Friday I’m in love: 25 år i himmelsblå tjänst
Om ett telefonsamtal, en överraskning, en dos förvåning, lång och trogen tjänst, 20 sekunder i rampljuset och närkontakt med Sven-Lennarts pokal.
Jag satt på jobbet som vanligt, en dag i början av februari. Telefonen ringde. Det stod “Peter Sohlmér, Malmö FF” på skärmen.
Varför ringer han mig, tänkte jag.
– Fredrik, svarade jag.
– Hallå Fredrik. Peter Sohlmér Malmö FF här.
– Hej, svarade jag med spelad förvåning i rösten.
Eftersom jag skrivit här på Himmelriket några år är det inte konstigt att Peter Sohlmér finns med i min telefonbok. Vill man få tag i en spelare eller fråga något är det honom man kontaktar.
– Du har varit medlem i Malmö FF i 25 år, fortsatte Peter.
– Jaha, det hade jag inte en aning om, svarade jag.
– Du blev medlem det där jobbiga året 1999 som vi inte tycker om att prata om, sa Peter med ett lite ansträngt skratt.
– Ja, det kanske jag blev. Bra att ni har koll för det har inte jag,
– Det är ju årsmöte fredag den 1 mars och vi brukar uppmärksamma våra 25- och 50-årsjubilarer då. Det vore kul om du kommer. Dessutom är det match på söndagen mot Varberg.
– Ja men absolut kommer jag, svarar jag utan att kolla kalender eller tågtider. Det senare är ganska viktigt eftersom jag bor 620 km från Malmö.
– Kul. Då ses vi. Hej då, avslutade Peter.
Sagt och gjort, tågbiljetter bokades till den 1 mars, med god marginal för att hinna ner till Malmö även om det skulle bli tågstrul. Och för en gångs skull funkade tågen smärtfritt.
Det kändes faktiskt lite högtidligt att ta bussen med farsan till stadion.
– Årsmöte i Malmö FF, det låter fint det, sa han.
Vi kom dit 30 minuter innan mötet skulle starta och det var redan fullt med folk i lokalen. Hejade kort på några jag kände igen.
– Kolla, sa pappa, bucklan står på scenen också.
Vi hittade våra platser och mötet startade efter en stund. Det var trevligt och informellt, blandat med formalia och allvar (som det ska vara). Samtliga spelarna i dam- respektive herrlagen var på plats och fick gå upp på scen. Korta intervjuer med tränare och spelare klarlagde årets mål. Vinna allsvenskan, cupen och minst Europa league för herrarna. Damerna ska gå upp till allsvenskan. Inget snack. Rimlig kravbild.
Här kan ni läsa en kortare redogörelse av mötet.
För egen del väntade jag med spänning på att få gå upp på scen och få trycka Anders Pålssons hand tillsammans med andra 25- och 50-årsjubilarer.
25-åringarna ficks börja och vi kallades upp tre och tre. Men i min grupp var det bara jag som var på plats. Det var en skönt högtidlig känsla att få gå upp på scenen, få den speciella nålen på kavajslaget, få trycka ordförandehanden och bli fotograferad med honom.
50-åringarna var av förklarliga skäl inte lika många som vi 25-åringar, men fick desto starkare applåder, ffa Anders “Puskas” Ljungberg. Cirkeln på mötet slöts på ett fint sätt med honom, eftersom mötet inleddes med att två stora MFF:are hedrades med en tyst minut - Bo Malmquist och Bosse Larsson.
Det var en fin start och en ännu finare avrundning.
Mötet avslutades med sång, ledd av Puskas; “MFF:are är vi alla”.
Efter det var det landgång och pilsner i restaurangen. Jag och farsan passade på att känna på Sven-Lennarts pokal istället, innan vi tog bussen hem till mamma som väntade med vickning där hemma. Också bra. Sen gick jag hem till brorsan för att slagga på hans soffa.
Om du funderar på att bli medlem i MFF kan jag bara rekommendera det. Om 25 får du gå upp på scenen och trycka ordförandens hand. Vem vet vem det är? Mackan? Ponne? Eller någon vi inte har en aning om idag.
I dag för nio år sedan skrev kollega Ulf denna korta och fina minnestext över en himmelsblå hjälte som lämnat oss. Lasse Larsson dog aldleles för ung.
Dagens låt är Mercy now med Mary Gauthier. En fantastiskt finstämd låt om pappor, bröder, nåd och mycket annat. Var snälla mot varandra.
Med det tar vi fredag. Trevlig helg på er! På söndag kl 16 smäller det igen.
