Friday I'm in Love: Vi tycker om MFF: Ännu en europahöst - den fjärde de senaste sex åren
HImmelrikets panel snackar Europa, prioriteringar och Uwe.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Carl Angerborn
Skribent på himmelriket. Förankrad på Ståplats.
Henrik Sjöström
Henrik har jobbat för Himmelriket och med Fan-TV under många år. Följer MFF slaviskt från Stockholm tillsammans med andra exilare.
Europakvalet avklarat efter torsdagens match mot Tel Aviv-snubbarna. Hur ser du på kvalet? Flipp? Flopp? Svår lottning? Enkel lottning?
Carl:
Det här kvalet kommer man knappast att minnas överhuvudtaget om 10 år, bortsett från att det uppenbarligen gick vägen. Ointressanta lag och förhållandevis enkla avancemang, men finns givetvis inget egenvärde i att ett kval ska vara roligt eller svårt - det är faktumet att vi tog oss igenom kvalet som är det viktigt, 100% skitsamma hur det såg ut.
Vi är vidare till vårt fjärde europagruppspel på sex år, det är lika delar imponerande som otroligt roligt.
Henrik:
Vi är vidare! I slutet av året spelar det faktiskt ingen roll hur lottningen är, det handlar endast om man går vidare eller ej. MFFs lottning de senaste åren är närmast en parodi, men ändå har man tagit situationen på allvar och dragit nytta av sina erfarenheter och blivit bättre med tiden. Att vi fick enklare lottning nu beror på att vi är bättre, högre rankade och välförtjänt seedade. Ännu en europahöst, och därmed den fjärde de senaste sex åren. Imponerande!
Samtidigt som Europaspelet har tuggat på har man tappat mark i Allsvenskan och det börjar se, minst sagt, mörkt ut. Känslan har varit att MFF prioriterat Europaspelet före Allsvenskan. Hur ser du på den prioriteringen? Eller tycker du kanske inte alls att den finns?
Carl:
Det är nog en korrekt känsla. Allsvenskan bör ju alltid komma i första rummet, men känslan är inte att så varit fallet de senaste säsongerna. Sen tror inte jag att det är Uwe som beslutar om sådana prioriteringar, det kommer mest troligen från högre ort. Det är inte heller svårt att begripa en sådan ordning, pengarna som kommer in ger oss givetvis ytterligare medel till att på lång sikt hänga av alla konkurrenter för en lång tid framöver. Med det sagt är det givetvis ett fiasko om vi missar guldet två år i rad.
Henrik:
Är det en prioritering? En del menar att förberedelserna inför Chelseamatchen påverkade cupen och inledningen av allsvenskan. Därtill att sommarens dåliga allsvenska resultat beror på de bra europamatcherna. Men till syvende och sist är det samma spelare som presterar bra i ena matchen och sämre i den andra, och det faller på ledarna att de inte får ut mer i Allsvenskan. Jag tror också det beror på att några av de breddspelare vi värvat, såsom Rakip och Berget, inte kommit upp i nivå nog för att avlasta spetsspelarna. Hade Rakip varit i närheten av formen 2017 så hade han avlastat tex AC vid behov och fyllt Traustasons tomrum när han skadades. Därmed får vi hoppas dessa spelare steppar upp i höst när vi spelar både allsvensk och europeisk fotboll.
Allt mer fokus läggs också på Uwe. Att han roterar för dåligt. Att han inte har ett speciellt bra facit på topplagen i Allsvenskan. Att han saknar taktik.
Vad är din uppfattning om Uwe? Bör han stanna? Gå vidare? Vad saknar han som du vill se? Vad är han styrkor?
Carl:
Jag undrar om inte Uwes tränargärning i Malmö FF är över efter säsongen och att bägge parter är nöjda med det, men det är egentligen en ren gissning utifrån Uwes historia av att inte stanna för länge på samma ställe och MFF:s nyanförskaffade tränarbytartendens.
Jag har egentligen inte mycket att anmärka på avseende Uwes tränarförmågor, men jag förstår de som anser att han värderar rutin före talang och utvecklingspotential för mycket. Rent taktiskt har hans fokus på presspelet oftast också slagit väl ut, även om det ibland känns som att det saknas en plan B.
Dessutom tror jag att den feghet som oftast visas upp i toppmatcherna har gjort att guldet glidit oss ur händerna.
Henrik:
När något inte känns bra så tänker man alltid på vad man saknar, oavsett om det är en tränare eller en flickvän/pojkvän. Gräset är ju som bekant grönare på andra sidan. Rösler erbjöd den motivation som Pehrsson misslyckades skapa, men Rösler tycks nu sakna den taktiska kunskap som… ja vem har den? Alla vill nu ha en tränare som är taktiskt skicklig och som släpper fram ungdomar, helt i linje med det där gröna gräset. Men vilken tränare besitter just dessa egenskaper i kombination med inspirerande ledarskap och pondus nog att träna just Malmö FF? Vi måste ha klart för oss att ingen tränare är en mirakeltränare, och om den finns så kommer den rekryteras av en annan klubb innan vi gör det, eller kort efter att han bevisat sig i Malmö.
