Friday I'm in Love: Vi tycker om MFF - Upp till bevis!
Sista panelen för försäsongen tar naturligtvis sikte mot den allsvenska premiären och summerar den (förfärliga) inledningen av året. Dessutom bjuds det på premiärminnen, både ljusa och mörka.
Himmelriket presenterar stolt veckans panel:
Navid Mirzaie:
Har följt MFF sedan mitten av 90-talet. Ser sig själv som icketroende men utomstående vittnar om att fotboll är hans religion, MFF hans profet och norra läktaren, nej förlåt, TV:n hans altare.
Ulf Nilsson:
Chief of Himmelriket
Henrik Sjöström
Har jobbat för Himmelriket och med Fan-TV under många år. Följer MFF slaviskt från Stockholm tillsammans med andra exilare.
MFF:s sviktande försäsongsform har varit ett samtalsämne inte bara i Malmö under den senaste tiden, utan även bland konkurrenterna. Senast mot Örebro såg det emellertid aningen bättre ut. Hur orolig är du och vad behöver bli bättre tills det vankas premiär om ungefär 2 veckor?
Navid:
Jag är orolig. Det ser inte bra ut, främst defensivt. Det fortplantar sig genom laget och inget fungerar offensivt heller. Laget har oerhört svårt att vaska fram målchanser och släpper till chanser för motståndarna oförklarligt enkelt. Om det inte lossnar och det ser lika skakigt ut när Allsvenskan är igång och vi tappar mark så kommer det skaka rejält under Tomassons fötter, för att åka ur cupen på det sättet mot sådant motstånd är pinsamt. Matchen mot Elfsborg var kanske det mest oorganiserade MFF jag sett sedan Åkebys dagar. Visst det var en träningsmatch, men så kan inte ett elitlag agera, inte ens under sin sämsta dag.
Mot Örebro såg det som du säger bättre ut. Våra nyförvärv ser spännande ut och det finns hopp om att det lossnar, detta lag vann trots allt Allsvenskan. Men det som måste förbättras just nu är främst vårt mittfält. Ola, AC och Erdal har inte fungerat. Är det för att Ola och AC inte klarat av att ta jobbet i dessa ”betydelselösa” matcher eller är det ett tecken på något större? Bakom mittfältet ser mittbacksfrågan osäker ut. Anel kommer inte vara kvar efter sommaren och när nu Bengtsson också är borta så förstår jag inte hur vi ska kunna ställa upp med en backlinje värdigt ett lag som är regerande svenska mästare efter EM. Det kommer krävas en mittbacksvärvning modell ”mycket dyr” för att täcka upp för att Bengtsson inte finns i truppen. Nielsen och Brorsson, trots deras förtjänster är inte backar som kan leda en backlinje. Sedan har vi målvaktsfrågan, Marko får våren på sig att bevisa att han kan vara nummer ett i MFF. Minsta osäkerhet eller tecken på att Dahlin inte kommer vara redo att stå vecka in och vecka ut så behöver vi värva en ny etta mellan stolparna också.
Ulf:
Hmm. Både och. Jag brukar vara noga med att inte dra slutsatser från träningsmatcherna, men alltså herre jävlar vad dåligt det har sett ut. Det är ändå på en nivå man inte riktigt vet hur man ska tolka. Några acceptabla insatser, men också flera som är så otroligt dåliga att det är direkt oroande. Framförallt handlar det om att vi måste skaffa oss en större kontroll i det defensiva spelet. Att plocka löpningar. Att ligga rätt. Att vinna boll. Offensiven kommer vi reda ut, men defensiven måste vi jobba på - Annars kommer även offensiven bli lidande.
Henrik:
Det finns två saker som brustit under försäsongen, defensiv balans och motivation. Spelarna har verkligen sett omotiverade ut och det beror förmodligen på deras tävlingsinstinkter som drabbats av långt uppehåll och avsaknad av publik. Den defensiva balansen tror jag också spelar stor roll, där vi inte spelat en enda (?) match med en renodlad defensiv mittfältare såsom Lewicki eller Bonke på plan. AC och Rakip är två fina spelare och Toivonen framför är såklart guld, men ingen är renodlad i dammsugeriet framför backlinjen, och det saknar vi! När matchpuls och defensiv balans är på plats så har vi glömt denna hopplösa försäsong.
Daniel Andersson har signalerat att vi är klara på transfermarknaden för denna gången. Vi summerar således Kiese Thelin, Safari, Bengtsson, Antonsson och Traustason ut och Birmancevic och Colak in. Åter har även tidigare utlånade Nanasi och Vagic kommit. Vad säger du, ska vi vara nöjda med detta?
Navid:
Just nu antar jag att det är OK. Colak och Birmancevic ser bra ut, de kommer nog göra oss alla nöjda tror jag. Men det är osäkert med Dahlin och mittbacksfrågan. Det kanske behövs värvningar på de positionerna i sommar. Eller för att klargöra, det måste in en meriterad mittback i sommar. Det blir för svagt när Anel flyttat till större scener. Sedan kan jag inte riktigt skaka av mig känslan av att AC mentalt känner sig klar med MFF och Allsvenskan och att Ola kanske är fysiskt slut. Han har sett oförklarligt seg och trött ut. Men det är två fantastiska spelare i grunden, så bara de ser ut som sina gamla jag i en match eller två så är de frågetecknen uträtade. Kanske är det så att de inte klarar av att motivera sig under försäsongen? Det har vi sett förut. Upp till bevis!
Ulf:
Det är väl i mångt och mycket ett bra fönster, men defensivt ser vi kanske något sämre ut både på pappret och på planen. Den ende som har fått ökad konkurrens är kanske den som var bäst i fjol - Eric Larsson. Kanske behövs det lite mer konkurrens för att visa att man måste hålla nivån. Men offensivt ser vi ju faktiskt bättre ut - åtminstone på pappert. Colak är en bra ersättare för IKT verkar det som och Veljko spetsar till konkurrensen på kanterna. Samtidigt som då Nanasi ser ut att vara redo för ett genombrott. Vagic gillar jag, men verkar vara en bit från speltid... För att summera - Offensivt ser det riktigt bra ut. Defensivt kanske vi borde söka lite till.
Henrik:
Nu har vi täckt upp de viktigaste hålen och ska med denna trupp klara av att spela åtta omgångar innan EM-uppehållet. Sen tror jag det händer grejer i sommar, där Dahlins frånfälle lättare kan utvärderas samt att spelare som lämnar ska ersättas. 15 månader sen JDTs inträde så ser vi en tydlig trend i att flera unga spelare får mer och mer speltid. Det tåls att påminnas att denna satsning kommer att kosta poäng ibland, men i det långa loppet är det ett vinnande drag.
Låt oss återvända vid premiärer. Delge oss ditt absolut gladaste allsvenska premiärminne, men för balansens skull behöver jag naturligtvis även läsa ditt sämsta eller tråkigaste.
Navid:
Gladaste premiärminnet är utan tvekan återkomsten till Allsvenskan 2001. Det pirrade rejält på alla sätt då. Tillbaka i finrummet mot namnkunnigt motstånd, rejäl hype på stan, fint väder och en viss kille vars namn börjar på bokstaven Z som charmade allt och alla. Det var en bra dag, det var en mycket bra dag!
Tråkigaste minnet är utan tvekan förra året. Sitta framför TV:n en varm sommardag är inte en premiär för mig. Tragiskt nog har det senaste året gjort att det känns som ett normalläge nu.
Jag har inte ens koll på exakt när serien drar igång eller vilka vi möter nu. Jag blir inte lika glad när vi vinner eller lika upprörd när vi förlorar. Jag har precis sett den mest spännande spelaren som kommit fram genom leden på flera säsonger göra succé på min TV. Usch, måtte detta vara över snart!
Ulf:
Premiärminne? Har länge haft premiären 2000 som en favorit, men det går inte att relatera till längre. Minns inte vem som gjorde målen där. Nä. Ny favorit på listan är 2016. Mästarna från Norrköping kom ner till Malmö. En laddad match såklart efter att de vunnit guldet 2015 just på Stadion. Nyman satte 1-0 till gästerna efter en kvart och det kändes fan rätt olustigt. Men AC kvitterade strax före paus efter en perfekt löpning i djupet. Berget satte 2-1 på straff efter att Andreas Johansson fällt Rosenberg och sen kom pricken över i:et. Erdal Rakip på övertid. En fullständigt magisk lobb fram till 3-1. Di blåe visade Peking var skåpet skulle stå.
Sämsta minne. Undrar fan om det inte är 2020. Ett sånt antiklimax. Visserligen gytt vi drog igång, men så tråkigt och hemskt att inte få vara på plats. Usch. Och det blir lika jävligt iår igen.
Henrik:
Jag måste säga att premiären på Swedbank Stadion 2009 var speciell. Örgryte stod för motståndet, mattan var helt perfekt och Labinot Harbuzi gjorde det första målet inför 24 000 åskådare. Matchen slutade 3-0 och efteråt stod jag i spelartunneln där Mackan Allbäck sade att gräsmattan efter slutsignalen var bland de finaste mattor han beträtt, och då hade det ändå spelats match på den precis.
Mitt sämsta premiärminne är det år när en djurgårdssupporter i Helsingborg dog som en följd av en misshandel. Det satte sordin på hela den våren och påminde oss om hur bräckligt livet är.
