Friday I'm in love - Så mycket minnen vi skapar - Ute i Europa
Tänk så mycket vi MFF:are fått uppleva tack vare klubbens många europasejourer. Jag har så mycket minnen kopplat till MFF i Europa, en del är helt mina egna och en del delar jag med många. När det nu återigen vankas europamatcher poppar minnena upp för mig - här skriver jag om några av dem.
Sedan det blev klart att våra första motståndare i Europakvalet i år blir Klaksvik från Färöarna har mina tankar gått mycket till kvalet 2011 då vi ställdes mot ett annat färöiskt lag; Torshavn. Jag har inga direkta minnen från själva matcherna. Inte bara för att jag har en hjärna som verkar best till stora delar av teflon utan framför allt för att jag hade fokus någon helt annanstans när det var tid för de matcherna. Bara två veckor innan första matchen hade jag nämligen blivit mamma till min älskade Oskar.
Anledningen till att jag minns matcherna är rapporteringen från bortaresan från Himmelriket-kollegorna Ulf och Magnus. Den skrivresan (då kallade vi dem viss inte Camp) har blivit något av en klassiker, och lade bland annat grunden till nuvarande krav på oss skribenter att alltid ha med foton av får från våra Camps. (Jag är däremot osäker på när kyrkorna kom in i bilden). Gå gärna in och kolla på artiklar från 2011 om ni är nyfikna, där finns underbara titlar som “Himmelriket avslöjar: Rumsindelningen för MFF-spelarna” och “Vinn exklusivt matchprogram från Färöarna”.
Ämnet Färöarna kom på tal när jag här i dagarna hade nöjet att få en kort men som alltid trevlig pratstund med allas vår Halstinho. Han mindes Torshavns-resan väl och konstaterade också att alla spelare han pratat med som spelat match på Färöarna nämner att man såg får överallt nästan direkt. En sak som han lyfte som svår i de tidiga omgångarna är domarna, då det ofta är domare från länder man inte är van vid att spela i och att nivån kan variera mycket. Första kvarten fick man försöka känna in var matchens domare la nivån och sen hoppas på att det skulle hålla sig så under matchen.
Anledningen till att vi satt och pratade där i lobbyn på ett Malmö-hotell hade faktiskt också med Europa-spel att göra på ett sätt. Markus föll nämligen, som så många andra, för den fina retrotröjan/79-tröjan som nyligen släpptes. Dock fanns bara Sverige som leveransalternativ, så jag hämtade upp tröjan på Supporterhuset och när det nu var dags för familjen Halsti att semestra i Skåne kunde jag äntligen lämna över den.
Europa Cupspelet 1978/79 finns det väl knappast någon MFF:are som inte känner till. Jag hade nyss fyllt sju när finalen spelades så själva matcherna har jag inte mycket minne av, men det är från den här perioden jag ändå har mina första MFF-minnen. Pappa var i München på finalen. Brorsan hade posters med lagbilder på sitt rum, och framför dom stod jag och lärde mig namnen på spelarna. Jag läste årsböcker och fick min första favoritspelare: Robert Prytz.
När det var dags för 30-års jubileum av finalen gjorde vi på Himmelriket en intervjuserie, Vägen till München med spelare från laget och då fick jag inte bara prata med den där favoriten, jag fick också intervjua Janne Möller, Puskas och Krister Kristensson. Krister berättade att de aldrig tränade försvar utan enbart anfall. När jag skrattande frågade om det verkligen var sant svarade han:
- Ja det var så alltid på träningen, det var jag och Roy mot alla dom andra. (skratt) Så var det! Det var bara anfallsspel, för det andra det kunde vi. Vi började ju såklart från grunden där när Bob kom, från början gick vi igenom mycket i försvaret, men sen var det bara framåt som gällde!
Den roligaste intervjun av dessa var nog ändå med Puskas. Han inledde med att säga att han hade lite dåligt med tid för han höll på att laga mat. Men han kunde nog svara på ett par frågor medan det puttrade på spisen. Om det inte var ett äkta långkok han tillagade så är jag rädd att frugan fick överkokt mat. För när Puskas väl började prata så bara fortsatte han. Jag njöt av att lyssna och då och då lyckades jag sticka emellan med en fråga. Till sist var det jag som fick säga att det var dags att avsluta. Och en fin, om än lite sorglig avslutning blev det.
- Vi spelade ändå i det som idag kallas Champions League och det är ju helt andra lag man spelar mot än vad man spelar mot i UEFA Cupen. Visserligen ska man inte ta bort prestationen från Göteborg och det dom gjorde på sin tid, men lite skillnad är det. Det enda som man funderar på ibland när man får frågor om den här tiden och har facit i hand är: Tänk om vi hade varit ordinarie lag i finalen. Jag vill säga det, utan att låta skrytsam, att hade vi varit ordinarie lag så hade vi varit Europacupmästare också. Ja, jag tror det i alla fall.
Efter ganska många år som Himmelriket-skribent gjorde jag mitt första Camp på egen hand: Camp Kriek där MFF mötte Genk. Det var en upplevelse som gav mersmak. Det är verkligen ingen glidar-tillvaro, särskilt inte när man reser ensam, man jobbar mycket och sover lite. Men det är samtidigt otroligt kul! Att få vara i en bubbla i flera dagar, där i princip allt handlar om Malmö FF. Få träffa och intervjua spelare, ledare och supportrar. Och, inte minst, besöka platser som man aldrig hade rest till annars. Genk var helt klart en sådan. En annan var Tel Aviv.
Det var egentligen ganska osannolikt och definitivt oplanerat att jag skulle åka till Tel Aviv. Jag hade väldigt nyligen kommit tillbaks från min sommarsemester, dessutom var jag ganska ny på avdelningen på jobbet. Men när ingen annan i redaktionen kunde och kollegan Magnus dessutom pratade sig oerhört varm om resmålet tänkte jag att jag i alla fall kunde undersöka möjligheterna. Både chef, kollegor och make gav tummen upp och plötsligt satt jag där och letade flygbiljetter till Tel Aviv.
Det var en resa som gav otroligt mycket, inte bara ur supporterperspektiv, utan också som en resa till en plats jag är glad att jag fick komma till men som jag inte lär resa tillbaks till. Under min “lediga dag” (dvs på matchdagen då vi publicerade artiklar som jag skrivit under tidiga natt-timmarna) åkte jag till Jerusalem. Mäktigt och känslosamt även för mig som inte är religiös. Vid det traditionella mottagandet av spelarna vid ankomst fick jag en mycket trevlig intervju med Traustasson och en otroligt jobbig med JIB, åtminstone starten. Han var inte glad när vi till sist hittade varandra efter att först hade hunnit ge sig upp till rummet. Tänk blicken han ger en domare som dömt fel. Fast värre. Jag höll på att tappa det helt av nervositet. Men, både nervositeten och hans humör vände och till slut blev det bra. Det här var ju den typ av bortamatch då det inte var många supportrar på plats, inte så konstigt med tanke på avstånd, tidpunkt och prisnivåer. Annat var det på en av de, tyvärr ganska få, bortaresor jag gjort som “bara supporter”.
För, tack vare vänner som köade i mitt ställe så blev jag en av alla dem som fick möjligheten att se Chelsea-MFF. Vilken läktarupplevelse. När jag ser klipp från matchen så kan jag känna i hela kroppen hur det kändes att vara där. Det var magiskt! Att hela resan var trevlig gör ju inte minnena sämre direkt.
Som ni märker skulle jag kunna fortsätta hur länge som helst, men ni har garanterat annat att göra i solskenet än att läsa om mina minnen så jag stoppar där. Jag hoppas att den här texten om inget annat väckt lite av era egna härliga minnen till liv. För att få lite koll på citat, tidpunkter mm har jag letat runt lite här bland gamla artiklar, vilket varit otroligt kul men också gjort att jag fastnat i en massa roliga rapporter och därför sitter nu lite med andan i halsen och skriver tätt inpå tiden för publicering.
Nu drömmer jag om nya framgångar, fler Himmelriket-camps och att kanske snart få resa på första Europaresan tillsammans med den där lille pågen som gjorde att jag missade matcherna mot Torshavn 2011.
_________________________
Dagens låt: Summertime. Idag är min andra semesterdag och äntligen tittar solen fram efter många dagars regnande. Så snart jag smällt igen locket på laptopen ska jag ge mig ut och njuta
Den här dagen: Det var faktiskt just det här datumet, 2011, som den där matchen mot Torshavn spelades. Det finns därför en hel del fina texter på Himmelriket att välja bland, jag har valt ut denna: Wilton Figueiredo: Jag saknar att göra mål
