Friday I´m In Love - Rasmus Bengtsson, en av de största
Efter en konflikt som inte kunde lösas mellan tränaren Jon Dahl Tomasson och vår backklippa Rasmus Bengtsson, lämnar slutligen Rasmus sin moderklubb Malmö FF. Vi kommer alltid att minnas Rasmus som en av föreningens allra största spelare.
Så kom då det slutgiltiga beskedet att Malmö FF och Rasmus Bengtsson går skilda vägar. Det är med stort vemod man tvingas acceptera att konflikten mellan Jon och Rasmus inte kunde lösas utan att skilsmässan blev ett faktum.
Jag kommer inte ägna mer tid åt själva anledningen, då jag helt enkelt inte vet fullt ut vad som ligger bakom, men jag vill i alla fall betona att jag tycker det är vansinnigt sorgligt att allsvenskans bästa mittback 2015-2019 inte längre är himmelsblå.
Det är snart sex år sedan Rasmus Bengtsson äntligen kom hem till sin moderklubb Malmö FF. Jag skriver äntligen för alla vi som följt MFF på nära håll under hela 2000-talet trodde nog aldrig att denna sällsynt begåvade mittbackstalang skulle ta en sådan omväg innan han slutligen blev ordinarie i den malmöitiska backlinjen.
Det började med en utlåning till Trelleborg 2006 när en knappt 20-årig Rasmus hade svårt att slå sig in i MFF:s startelva, men i stället för att MFF tog hem honom igen köptes han loss av TFF och därefter värvades han av bundesligaklubben Hertha Berlin, innan han ett år senare hamnade i holländska Twente där han hade fem lyckosamma säsonger.
I mars månad 2015 stod det dock äntligen klart att den förlorade sonen skulle komma hem och precis som i fallet med Markus Rosenberg året innan var det lite svårt att bedöma den aktuella formen hos vår hemvändare, men ganska snart stod det klart att vi åter hade fått tillbaka en spelare av internationell klass med ett bultande MFF-hjärta.
Skall man sätta Rasmus betydelse i perspektiv var han precis den defensiva pusselbit laget behövde för att kunna fortsätta komma ut i de Europeiska gruppspelen efter att man tappat Pontus Jansson och Filip Helander.. Ett Malmö FF som förlorade 11 spelare mellan 2014 och 2015 hade nog aldrig klarat att återupprepa bragden att komma in i Champions League 2015 om det inte vore för Rasmus Bengtssons klass och erfarenhet.
Rasmus som snabbt etablerade sig som allsvenskans bäste back var naturligtvis i högsta grad delaktig i gulden 2016 och 2017, men det var framförallt i den internationella hetluften han visade vilken stor fotbollsspelare han är. De två magiska Europa Leaguesäsongerna 2018 och 2019 var Rasmus väldigt dominant och han fullständigt tillintetgjorde motståndarattackerna i kvalet och gruppspelet.
2019 blev enligt mig Rasmus bästa år i Malmö FF. Man kunde nästan tro att han hade en föraning om vad som komma skulle. Den alltid lika disciplinerade försvarsresen släppte rejält på handbromsen och stod visserligen bara för ett mål i allsvenskan, men otroliga fem mål i Europa League, varav målet i den magiska hemmamatchen mot Dynamo Kiev också blev hans sista MFF-mål.
För mig är Rasmus Bengtsson den bästa försvararen vi haft på 2010-talet, i hård konkurrens med nämnda Jansson och Helander. Faktum är att Rasmus sannolikt är den bästa mittbacken vi haft sedan våren 2005 då en viss Patrik Andersson huserade i backlinjen.
Rasmus Bengtssons betydelse för MFF:s särställning i svensk fotboll kan inte nog understrykas och han kommer för alltid vara intimt förknippad med MFF:s stora framgångar under 2010-talet. Rasmus Bengtsson är även i ett historiskt perspektiv en av Malmö FF:s största spelare.
Så med stort vemod finns det inget mer att göra än att säga adjö och önska stort lycka till i den fortsatta karriären.
Tack för allt Rasmus!
Veckans låt av den store Steve Earle och magnifika Emmylou Harris tillägnas givetvis Rasmus Bengtsson.
