Friday I'm in love: Som jag längtar
Så skall bollen snart rulla igen. Det blir inte riktigt som vi tänkt oss, men låt oss göra det bästa av det här.
Så skall snart bollen rulla igen på allvar.
Och som jag längtar.
Så skall snart våra pågar ut på den gröna mattan igen och visa att allt vi sett under den här försäsongen – i princip – bara varit ett missförstånd.
Och som jag längtar.
Så skall snart Johansson, Toivonen, Berget, AC, Lewicki, Colak, Sejdiu, Brorsson, Ahmedhodzic & Co ställa sig i rad framför läktaren som vetter mot Lorensborg med knutna nävar, skärpa i ögonen och fullt fokus lyssna och ta till sig hymnen som dånar ut från Stadions högtalare.
Och som jag längtar.
Så skall snart Jon Dahl Tomasson visa att hans spelprinciper sitter som de skall och att Malmö FF kan leva upp till ännu ett favoritskap som slutliga titelvinnare när Hammarby kommer på besök.
Och som jag längtar.
Så skall snart laget från Stockholm söder (med Ibrahimovic i kulisserna) stå på andra sidan planhalvan (det är bara åtta dagar kvar till premiären, gott folk). På slaget 15:00 sätter domaren pipan till munnen och sen rullar bollen igång. Då är det allvar igen.
Och som jag längtar.
Jag vet att jag inte kan vara där.
För sådana är tiderna vi lever i just nu.
Jag vet att jag inte kan ta min plats högst upp på Roys hörna och igenkännande och med värme hälsa på alla andra där uppe runt omkring: ”Hallå, ja!” ”Annars?” ”Nu kör vi!” ”Po dom bara, så det bloar!” Och allt annat sådant som man säger till varandra på läktarna.
För sådana är tiderna vi lever i just nu.
Jag vet att jag inte kan leva ut allt det där som behöver levas ut. Jag vet att jag inte, med ett galet och befriande vrål, tillfälligt kan befria mig från och glömma vardagens vedermödor och tristess.
För sådana är tiderna vi lever i just nu.
Jag vet att jag inte kan hänga på de varma och omfamnande krogarna runt Möllevångstorget både före och efter match och vara en del av spekulationerna, analyserna och de allmänt uppskruvade och speedade himmelsblå konversationerna.
För sådana är tiderna vi lever i just nu.
Jag vet att jag måste ge mig till tåls. Jag vet att vi alla måste kämpa vidare. Det svider som fan.
För sådana är tiderna vi lever i just nu.
Vi krymper och delvis förtvinar.
Vi tröstar oss och röker riktigt lååånga cigaretter.
Vi sänker våra bag-in-box som om det inte fanns en morgondag.
Vi söker efter en befriande utväg med en ficklampa som är på väg att ge upp.
Vi drömmer drömmar som inte ger några svar.
Men, som sagt: snart skall bollen rulla igen.
Och vi är Malmö. Och vi är Malmö FF.
Vi får göra det bästa av det här.
Och som jag längtar.
