Friday I´m in love...Himmelriket möter Ole Törner del 2
Ole tar ut sitt MFF - drömlag, kallar Lakan för mes och avslöjar vem som är trevligast att intervjua i MFF
- Om vi vänder på den tidigare frågan, vem har varit roligast att intervjua?
- Det måste vara Gische rent allmänt. Han är en fantastisk person. Han är så stressfri och avkopplad. Och bara för att jävlas med dig måste jag säga Agon också! Han är väldigt trevlig. Tror inte han passerat mig nån gång i pressrummet utan att skrika ”här sitter du och gottar dig” eller nåt i den stilen. Vi kan ta med Åge Hareide här också, och Krister Kristensson i podden!
- Sen till skillnad från många andra så gillade jag Rickard Norling. Man hängde inte alltid med i vad han sa, men han var alltid underhållande! Många tror att det var hans sätt att slippa svara på frågor, och nån gång var det kanske så, men jag tror det är så han är som person bara! Det är så hans hjärna fungerar, med tulpaner som blommar och allt det.
-Vi hade ett litet problem med Åge, eller egentligen var det inget problem. Han skulle alltid komma in till oss först efter den stängda träningen, och sen skulle spelarna komma. Men spelarna fick ju vänta hur länge som helst för Åge blev aldrig färdig!
(Här pratar vi också en stund om hur förbannat tråkiga presskonferenser kan vara. Särskilt i CL där tränare som Simeone, Allegri, Benitez med flera inte sa halv sju utan det är bara artighetsfraser till höger och vänster. ”Malmö är en stor klubb med duktiga spelare, vi har största respekt och bla bla”. Det var ju betydligt roligare med Celtic och Salzburg som Åge psykade sönder. En liten notis också är att Ole och Christer på Skånskan försökte lura mig att ställa mina frågor direkt till Niklas Skoog (som agerade tolk åt Salzburg) och då gärna personliga frågor. Ole var ute efter en youtubeklassiker men det blev inget.)
Den dagen Ole Törner slutar som journalist, vad kommer du syssla med då?
- Fortsätter att jobba lite extra som journalist! Jag tror inte jag kan sluta skriva, eller bry mig. Det kommer inte bli ståplats, det är jag för gammal för men jag kommer fortsätta gå på matcherna.
Hur mycket är du supporter när du ser matcherna?
- Jag är född supporter, men har inga problem med att under matchens gång vara nåt helt annat, nämligen reporter. Många journalister sätter ju lite prestige i det här med att man inte har några sympatier för nåt lag.
- Ja men samma journalister är ofta hejarklacksledare när landslaget spelar! Då är det plötsligt ok när det är Sverige istället för ett klubblag. Jag tror att väldigt många har sympatier (för MFF) men inte vågar erkänna det. Sen finns det klart de som har sympatier för ett annat lag och inte vågar erkänna det heller. Jag ifrågasätter om man kan vara fotbollsintresserad utan att ha ett lag att hålla på, jag tror inte det. Dessutom blir ju fotboll roligare om man håller på ett lag. Jag kan inte slå på tv´n och se en match och A, ha ett lag som jag håller på redan från början, eller B, hitta ett lag under matchens gång som jag håller på. Det slutar alltid med att man håller på nåt av lagen. Det funkar liksom inte att sitta och titta på en match och vänta på att bli underhållen bara!
Hur var Ole som spelare?
- När jag var 17 fick jag näthinnelossning. Och nu så ordnar man det rätt lätt med en laseroperation. Då var det alldeles nytt, och istället skulle de försöka täta det med en vanlig operation. Jag låg på sjukhuset under sex månader, av och till. Oftast i helt mörker. Jag hade ett litet hål för ögat så jag kunde treva mig fram till dasset. Allt slutade med att jag blev opererad i fem-sex timmar där de vände ut och in på ögat och sydde fast näthinnan. Jag kunde ju blivit blind. Och jag hade ju bestämt mig som man gör när man är 17 att jag skulle skjuta mig om jag blev. Men det var mitt livs lyckligaste stund när jag gick ut från sjukhuset och jag kunde se igen.
- Sen skulle jag ju fortsätta spela och läkaren sa att det var ok, jag kunde nicka och gå in i närkamper och allt det. Men jag upptäckte att det kunde jag inte, jag var rädd. Varje gång jag nickade tänkte jag nåt annat, jag tvekade varje gång och därför slutade jag.
- Jag var central mittfältare, en köttare. På ”backarna” var alla köttare oavsett position. Man fick vara tekniker men man fick inte lov att inte kötta. Sen ska jag inte säga att jag var en person som var glad för att nicka eller gå in i närkamper innan min operation heller. Jag är faktiskt glad att jag tog det beslutetet, att sluta spela fotboll för det innebar att jag kunde ägna mig åt nåt annat, som att skriva om fotboll istället. Men det har gjort att jag förstår också spelare som är tveksamma efter skador, som inte vågar gå in fullt i dueller.
- Jag skulle kunna sitta här och säga att jag var hur lovande som helst, men sanningen är väl att jag inte var särskilt bra. Men det intressanta på den tiden är att man spelade egentligen inte så mycket i klubblag utan man spelade enormt mycket gårdafotboll på gräsplättar lite överallt. Jag spelade tex mycket mer i Rörsjöparken eller Ellstorpsparken än på fotbollsplaner.
Har du en egen favoritgäst till din podd? Du får bjuda in vem som helst!
- Bo Larsson. Inte helt omöjlig men iaf ohyggligt svår. Grejen med Bosse var ju att det finns ingen som har varit bäst i Allsvenskan som anfallare, bäst i allsvenskan som mittfältare, och bäst i allsvenskan som back. Jag tror inte man kan hitta någon som ens är i närheten där!
- Det finns ju en fantastisk historia om när Bosse och Staffan Tapper klev in i en hiss och träffade Tomaszewski, Polens målvakt. Tapper kramade om honom, hälsade och ”trevligt att träffa dig” och så. Sen går Tomaszewski ut ur hissen och Bosse säger:
-Vem fan var det?
- Det var ju Tomaszewski, Polens målvakt som räddade min straff!
- Jaså den dumme jäveln. Varför hälsar du på honom?
Hinner du med något utanför fotbollen, förutom Kalle Anka?
- Kalle Anka är väldigt viktigt! Men framför allt musiken. Jag är musiknörd. Allting som är bra men mest hårdrock och pop. Inte Jandelin-rock nu utan riktig hårdrock?
- Nä Jandelin är lite mesig. Jag tycker ju om sån här gammal pudelhårdrock. Mer Uncut, Mojo, Sonic, record kollektor. Lägger alldeles för mycket pengar på sånt. Men jag har en ganska bred musiksmak, känner igen låtar bara på introt och så.
Till slut så fick Ole ta ut sin historiska drömelva med MFF-spelare. Det enda kravet han fick var att han skulle ha med EN spelare från dagens MFF.
Sportchef: Daniel Andersson
Tränare: Roy Hogdson
Lagledare: Egon ”Todde” Jönsson
Materialare: Swidde
Sen blev det ett 4-3-3 med följande:
Målvakt: Janne Möller
Backlinjen från vänster: Magnus Andersson – Krister Kristensson – Patrik Andersson – Stefan Schwartz
Mittfält: Jari Litmanen – Bosse Larsson – Jonas Thern
Anfall: Afonso Alves – Zlatan – Markus Rosenberg
I dag…
beklagar vi oss över att IFK Göteborg sent igår beslutade sig för att överklaga Diciplinnämndens dom efter det avbrutna mötet mot MFF där MFF tilldömdes segern med 0-3. Efter att först ha tagit fullt ansvar och sagt sig vara redo för nämndens dom har man nu helt ändrat åsikt.
I morgon…
för 12 år sedan, alltså 2004, förlorade MFF mot Örebro i Svenska cupen. Vad man kan notera från matchrapporten är att ”MFF är i kris. Tränaren känns uppgiven. Supportrarna är i upplösningstillstånd” MFF gick sedan vidare och vann SM-guld den säsongen.
Dagens låt...
får bli den här goding. En låt jag kan lyssna på hur många gånger som helst! https://open.spotify.com/track/2E3z8vSSUVEoNGOL6YTvPL
