Friday I´m In Love - Störst av allt är kärleken
Det är Alla Hjärtans Dag och kärleken kan vi aldrig få för mycket av, så låt oss hylla den lite extra här och nu.
Jag har varit med om dig - Jag kan aldrig förlora dig.
Så lyder kärleksdikten som alla MFF-supportrar kan recitera i sömnen.
Om Jacques Werup kunde titta ner från sin himmel hade han lett sitt breda leende vid åsynen av kärlekstifot till Markus Rosenberg.
En kärleksstrof från en Malmöitisk stjärna till en annan, likt en blinkning mellan de två stjärnorna som glimmar på våra spelares bröst.
Den bästa kärleken är den man inte tar för given. Den man vårdar och värdesätter varje dag.
Jag är oerhört kär i min fru och det finns inte en sekund då jag inte förstår hur lyckligt lottad jag är som fått bilda ett liv med just henne.
Jag inser att den lyckan aldrig är självklar, utan att jag alltid måste göra mitt allra bästa för att också hon skall vara lycklig, annars kan jag lika gärna hutta mig i nällorna som en annan fubbick.
I bästa fall fortsätter man att vårda den där kärleken hela livet och jag känner mig väldigt trygg med att jag och min hustru kommer att göra det, även om man som sagt aldrig kan ta något för givet.
Kanske kan man ta lärdom av den där kärleken man har till ett fotbollslag?
För är det något vi människor är lojala och trogna gentemot så är det våra fotbollslag. De kan reta gallfeber på oss med usla resultat och bedrövliga prestationer, men ändå står vi där troget vid dess sida. År efter år.
Jag vet inte, men för mig kändes det som att många MFF-supportrar fick en nytändning efter degraderingen 1999 och att kärleken till föreningen började synas mer tydligt just som det var som tuffast.
Tänk om vi alla var lika förnuftiga i våra andra kärleksrelationer. Älska varandra som mest när man förtjänar det som minst, som den gamla klyschan lyder.
Jag tycker det är något väldigt fint i det där och hade vi kunnat ge varandra det där tålamodet och den där villkorslösa kärleken som vi har för våra fotbollslag hade livet kanske varit lyckligare för många. Vad vet jag?
Om någon timma skall jag och min älskade hustru åka iväg på en liten spa-weekend och jag är som ett barn på julafton inför att vi skall få lite lyxig tid till varandra utan något som stör.
Det allra bästa är att hon av någon outgrundlig anledning är lika glad för att hon skall få göra detta med mig. Så märkligt är livet ibland.
För MFF drar det ihop sig till tävlingsmatcher och tron och hoppet byggs starkare för varje dag. Men oavsett hur det går och om tron och hoppet visar sig fåfängt, finns alltid kärleken kvar.
För störst av allt är kärleken.
Idag för 1751 år sedan dog biskop Valentinus och på något jäkla vänster är han den skyldige till att vi idag köper rosor, chokladhjärtan eller andra kärleksgåvor till våra favoritpersoner. Så kan det bli.
Veckans låt känns självklar. Här i Ella Fitzgeralds oefterhärmliga version.
