Friday I´m In Love - Ett brev till mig själv
Vad hade en medelålders MFF-supporter idag kunnat berätta för sitt 16-åriga jag som just sett MFF vinna sitt fjortonde SM-guld 1988?
Att MFF det senaste decenniet har haft en storhetstid är svårt att argumentera emot och sett till vilka resurser föreningen förfogar över finns det i dagsläget mycket som pekar på att den kommer att fortsätta ett bra tag till.
Själv var jag tonåring förra gången vi hade en längre mästerlig period.. Det var under Roy Hodgsons tid då vi vann serien fem år i rad och truppen kryllade av landslagsmän.
På många sätt är jag samma påg som då, men samtidigt så oerhört annorlunda. Det hade varit roligt om den nu snart femtioårige Pontus kunde skicka ett brev tillbaka i tiden till Tonårs-Pontan, så jag provar!
"Hej Pontus!
Hoppas du njöt av 7-2 i finalen mot Djurgården och att vår Lunnapåg Martin Dahlins fyra mål värmde lite extra, för tro det eller ej, nu dröjer det till 2004 innan du får uppleva ett nytt guld.
Låter det otroligt, ja det kan man tycka, men tänk då på att 1999 kommer vi dessutom trilla ur allsvenskan! Nej, jag skämtar inte, det kan hända den bäste.
Bäst är vi dock, som du kanske förstår, inte på 1990-talet. Våra fantastiska stjärnor kommer att glänsa utomlands, men i allsvenskan och i Europa glänser dessvärre, ja jag vet hur ont det gör, ... IFK Göteborg. När vi väl vinner SM-guld 2004 har vi femton SM-guld och IFK Göteborg sjutton. Men du gav aldrig upp, tvärtom.
Under det bistra året i ettan, ja det blev tack och lov bara ett, har du ett nytt sällskap på matcherna och plötsligt är Malmö FF bara glädje igen. Du är nämligen där med din son som sex år gammal tycker att fotboll i allmänhet och MFF i synnerhet är det häftigaste som finns.
Tillsammans blir du och din son förälskade i en kille från Rosengård som senare blir Sveriges bästa spelare genom tiderna och han gör den trista degraderingen fullt hanterbar. Han spelar faktiskt än idag, i Milan minsann, men någon MFF:are är han tråkigt nog inte längre och förälskelsen finns inte heller kvar.
Ni får uppleva ert första guld tillsammans på Malmö Stadions södra läktare den trettionde oktober 2004 och det är en stor stund för dig och din son. Längre fram skall ni besöka många arenor tillsammans, ja till och med Anfield där ert gemensamma andralag spelar.
Du kommer att få uppleva en "framtidens Bosse Larsson", som gör Malmö FF till det vi var på 1970- och 80-talet. Han heter Markus och gör en resa som inte så lite påminner om din litterära idol, Aragorn i Sagan om ringen. Han kommer från ädlaste MFF-bakgrund, d v s fotbollsskolan, men tvingas ut i världen för att härdas och kommer hem för att bli obestridd kung.
Markus betydelse för föreningen är till och med större än dina nuvarande idoler, Thern, Schwarz, Erlandsson, Masse, Möller och så vidare och du kommer inte att tro mig, men en dag skall du intervjua honom.
Du kommer att intervjua många spelare i MFF. Något som heter internet kommer att konkurrera med tidningarna och tv. Där kommer du att skriva för en MFF-redaktion och följa laget. Skriva rapporter som den där du skrev i skolan om MFF-IFK Göteborg 1983 där Micke Rönnberg avgjorde till 3-2 med sin iskalla straff.
Dessutom skall du följa laget ute i Europa och göra reportage och intervjuer från deras matcher på så skiftande ställen som Madrid, London och lilla norska Sarpsborg. Ja, du kommer att vara toknervös och starstruck, men du kommer att älska det!
Malmö FF kommer att ha en hel del taskiga år de närmaste tjugo åren, men med tålamod och med din sons intresse och dina vänners MFF-engagemang så kommer du att ha kul ändå. 2010 vänder det och 2014 tar det fart på allvar. Då sticker MFF ifrån och i skrivande stund är vi på 22 SM-guld och 15 cuptitlar. IFK Göteborg är helkassa, långt efter och fattiga. Fotbollslivet är helt enkelt fantastiskt!
I övrigt kan jag berätta att när du är fyrtionio år kommer din son ha stadgat sig med en fin tjej och de kommer att ha gett dig ett ett helt underbart barnbarn som är en solstråle i din själ.
Du har en fru som du är tokkär i och du kommer att undra varje dag hur du kunde ha en sån enastående tur att få leva med en så fantastisk och vacker människa.
Sorry, du kommer att bli skallig som pappa och morfar, men du vänjer dig och om några år blir det populärt med rakad skalle så du slipper bli misstänkt för att vara ett skinhead. Men någon Elvisfrissa i vuxen ålder kan du bara glömma. På tal om Elvis är han fortfarande The King år 2022, men det fattade du redan innan.
Du kommer om några år förvandlas från Lunds lataste skolelev till en stenhårt arbetande yrkesman och det märkligaste av allt är att du kommer att trivas med förvandlingen.
År 2022 lever både mamma och pappa och de har båda hälsan. Dina syskon mår också bra och du har fler kompisar än någonsin. Du har tre otroligt fina bonusbarn och en väldigt mysig utökad släkt på din frus sida.
Förutom att du måste vara väldigt noga med vad du äter (annars blir du snabbt smällfet) och att du ger ifrån dig groteska stön av gubbsmärta varje gång du reser dig eller sätter dig har du ett helt fantastiskt liv och Malmö FF är på många sätt en stor del av det.
Vi får hoppas att vi får fortsätta ha det kul även i framtiden. Kanske kan Pontus anno 2045 skriva ett brev och berätta hur det går?
Var rädd om dig Tonårs-Pontan och njut av resan hit, det gjorde jag."
Idag för tolv år sedan gjorde redaktörerna Ulf Nilsson och Magnus Johansson en artikel om före detta MFF:are. I texten ser vi ett par fina hemvändare.
Veckans låt blir en countryballad på dagens tema. Brad Paisley med A Letter To Me.
