Friday I'm in Love - Vi tycker om MFF: Doft av läder!
Djurgården har avfärdats i cupen och snart är det allsvensk premiär. Läs månadens panels tankar om det hela.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Henrik Sjöström
Har jobbat för Himmelriket och med Fan-TV under många år. Följer MFF slaviskt från Stockholm tillsammans med andra exilare.
Ulf Nilsson
The chief.
Pontus Kroon
Himmelriketskribent sedan guldåret 2004 och MFF:are sedan 1970-talet.
Förbannelsen på Tele2 är bruten och Malmö FF är klara för cupfinal. Hur summerar du cupvintern och hur går tankarna om finalen som spelas på samma arena senare i vår?
Henrik:
Malmö gör jobbet! Gruppspelet städar man av enkelt och mot AIK dominerar man stora delar av matchen och enbart slarv i försvarsspelet gör matchen onödigt jämn. Mot DIF spelar man smart och tufft, precis som sig bör borta mot ett bra lag. Malmös defensiv ser stark ut för det mesta, trots att vi saknar Lewicki och rutinen lyser starkt på många positioner.
Ulf:
Stabilt gruppspel där vi vinner allt enkelt. AIK kör vi ju över spelmässigt, men AIK visar styrka och hänger kvar i matchen. Men till sist är vi för starka även för AIK.
Djurgården var som väntat tuffa, men jag tycker inte de har så där jättemycket chanser av hög kvalitet. De kunde absolut haft ledningen, men i andra kontrollerar vi det och efter vi gick ner på tre mittbackar så är ju matchen helt stängd. Styrka. Vi har på det hela taget gjort en fin cupsäsong so far. Framförallt nöjd med den eftersom vi ändå har haft en del skador och på det en ny tränare.
Finalen? Den går såklart åt helvete. Vi hittar nog ett nytt sätt att förlora.
Pontus:
Gruppspelet sköttes exemplariskt och det kändes bra att vi brukade allvar i de här matcherna så att vi slapp märkliga debacle som kan sätta sig i huvudet.
AIK-matchen var den bästa matchen anser jag. Vi borde avgjort innan förlängning sett till att vi var det bästa laget, men slutet gott allting gott.
Djurgården var precis som förväntat en hård nöt att knäcka och visst såg det lite ruggigt ut fram till att Milos korrigerade till fembackslinje, sen defilerade vi.
Det som gör mig speciellt varm i hjärtat är att vi är det starkaste och piggaste laget sista halvtimman både mot AIK och Djurgården. Det tyder på både pannben och välskött fysträning.
Finalen blir spännande då det naturligtvis finns en het åtrå hos bajarna att vinna mot Milos, men vi är ett bättre lag och det gör att vi äntligen ökar på vår mäktiga samling av cupguld igen.
Veckan kvar till premiär - delge oss din känsla kring allsvenska premiärer som företeelse och berätta om ett premiärminne som ligger dig särskilt varmt om hjärtat.
Henrik:
Äntligen doft av läder! Ska bli så förbannat kul med allsvenskan igen och att se hur laget utvecklas ytterligare. Extra spännande blir det att följa våra utblommande talanger, inte minst Nanasi som kanske får ett sällan skådat genombrott i år. För mig är premiären mot Örgryte 2009, nya stadions invigning, det starkaste minnet. Labinot Harbuzi (vila i frid) skrev in sig i de stora historieböckerna och gräsmattan var av internationell toppklass. Mumma.
Ulf:
Alla premiärer är fantastiska. De uppdämda känslorna. Alla har chansen. Längtan efter att få komma ut på Stadion igen. Underbart.
Särskilt premiärminne? Skulle kunna nämna alla jag upplevt i princip. Men en topp tre utan att ha analyserat det allt för noga?
Bajen - MFF 2004. Guldet skulle hem. En riktig holmgång på Söderstadion. 0-0. Men Patrik Andersson var hemma och satte inte en fot fel.
Blåvitt - MFF 2014. Jaja - Ingen riktig premiär. Bortapremiär efter 3-0 i premiären mot Falkenberg. Men vilken match! Guille var inget annat än magisk och var totalt outstanding. Och Markus Rosenberg gjorde årets första mål i serien. Han skulle växla upp.
MFF - Peking 2016 Norrköping var i Malmö igen efter att ha hämtat hem guldet några månader tidigare. Nu spände vi musklerna och körde över Peking. AC gjorde ett läckert mål när han sprang igenom och så avslutade Rakip det med sin makalösa chipp.
Pontus:
Jag älskar allsvenska premiärer även om en del varit rätt räliga. Jag minns en 0-0-match mot Degerfors på Malmö Stadion i början på 90-talet så jag trodde jag skulle frysa ihjäl, men för det mesta är det angenäma minnen. Borta- och hemmapremiären 2004 var häftiga. Bajen borta slutade 0-0 den med, men vad gjorde det när Kaiser Patrik var tillbaka och var bäst på plan. Hemma tog vi emot Örebro och Hasse Borgs stora värvningsprojekt (i pressen kallat Real Malmö) bjöd på en klang och jubelföreställning. 5-1 och Igor Szypniewski gjorde två mål. Bara en sån sak!
Kiese Thelin, Hadzikadunic och Chalus in, Innocent, Ahmedhodzic, Colak, Brorsson ut. Är årets Malmö FF bättre eller sämre än fjolårets?
Henrik:
Den viktigaste förändringen är kanske ett tränarbyte som nog spelar större roll än de enskilda spelarna. Lägg till att Andreas Georgsons arbetssätt tillsammans med Asterheds analys/scoutning ändrar vissa strukturer som kanske inte går att tolka i en enskild matchbild, men lagets och klubbens utveckling över tid. Ekonomin i år är bättre än förra året och jag bedömer att vi är mer solida givet att oprövade kort som Birma och Nanasi har kommit längre samtidigt som t.ex. Beijmo, Rakip, Nalic kan ta ytterligare steg när de finner nya roller genom Milojevics instruktioner.
Ulf:
Svårt att veta just nu tycker jag. Just nu ser det väl bra ut med möjligt undantag då för att vi saknar en defensiv mittfältare av rang. Rakip har gjort det bra och sen har vi Lewicki så kanske behövs inget, men jag hade inte gråtit om vi hade plockat in en mittfältare som växt färdigt. Vi har väl knappt haft en fullvuxen mittfältare sen Halsti lämnade?
Annars är Kiese Thelin rimligen en klassanfallare. Hadzikadunic och Chalus bör ha kvalitet nog att tillsammans med Moisander och Lasse Nielsen skapa en riktigt stark defensiv. Individuellt såklart sämre än med Anel men jag tror det kan bli bättre i samspelet om Moisander får styra och ställa.
Jag är nöjd med fönstret.
Nu återstår att se vad Milos kan få ut av materialet.
Pontus:
Jag tycker att vi sammantaget är bättre. Bara sett till värvningarna och förlusterna går Chalus, Hadzikadunic och Kiese Thelin ganska jämnt ut mot Brorsson, Ahmedhodzic och Colak, men det finns andra aspekter som vi plussar på.
Här menar jag att tre toppklasspelare som Olsson, Moisander och Peña är med från början och att Sebastian Nanasi och Veljko Birmancevic och även Adi Nalic har börjat blomma ut till några av seriens mest intressanta offensiva spelare.
Runt dessa har vi klubbens trotjänare som alltid levererar och gör de unga nya bättre. Dahlin, AC, Rieks, Berget, Rakip, Lewicki och Larsson är en helt ofattbart fin stomme att bygga ett lag kring. För att inte tala om Ola Toivonen när han har hunnit varva upp.
Jag är som synes nöjd med truppen så nu är det upp till bevis för Coach Milojevic.
