *
Veckans låt får bli den svala och svängiga Neverending Story med Baz.