Friday I´m in love – Sälja eller inte sälja, det är frågan
Svante Samuelsson ville inte och erkände det finns en konsensus om det. Jens Gutsafsson ville inte kommentera det. Vår VD Niclas Carlnén bekräftar att det förekommer.
Klubbarna i allsvenskan vill inte sälja till Malmö.
Hela resonemanget faller visserligen då när jag skriver denna artikel har Malmö gjort klart med Kingsley Sarfo. Tycker dock inte vi kan jämföra Sirius med Norrköping då vi i dagsläget inte är direkta konkurrenter Sirius.
Hela diskussionen fick luft igen när Malmö visat intresse för Norrköpings Filip Dagerstål.
Spelaren, som har kontrakt till 2020, skulle tydligen vara intresserad av en flytt men Norrköping vill inte diskutera med Malmö.
Min första reaktion har hela tiden varit irritation när sådan information har framkommit att klubbar inte vill sälja till Malmö. Att en klubb i allsvenskan tror dom har råd att tacka nej till miljoner från Malmö utifrån princip är fascinerande. Om vi tar exemplet med Svante Samuelsson så är citaten följande:
”- Nej. Om jag ska svara ärligt. Det blir liksom en statusmarkering som visar ännu tydligare att man är lillebror. Då vill man hellre ha kvar den spelaren och försöka vinna mot Malmö FF.”
”- Det är det säkert. Man är kanske lite för självisk där. Känslan är sådan, men det betyder inte att man tar alla besluten efter det. Jag tror att det är någon form av tävlingsmänniska som man har i sig.”
Har detta resonemanget bidragit till Kalmars dåliga ekonomi? Njae.
Har beslutet att inte sälja till Malmö påverkat Häcken nämnvärt? Knappast
Kommer Norrköping gå i konkurs utan Malmös pengar? Det hoppas jag verkligen inte
Däremot tycker jag det är oansvarigt ur ett större perspektiv att tänka så kortsiktigt att jag säljer hellre en spelare för fem miljoner till Polen än tio miljoner inom Sverige. I synnerhet när den säljande klubben i fråga helt realistiskt inte är en konkurrent. Det finns ingen ekonomisk logik i det resonemanget och att utmana ödet på det sättet känns väldigt märkligt.
Jag är inte objektiv för fem öre och jag vill bara Malmö ska vinna. Däremot hade jag ifrågasätt Malmös ledning om dom 2011 under en stor ekonomisk kris tackat nej till 15 miljoner från AIK avseende Ricardiniho samtidigt som man tackat ja till 10 miljoner från Sparta Prag. Då riskeras hela klubben om det vill sig riktigt illa.
Vi pratar hela tiden om att det är bra för svensk fotboll.
Vad som är bra för svensk fotboll.
Konsensus verkar råda att det är bra att dominera i allsvenskan innan spelarna sticker utomlands. Tillsammans borde vi göra allsvenskan bättre och inte stjälpa varandra. Den säkerheten som klubbarna visar vid förhandlingsbordet borde också tillämpas på klubben i helhet genom att ha tilltro i sin ungdomsverksamhet eller scouting för att kunna ersätta en spelare som eventuellt går till ett annat lag i allsvenskan.
Den större bilden handlar om att bygga upp allsvenskan och göra den bättre.
Det krävs inte samarbete men det behövs större perspektiv. Både när det gäller transfers och plast.
För att avsluta.
Som en supporter förstår jag resonemanget att inte vilja sälja till Malmö. Samma sak gäller för Malmö om Göteborg eller AIK skulle vilja köpa Rakip eller Yotun. Ur ett affärsperspektiv förstår jag det inte, att stoppa en spelare blir inte bra i slutändan och görs det av princip så kan det avskräcka spelare att välja den klubben i framtiden. Det anser jag Malmö gör bra, det verkar finnas en dialog med spelarna och kommer rätt bud så väger det ekonomiska över för det finns en trygghet och säkerhet att pengarna som kommer in kan leda till något bättre. Klubbarna i allsvenskan visar en kaxighet och självsäkerhet genom att säga nej till Malmös bud. Beslutet ligger helt på säljande part men jag undrar om det verkligen är rätt väg att gå, i synnerhet om det sker konsekvent och medvetet.
