Friday I'm In Love: Sveket
Om goda klubbar och onda klubbar, och hur mycket som spelar roll egentligen.
Det är augusti 2004, och jag kliver in över skolgårdens asfalt igen som en fjärdeklassare. Förutom detta är det mesta som det brukar vara, men en sak är väldigt annorlunda: Jag gillar numera fotboll. EM i Portugal hade öppnat mina ögon, och då det uppdagades för mig att Zlatan & C:o inte spelar särskilt ofta insåg jag behovet av att skaffa mig ett sånt där klubblag att hålla på mellan landslagssamlingarna. Min gamla hemstads Malmö FF skulle anammas senare det året, men de hann inte först. Det gjorde istället IFK Mariestad, den ledande klubben i staden där jag numera bodde.
Jag kunde fortfarande inte tro mina öron. Gratis? Jag hade tidigare under dagen pratat med Yessin, en av fritidsledarna, som avslöjat att han extraknäckte som fotbollsproffs. Proffs är kanske ett något generöst ordval, men jag hade vid den här tidpunkten ännu inte lärt mig att det fanns olika typer av spelare, som befann sig på olika nivåer av skicklighetsskalan. I min hjärna fanns det ett likhetstecken mellan ordet "fotbollsspelare" och de aktörer jag under sommaren trollbundits av ifrån soffan i vardagsrummet. Föreställ er därför min exaltering när jag fick höra att Yessins IFK skulle spela en träningsmatch under helgen, och att det var GRATIS inträde. Det var helt oförståeligt, men givetvis en chans jag inte kunde missa.
Det måste ha varit en bisarr syn för de som var där. Forutom spelarna och ledarna i de båda lagen samt möjligen någon hängiven släktmedlem, utgjordes åskådarantalet enbart av mig och min tyske kompis Felix, sittandes på ihopfällbara stolar längs den ena sidlinjen. Pappa hade stått för skjutsen, och försett oss med en termos O'boy som vi hade stor glädje av medan vi samtidigt avnjöt själva matchen ifrån första parkett. Jag tror IFK vann med 3-1, men det är inget jag tänker ta gift på. Vad jag däremot vet är att Yessin var en av målskyttarna, minnet säger att det var via en halv bicicleta in i bortre krysset. Vilket möjligen är lika sant som att Lars Ohly spelade mot Nacka Skoglund.
Även om det inte varit för Yessin, så hade det nog blivit IFK ändå. Det var det enda som accepterades i skolan jag gick, och det var där alla mina klasskompisar spelade. För att hitta anhängare till den rödblå och något avdankade antagonisten Mariestads BK behövde man bege sig till andra kvarter än där jag bodde, och den enda MBK:aren jag träffade på var en trumpetarkollega på musikskolan vid namn Gustav. Underlig snubbe det där.
Jag hann sammanlagt med en dryg säsong på Lekevi IP:s läktare (nåja, det var väl mest att man stod runt planen bakom ett stålräcke) innan vår familj flyttade vidare, men det var ett fint år som jag kommer ihåg det. IFK gick hyfsat i division 3, och förutom Yessin hann jag idolisera den ex-jugoslaviska (tror kroat, men väljer att helgardera mig) mittfältsstrategen Milorad Markelic innan han blev blott ett namn någonstans i bakhuvudet. Men vilket namn sen.
Jag skulle ljuga om jag sa att jag hade någon vidare koll på mitt andralag numera. Det brukar väl bli en googling eller två om året för att kolla in om de gått upp eller trillat ner någon division sedan sist, men mer än så blir det inte. Min senaste uppdatering gjordes i höstas. Jag satt där hemma en kväll, då jag plötsligt påmindes om min årliga rutin och slängde upp laptopen. IFK skulle tydligen tvingas spela i Division 4 Norra 2017. Surt. Men det fanns en annan insikt bakom hörnet som skulle ta betydligt hårdare.
Att IFK Mariestads klubbemblem påminde en aning om ett visst annat blåvitt IFK-lags var jag sedan länge införstådd med, men det var först nu jag granskade likheterna mer ingående. Ganska snabbt insåg jag följande: De båda klubbmärkena hade näst intill identisk form/kontur, fyra blå vertikala fält samt bokstäverna IFK längst upp. De enda skillnaderna var att mitt gäng hade en något mörkare nyans av blå, texten "MARIESTAD" istället för ett lejon, avsaknad av gula inslag, samt stjärnor istället för prickar mellan de tre initialerna. That's it. Så liten var skillnaden mellan min edsvurna fiende och det heligaste ifrån min barndom. Men visst fan skulle det bli värre. Jag började se sambandet.
När bildades IFK Mariestad?! Frågan pumpade i hjärnan. Jag hoppades årtalet slutligen skulle komma till mig så jag slapp få det presenterat via en datorskärm. Bekräftelsen av min allra värsta mardröm. Men så kom jag att tänka på en textrad från en låt jag nyss hört: "Well, a question ain't really a question if you know the answer too." And I knew. Svaret kom därmed inte som en chock när jag såg sifferkombinationen framför mig. 1985. Jag fnissade sådär nervöst som man bara gör när man inte vet vad man ska ta sig till. IFK Mariestad hade bildats som ett slags tribute band under Änglarnas storhetstid. Jag tänker inte öppna ytterligare en Pandoras ask och försöka verifiera äktheten gällande min teori, men hur skulle det annars ha gått till? Bevisunderlaget var tillräckligt för att jag skulle döma mig själv till livstids förnedring och självömkan.
Om jag då ska komma till någon slags slutpoäng, spelar detta någon roll egentligen? Blir ett glatt minne tvunget att revideras pga insikter man får mer än tio år senare? I mitt fall blir svaret ändå nej. Minnena betyder för mycket, och jag var trots allt inte med i en nynazistisk ungdomsförening, jag gillade ett fotbollslag. Men det är klart, jag har tänkt en del på MBK den senaste tiden. Bildade år 1929, säkerligen med en stolt och hedervärd historia. Klubben som möjligen såg på med en blandning av förakt och gapskratt när blåvita fanboys bildade sitt eget IFK i mitten av 80-talet, men som sedermera fick se sig passerade på alla plan. En förening att sympatisera med på alla sätt och vis.
Så om jag vetat det jag vet nu år 2004, hade jag då agerat annorlunda gällande mitt klubbval? Det är kanske naivt att tro, men jag hade iallafall sett på Gustav med helt andra ögon.
Om åtta dagar... är det allsvensk premiär mot en i texten ovan nämnd förening. Vilken av dem bör ni nog själva kunna lista ut.
Idag för tio år sedan... kunde man läsa om MFF:s försäsongsseger mot Lyn, där en viss Ulrich Vinzents tillhörde de främsta aktörerna.
Dagens låt... får bli låten vars textrad till viss del citerades i texten: Far from me med John Prine.
