Friday I'm in Love: Vi tycker om MFF: Såklart fanns det besvikelse och frustration
Sista fredagen i april. Dags att panela lite.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Carl Angerborn
Skribent på himmelriket. Förankrad på Ståplats.
Henrik Sjöström
Henrik har jobbat för Himmelriket och med Fan-TV under många år. Följer MFF slaviskt från Stockholm tillsammans med andra exilare.
Micke Möller
Tidigare redaktör för Himmelriket. Numera redaktionschef på Svenska Fans. Har följt MFF sedan barnsben. Minns framgångarna, och längtar efter nya.
Åsa Flykt
Del av en familj full av MFF-supportrar och därmed himmelsblå sen födseln, första matchen lär ha varit 1978. Skrivit en del på MFF Supports hemsida och Himmelriket under signaturen Iffifftös. Husgud är och förblir för alltid Jonas Thern.
Malmö kör över Bajen med 4-1 och har nu 10 poäng efter fem matcher. Hur ser du på inledningen på säsongen?
Carl:
Tio poäng på fem matcher är helt okej, någonstans i nivå med godkänt. Det är starkt att resa sig så som vi har gjort. Med fjolårsvåren fortsatt plågsamt färskt i minnet var det givetvis det man tänkte på efter torsken i Sundsvall, men de tre senaste matcherna har varit imponerande, givetvis poängmässigt men också spelmässigt. Det känns som att det kommer fortsätta rulla på starkt från och med nu.
Henrik:
Ett poängsnitt på 2.0/match är ok, men inte tillräckligt för att vinna serien så den segersvit som vi nu påbörjat får gärna fortsätta innan det infinner sig något lugn i mig. Samtidigt så har spelet sett mer än ok ut under de tre segrarna, där vi både skapar chanser och ser förvånansvärt stabila ut i försvaret. De mål vi släppt in i år beror främst på individuella misstag, precis som straffmissarna i de två första matcherna. Jag tror mer att de individuella misstagen kommer att bli färre snarare än att det kollektiv som fungerar blir sämre, så förmodligen blir vi bara bättre för varje match som kommer.
Micke:
Jag, liksom många andra, var såklart frustrerade över att vi bara fixat en poäng på de två inledande matcherna. Krysset i premiären mot Häcken kan jag köpa, men förlusten mot Sundsvall var en riktig magsup. Därefter har det som bekant rullat på desto bättre med full pott på de tre senaste. Och urladdningen i andra halvlek mot Bajen ser jag som ett tecken på att Malmö FF är på gång igen. Och då skall man komma ihåg att det finns ytterligare växlar att lägga in. Så, ja… Nu är jag hyfsat nöjd.
Åsa:
Såklart fanns det besvikelse och frustration efter de inledande två matcherna - vi är ju Malmö FF! Men ibland behöver även vi tagga ner lite. Vi har haft en försäsong som inte liknar någon vi haft tidigare, vi har en hel drös mittbackar skadade och har därför tagit oss igenom matcherna med backlinje bestående av en (peppar peppar skadebenägen) mittback, en innemittfältare och en wingback. Kanske är det en efterhandskonstruktion, det får man väl fråga mina nära, men jag inbillar mig att jag höll mig rätt lugn och sansad även då. Men visst känns det skönare nu. Vi är där uppe där vi ska vara.
Till helgen väntar Peking. Tillbaka till plastet och nu mot ett av seriens absolut bästa lag. Hur går det och hur vill du att Uwe formerar laget?
Carl:
Peking på plast är (nästan) alltid bra, men utifrån rådande form och grundkapacitet ska vi vara favoriter. Allsvenskans by far två bästa innermittfält ställs mot varandra och vinner vi den matchen-i-matchen har jag svårt att se att vi inte åker tillbaka till Malmö med en seger i bussbagaget. Hade jag varit Uwe hade jag försökt eftersträva kontinuitet i elvan givet att alla känner sig fräscha. Gissar att det kommer skrikas efter att Berget ska in i elvan efter piggt inhopp senast, men jag är inte lika säker. En svag Vindheim-halvlek ska åtminstone inte stå som ensamt underlag till en sådan ändring åtminstone. Känns 50/50 där. Jag hade nog fortsatt med Vindheim, inte minst eftersom det känns som att Berget kan vara en tydligare injektion vid ett inhopp. Annars lär resterande startpågar från Bajenmatchen få fortsatt fortroende, med all rätta. Gissar på en öppen tillställning och att Malmö vinner med 2-1. AC och någon av Mackorna på topp gör målen.
Henrik:
Marcus och Markus gör båda mål och funkar ganska bra ihop, samtidigt som vi vet att Molins frustar i båset vilket gör konkurrenssituationen fin i anfallet. På mittfältet tycker jag att Traustasons inledning är förbannat trevlig och Rakip får ses som inhoppare i nuläget. Om Vindheims miss mot Bajen var en tillfällighet eller ej är inget problem, Berget gör stor nytta på den positionen om Rösler vill belöna hans inhopp mot Bajen med en startplats. Vi skulle dock må bra av att ha tillbaka Nielsen/Safari vid ev skador eller svaga insatser under matchen. Norrköping har öppnat något svagare än väntat och deras försvar ser mindre stabilt ut än vanligt. Med MFFs gryende målform kan vi förhoppningsvis ta hem en stabil seger, men det kommer att kräva en maxprestation av alla spelare.
Micke:
Peking är ett bra lag, det vet vi. De är bollskickliga, orädda, energiska och har ett par vassa spelare i sin trupp. Och de trivs – sorgligt nog – bra med att spela på sin plastmatta. Jag tänker att doktor Rösler betonar en defensiv skärpa. Åtminstone i matchens inledning. Trygghet och förnuft framför risktagande. Passningsspelet måste vara distinkt och säkert. Inga chansbollar. Vår man från Altenburg bör i startelvan välja spelare som har en hög arbetskapacitet och som det gör ont att möta i det fysiska spelet. Vi måste ligga tätt på så de inte får igång sitt ofta rappa passningsspel. Jag tror vi tar åtminstone en pinne.
Åsa:
Att Mackan efter Hammarby snackade om tunga ben känns ju inte så jäkla kul inför en match på plastamög och gör att det känns som läge för honom att vila. Kruxet är bara att jag inte vill att Mackan ska vila, men det vill jag ju å andra sidan aldrig. Vi har en stark anfallsbesättning och det är klart att den ska utnyttjas. I övrigt ser jag ingen anledning att ändra något förutsatt att alla är hela och friska.
Utklassningen av Bajen var fin och något som värmer ett tag. Men en av de bästa insatserna någonsin var det kanske inte. Men - Vilken match är den bästa du sett MFF genomföra? Du kan ta mer än en match om du vill.
Carl:
Ouff, tuff fråga. Jag tackar och tar emot möjligheten att få välja fler matcher än en och väljer dessutom att skilja på allsvenska och internationella matcher här. I allsvenskan väljer jag att lyfta två matcher - HIF hemma 2003 och Göteborg borta 2014. Den förstnämnda minns jag som den tydligaste överkörningen jag sett hemma på Stadion, att det var HIF som utgjorde motståndet gör ju inte det hela mindre angenämt om vi säger så. Göteborgsmatchen kännetecknas av Rosenbergs först allsvenska målen sedan hemkomsten och Molins halvbåge över Alvbåge. 3-0 och fullständigt överlägset ett på pappret starkt Göteborg. I Europa håller jag bägge hemmamatcherna mot Salzburg högst. De var otroliga. Närmast konkurrerar Atletico hemma. Enastående insats, men en förlust är alltid en förlust.
Henrik:
Det går ju inte att diskutera detta utan att nämna MFF – Atletico Madrid i CL 2014, även om vi förlorade. Prestationen vi gör över 90 minuter håller oerhört hög nivå och ett lag som då frekventerade finalspel i Champions League fick verkligen slita för sina tre poäng. Men man blir ju temporärt gladare över storsegrar och då minns jag sommaren 2003 när MFF slog både Helsingborg med 5-0 och Hammarby med 6-0. Man mår fint när ALLT går in en sommardag.
Micke:
Jag måste nästan backa på den frågan. Jag började följa Malmö FF regelbundet från andra klass (i mitt fall första halvan av 70-talet) och framåt. Det har varit en hel del matcher sedan dess. Men så här: hemmamatchen mot Wisla Krakow 1979 har för evigt etsat sig fast i mitt minne. Då var jag femton år gammal och efter matchen så var vi ett gäng (som när vi kom hem efter slutsignalen) sprang runt varv efter varv på Dansörgatan – där vi allesammans bodde – med våra hemmasydda flaggor och bara vrålade ut vår glädje i ett glädjerus som jag alltid kommer att bära med mig.
Åsa:
Den här typen av frågor är fullständigt hopplösa för en tant med teflonminne. Är ju glad att jag minns sekvenser från matchen mot Hammarby. Därför ger såna här frågor prestationsångest och jag vill börja googla för att se vad alla andra säger. Men jag skiter i det och skriver utifrån mitt teflonminne. En match hyfsat färsk i minnet är Chelsea hemma. Hemma mot Atletico 2014 är väl också med bland dom bättre, med tanke på motståndet. Men en match som faktiskt etsat sig fast i mitt teflonminne är hemmamatchen mot Hammarby 2004. En sanslös match som svängde fram och tillbaks, en match där gamla Stadion till slut fullständigt kokade. Spelmässigt var det säkert inte MFF:s bästa prestation. Men känslan och upplevelsen var grym. /
