Friday I'm in Love: Vi tycker om MFF: Det kommer bli gruppspel
Midsommarafton! Dags att späda ut snapsen och sillen med lite panelsnack!
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Carl Angerborn
Skribent på himmelriket. Förankrad på Ståplats.
Åsa Flykt:
Del av en familj full av MFF-supportrar och därmed himmelsblå sen födseln, första matchen lär ha varit 1978. Skrivit en del på MFF Supports hemsida och Himmelriket under signaturen Iffifftös. Husgud är och förblir för alltid Jonas Thern.
Mikael Frohm
MFF:are sedan födseln, plankade in på ståplats första gången när jag var sju år, 1965 och har sedan dess följt MFF. I mina ögon förlorar MFF aldrig, inte ens när motståndarna gör fler mål...
Mikael "Skroda" Cronqvist
Gwargis in. Två ungtuppar lyfts upp. Toivonen borta. Anel snart ut? Hur ser du på sommarens Silly Season? Vad behöver vi värva? Vad är du rädd för? Vad kan spelarna som anslutit hjälpa?
Carl:
Med Anel på väg ut och flyttrykten kring Franz antar jag kallt att en eller flera mittbackar är på ingång. Jag misstänker att Oscar Lewicki inte är tilltänkt till att vara försvarare heller nu, vilket är synd, men det ökar också behoven av att det är fler än en som kommer. Får alltid lite, lite ont i magen när det rör på sig för mycket i försvarsleden. Mycket ansvar lär i så fall landa på Lasse Nielsen och det är jag faktiskt inte särskilt säker på är en så jävla bra idé.
Förmodligen lär det landa in en ersättare till Ola också, men där är jag mindre stressad. Tycker att mittfältet med AC som spets känns väldigt spännande inför sommaren och hösten, men om tillfälle dyker upp misstänker jag att Danne säkert lär hugga på en namnkunnig ersättare (Durmaz?). Annars är jag faktiskt ganska fine med den uppsättning vi har, även om det i så fall lär innebära att en del av ungtupparna får ta ett större ansvar i det allsvenska spelet när det ska roteras. Om de är redo för det? Jag tror det, sålänge inte alla roteras in på samma gång.
Minns Gwargis från hans minigenombrott i J-Södra, men har annars kass koll. Verkar dock vara välscoutad och då är det jag som i sedvanlig ordning lugnt och stilla vilar i mitt förtroende till sportchefen. Han blir säkert kanon.
Åsa:
Kanske är det min personlighet som talar men vi behöver stabilitet och trygghet. Vi behöver erfarenhet vi behåller en eller ett par spelare som laget verkligen kan luta sig emot när det går trögt, särskilt med tanke på Europaspelet. Farbror Oscar verkar ju vara på väg tillbaks men om både Anel och Franz försvinner som ryktas behöver vi definitivt förstärka där. Sen skulle jag också önska, även om vi inte alltid ska gå mot hemvändare, en spelare med erfarenhet av europa och med "kaptenspotential". AC är en fantastisk spelare, som definitivt kan avgöra matcher. Men, kanske svär jag i kyrkan nu, i rollen som kapten är jag inte imponerad. Han snackar bra i media, men han känns inte som en som lyfter laget när det behövs, snarare en som snabbt tappar humöret, drar ofta på sig dumma varningar osv. Jag önskar att någon avlastar honom när det gäller den biten. Kanske hjälper det med Johan och Oscar tillbaks, kanske behövs det en ny röst. Men, detta är definitivt ett område där vi utanför faktiskt har väldigt dålig koll. Vilka spelare tillför god energi, vilka behövs - som det heter "i omklädningsrummet"? Vad det verkar är ju tex Lasse Nielsen en sådan, men bland många supportrar är han en populär hackkyckling.
Frohm:
Min främsta rädsla inför CL-kval är att vi har för lite internationell rutin i laget. Så vad jag framförallt skulle vilja se nu är en pådrivare med mycket internationell erfarenhet. Om han ska vara off eller def spelar inte så stor roll, viktigast är att han finns någonstans i centrallinjen. Eftersom JDT verkar vilja spela med bara en anfallare på topp, lutar det åt en mittback eller mittfältare. För allsvenskan tror jag att truppbredden vi har räcker. Bland de spelare som anslutit hoppas jag att Hugo med sina kvaliteter kan steppa upp. Han har potentialen, men behöver framförallt spela och då vara koncentrerad hela matchen. Fixar han det, då har vi en ny storback i vardande!
Skroda:
Gwargis ser ut som ett intressant köp för framtiden. Verkar dessutom välscoutad så där finns förhoppningar. Olas skada ja…usch…känns som han var en typisk steppa-upp på sommaren/höstenspelare som vi kunde haft så mycket nytta av i Europaspelet. Mycket synd och då inte minst för Ola själv.
Anel blir ju såld och det är ju fair enough om priset är det rätta men vi behöver verkligen lägga en del av summan på en rutinerad mittback som kan gå rakt in i laget.
För övrigt så behöver vi en målvakt om Dahlin inte håller ihop. Blir för osäkert att gå in i en lång höst med så mycket på spel annars.
Europaspel står inför dörren. Hygglig lottning inledningsvis. Vad tror du om lottningen och fortsättningen på kvalet mot ett gruppspel?
Carl:
Det ser bra ut, tycker jag. Vi ska naturligtvis vara storfavoriter mot såväl Riga som mot HJK (om det nu blir dem) och åker vi då ut har vi verkligen bara oss själva att skylla. Kan dock inte riktigt se fiaskot framför mig. Verkar vara mer eller mindre omöjligt för oss att missa något form av gruppspel, vilket såklart hade varit skitkul. Förhoppningsvis tar vi oss ut på de stora scenerna igen, men lockas faktiskt lite av Conferance League också. Den hade vi ju på riktigt gått in för att vinna. Summa summarum: Det kommer bli gruppspel och oavsett vilken turnering vi går in i kommer det att bli oerhört ball.
Åsa:
Har noll koll på motståndet i första matchen, men vad jag förstår så är det inte värsta motståndet och jag känner (såklart) att vi bör gå vidare. Sen... blir det eventuellt lite småjobbigt... Det har väl inte undgått nån som vet minsta lilla om mitt supporterskap att Markus Halsti är en stor favorit. Om både vi och hans HJK vinner vår första match ställs lagen mot varandra. På ett sätt gillar jag tanken. För självklart vill jag ju se Halsti spela live igen och i HJK. Jag var på plats en en hel del matcher han spelade i danska ligan, men det ganska länge sedan och Covid har ju under lång tid satt käppar i hjulet. Att få se honom spela på stadion igen, kanske få en del välförtjänt hyllning från Malmöpubliken vore härligt. Men samtidigt: Blir det så är han ändå en motståndare, en del av ett lag vi vill och ska slå ut. För en blödig person som jag känns det ganska jobbigt. Och om han inte spelar, kommer till Malmö och får sitta på bänken matchen igenom - det vore inte heller kul att se. Jag skulle ju önskat att båda lagen kunnat komma lite längre. Men, MFF är laget i mitt hjärta sen födseln och det kan ingen ändra på. Det är alltid bara vinst som gäller...
Frohm:
I matcherna mot Riga vill jag se full koncentration och satsning till 100 procent. Att få med en ohotad seger därifrån kan ge oss vingar inför nästa match (kanske Helsingfors) och fortsatt avancemang och en trevlig fotbollshöst.
Skroda:
Vi har fått en guldlottning som vi måste klara av. FC Riga blir säkert svårtuggade men över två matcher ska vi vara snäppet bättre.
Nästa eventuella runda bör vi klara utan en bragd i Helsingfors.
Viktigaste nu är att inte slarva in några baklängesmål på hemmaplan och ha full fokus. Då löser vi detta med vår Europarutin och är klara för något slags gruppspel till hösten.
Jaja. Vi får väl peta på den stora elefanten i rummet också. EM är i full gång. Vad är dina känslor inför ett EM OCH vilket är ditt favoritmästerskap genom tiderna? Ta oss genom minnenas allé.
Carl:
Jag ÄLSKAR det. Något oerhört. Jag älskar att följa Sverige i mästerskap och jag älskar att se precis varenda match med precis varenda lag. Framförallt gruppspelen, när allas drömmar fortfarande lever, är otroliga. Därefter tappar jag, dag för dag, lite intresset och när det är dags för semifinaler brukar jag i regel vara rätt färdig med mästerskapet.
Dessutom funkar det faktiskt lite grann som en välbehövlig MFF-paus, där man kan släppa det absoluta fokuset en liten stund för att samla kraft för en intensiv sommar och höst med himmelsblå glädje, sorg, tristess, dur, moll, sol och regn.
Favoritmästerskapet kommer alltid vara VM 2002. Jag var 12, allt var enkelt och mästersskapsbubblan var så pass tätt försluten att den inte släppte in mer än påfyllning av chips och Festis. Cynikern i mig hade ännu inte fötts och Turbo Svensson var med och slog ut Argentina. What a time to be alive!
Åsa:
Jag får erkänna att mitt engagemang för landslaget minskat successivt genom åren. Eftersom det gått stegvis är det svårt att säga exakt va det beror på, men jag tror att en av anledningarna är att anknytningen inte finns där på samma sätt som "förr i tiden". Jag vet, det låter som att jag är ca 150 år. Men, faktum är att numera händer det ganska ofta att det dyker upp spelare i landslaget som jag inte känner till, spelare jag inte har någon som helst koppling till. Många spelare försvinner ut i proffslivet som väldigt unga, och för en som jag, som främst (nästan enbart) följer Allsvenskan så gör det att jag tappar lite i engagemang. Men, inför och under ett mästerskap, brukar känslorna ändå välla fram efterhand.
Med tanke på hur många som verkar vara trötta på att höra om när vi grävde guld i USA vågar man ju knappt nämna det som favorit. Men, sorry folks, så är det - för mig bidrog det mästerskapet till att göra sommaren, och sen även hösten -94 helt fantastisk! Laget innehöll flera (fd) MFF:are, bland annat min husgud Thern. Jag minns särskilt matchen midsommarafton - en av de bästa midsommarfester jag varit på (är inte mycket för en del av dessa storhelger) - vi såg på matchen tillsammans, ett stort gäng, men det är mer tveksamt hur mycket vi tog in. Jag och en av mina bästa vänner tog oss midsommardag tillbaka till Lund, vi försökte återhämta oss lite med promenad och fika i Stadsparken, sen gick vi hem och såg en repris av matchen. Ganska snabbt insåg vi att det fanns väääääldigt mycket vi missat och vi såg om hela matchen för att få lite koll på vad vi pratade om. Sen kvartsfinalen, mot Rumänien, matchen med straffarna. Herregud. Jag och ett par vänner, bland annat tjejen från midsommar såg matchen hemma hos mig (hos mina föräldrar). Tanken var att vi bara skulle se matchen men när det var avgjort åkte vi in till Lund, till ÖG:s och hade en galet rolig kväll med andra segerrusiga (ok, och alkohol rusiga) studenter. Ett annat minne är efterfesten efter Lundakarnevalen. En jädrans massa människor samlade, laddade för fest. Efter mingel mm samlade de ihop oss och visade bland annat en målkavalkad från VM, såklart med en massa jubel till följd. Men så kom kulmen. GES: Glenmark, Eriksson, Strömstedt kom in och gjorde en akustisk minikonsert för oss. Det kan säkert låta töntigt idag,, men där och då var det stort! När de till sist spelade "När vi gräver guld i USA" ville taket på lokalen lyfta. It was the summer of -94 :-)
Frohm:
När det gäller landslaget så tappade jag så mycket intresse för det efter Erik Hamréns skamliga behandling av Safari (snacka om att söka syndabock för att rädda sig själv). Janne Andersson taktik och laguttagningar har tyvärr inte lyckats ge mig entusiasmen tillbaka. Att fortfarande Lustig, Olsson och Berg är förstavalet känns bara så fantasilöst. Larsson och Ekdahl kan jag i viss mån fördra, Danielsson likaså. Men visst har vi andra bättre spelare som borde gå före på dessa positioner? Jag tänker närmast på Tinnerholm/Kraft som back, Claesson/Cajuste/Svanberg/Kulusevski som mittfältare, Kulusevski/Quiason/Isak Kiese Thelinsom anfallare. Det finns säkert flera att plocka fram. Den kanske största missen dock, är nog att Anel springer omkring i Bosniens landslag. För det borde hela svenska landslagsledningen få rött kort.
Skroda:
Det är under stora mästerskap som jag blir brutalt medveten att jag egentligen inte är så jäkla fotbollsintresserad utan bryr mig mest om MFF.
Inte sett nån hel match än och tvivlar på att jag kommer att göra det. Få igång Allsvenskan igen.
Kan bjuda på ett mästerskapsminne och det är när jag och några polare blev nerslagna av engelsmän vid öltältet på Stortorget 1992.
Nåt brutet revben blev mitt facit.
