Friday I'm in Love: Vi tycker om MFF: "Den har bra gung och är tidlös"
Vi blickar framåt och bakåt. Det är ju fredag!
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Carl Angerborn
Skribent på himmelriket. Förankrad på Ståplats.
Mikael "Skroda" Cronqvist
40-årig lärare som följt MFF sedan hans far tog med honom till stadion som 5-åring. 14 år som aktiv i MFF Support och drev bland annat Parkensaken för MFF Supports räkning. I supporterfrågor blickar han helst mot Tyskland och hur det fungerar där. Favoritspelare i MFF genom alla tider: Lasse Larsson.
Åsa Flykt
Del av en familj full av MFF-supportrar och därmed himmelsblå sen födseln, första matchen lär ha varit 1978. Skrivit en del på MFF Supports hemsida och Himmelriket under signaturen Iffifftös. Husgud är och förblir för alltid Jonas Thern.
Micke Möller
Tidigare redaktör för Himmelriket. Numera redaktionschef på Svenska Fans. Har följt MFF sedan barnsben. Minns framgångarna, och längtar efter nya.
I dagarna kom ett datum när Allsvenskan ska börja preliminärt. Mitten av juni. Vad tror du? Startar det då? Med publik? Utan?
Carl:
Det känns ju ordentligt optimistiskt, måste jag säga, men vad fan vet jag. Det är väl bara att hoppas, men jag är inställd på besvikelse. Att köra med publik redan då känns uteslutet, det verkar ju Folkhälsomyndigheten också vara tydliga med, men just nu är jag så förbannat fotbollsabstinent att jag givetvis hade suttit klistrad framför publikfri fotboll, hur trist det än känns.
Publiken kommer förr eller senare och det finns få saker som jag någonsin längtat lika mycket till.
Skroda:
Nu vet vi ju svaret angående 14/6 men i övrigt tror statsepedimiolog Skroda följande. Publiken släpps in med begränsningar fr.om mitten av juli. Exempel på begränsningar blir t.ex. att bara halva arenan får fyllas och inga bortasupportrar tillåts,. Sedan i slutet på augusti kommer allt att vara som vanligt om det inte kommer en andravåg av detta mögviruset.
Åsa:
Den här frågan är sjukt jobbig att svara på. Att vara utan läktaren, att påminnas om matcher som skulle spelats nu gör redan riktigt ont och tär på psyket. Jag orkar liksom inte försöka ta in tanken att det kanske blir en mängd matcher utan publik eller ännu värre att det inte skulle bli någon säsong alls. Så jag nöjer mig med att konstatera att matcher i mitten av juni med publik borde vara helt uteslutet, men även matcher utan publik redan i juni känns inte helt realistiskt.
Möller:
Jag tror att vi kommer att leva i virusets skugga längre än så, men det hindrar kanske inte fotbollen från att rulla igång ändå. Om klubbarna är redo och alla andra inblandade tycker det ok, så är det väl bara att tuta och köra. Dock utan publik är min känsla. Annars är det bara att vänta på bättre tider.
Nåja.. Vi får väl minnas bättre tider. Vilken är din favoritramsa - Och varför?
Carl:
Har alltid haft en förkärlek till "Där vi är" utan egentligen kunna sätta på fingret varför. Tror att det är för att den är så jävla munter. Den är en Stadion i sol, en folköl i handen och Di Blåe i 2-0-ledning för mig. Jag saknar det så förbannat.
Skroda:
Egentligen alla ramsor som har en rejäl doft av självdistans där vi sjunger om våra egna brister/problem eller ramsor med snygg elak humor mot motståndaren men det har blivit så jäkla känsligt idag då folk på läktarna tar allt så jävla allvarligt så båda dessa former börjar dessvärre försvinna.
Men om vi tar en mer konkret så ”Ett skott, ett mål”. Den har bra gung och är tidlös. Dessutom förknippad med en mycket trevlig vinst i Helsingborg tidigt 2000-tal då vi malde den så mycket att även folket där yppe i Syndets pärla måste ha gått och nynnat på den i flera dagar efteråt.
Av de nyare ramsorna så är det ”Malmö är våran stad” då den i alla fall andas lite självdistans.
Åsa:
Oj, det är ju en sjukt svår fråga. Olika ramsor är ju rätt vid olika tillfällen. Vi vann igen är ju alltid skön. Den betyder ju att vi vunnit. Och om det nu inte var så jävla enkla tre poäng utan en tight seger så sjungs den ju med lite extra glimt i ögat. Å så skönt att va Malmö är ju också härlig: När vi, nån gång av outgrundliga anledningar inte med gott samvete kan sjunga den på en längre period saknar man den. Sen ger ju Min far han sa lite extra känsla. Jag började ju följa med min pappa på match som liten. Nu har jag själv nästa generation med mig ibland. Det är stort.
Möller:
Jag har haft så många olika favoriter genom åren, men en ramsa som jag alltid gillar – som kanske mer är ett utdraget vrål egentligen – är ju den eviga ”Maaaaaaaaaaalmööö! Maaaaaaaaaaalmööö!” Gärna växelsång mellan läktarsektionerna och med fullt tryck i struparna (ingen jävla mummelsång…). Klassiskt brittiskt. Enkelt. Kraftfullt. Energiskt. Av samma anledning är ”Framåt Malmö! Heja Di Blåe!”en evig favorit. När vi är som bäst på läktarna kan den skrämma skiten ur vilka motståndare som helst.
Jahapp.. Hur fyller du annars dagarna i MFF-abstinensens tecken? Är det sjuka mängder sprit? Gamla krönikor? Gråt? Berätta lite och ge tips hur vi ska stå ut...
Carl:
Jag ska gå och bli farsa i sommar, så att fylla tiden är knappast ett problem. Det målas barnrum och shoppas barnvagnar. Det varvas Ikea-relaterade monteringspsykbryt med namndiskussioner. I det hela ganska trivsamt. Men jag antar att det där lugnar ner sig och jag jag får mer tid över när väl barnet är fött. Eller? Inte det? Säkert?
Skroda:
Min alkoholkonsumtion är nuförtiden till 90 % fotbollsrelaterad så det har snarare blivit betydligt mindre av den varan.
Ser att många ser gamla matcher i sin helhet vilket för mig är ointressant då fotboll är en färskvara. Gamla kortare klipp är däremot härliga att se och det gör jag lite nu. Det berömda 4-3 målet har t.ex. vevats några gånger. Min terapi har egentligen varit annars att försöka hålla hjärnan upptagen med annat så saknaden av fotboll inte blir så brutal. Man har ju ett jobb och lite intressen som får försöka ersätta livsstilen MFF men det är fan inte kul nånstans men samtidigt är det ju lika för alla så bara att tugga i sig.
Åsa:
Helst skulle man ju vilja ligga i fosterställning på golvet och böla stora delar av tiden. Men det duger ju inte så visst försöker man hitta sätt att ha nån slags MFF-liv ändå. Vi skribenter på Himmelriket har ju fått möjligheten att blicka tillbaks och skriva av oss lite minnen. Jag slukar glupskt det mesta som publiceras kring laget - Supporterhusets frågestunder med spelare på instagram liksom MFF:s egna på Twitter, intervjuer, krönikor...
Har till och med kollat e-fotboll och spelat fifa med sonen - stillar inte alls min abstinens men hjälper honom lite. Men det bästa har nog ändå varit att se de gamla guldmatcherna tillsammans med honom.
Han är ju för liten för att komma ihåg de flesta av dem som visades, inte född när några av dem spelades. Men han har läst gamla matchprogram, kollat i årsböcker, vi har pratat om spelarna jag har bilder på och han spelar gamla säsongers fifa så han känner igen spelarna och han gillar att se gamla matcher. Så vi har haft flera mysiga MFF-kvällar tillsammans, en klen men dock liten tröst för att vår första bortaresa tillsammans skjuts på framtiden.
Möller:
Jag fångar givetvis upp det mesta som kretsar kring Malmö FF, men känner ingen särskild frustration, trots allt. Jag tar en dag i sänder, och lever nog egentligen på samma vis som alltid: scooterfix i garaget, promenader, ett par kalla med vännerna på ett hak någonstans, lagar mat, läser, knegar, fixar och donar. Sen är det ju aldrig fel med ett glas rött, skall sägas. Bättre dö halvpackad än spiknykter, som det står i katolska katekesen…
