Friday I’m in love: Att VARa eller inte VARa
Svenska fotbollförbundets ordförande Fredrik Reinfeldt visade en berömvärd respekt för demokratiska värderingar när han innan han blev vald inte ville deklarera några ståndpunkter i viktiga frågor som den om VAR eller 50 %-regeln. Han ville i stället lyssna på fotbollsrörelsen.
Reinfeldts demokratiska lyhördhet är försvunnen sedan den dag han blev vald. Plötsligt gör han uttalanden om VAR som något positivt, oundvikligt - och något som bara några enstaka stolliga supportrar motsätter sig
Jag är inte emot VAR. Vad det nu är. I vissa situationer blir jag galen på att det finns. I andra hade jag givit en av tårna på vänsterfoten för att få en omedelbar överprövning av ett domarmisstag.
Men detta ska inte handla om för eller emot, de flesta har hört alla argumenten. Jag tar det från en annan ände. VAR har introducerats utifrån ett upplevt behov. Något har uppfattats som trasigt. Går detta att laga på något annat sätt än att använda VAR?
Problemet går att formulera som att fotbollen har ett enormt problem med rättssäkerhet. VAR-förespråkare tenderar se detta som helt avgränsat till det ögonblick då en domare ska fatta ett beslut om en situation på planen. Då blir det fel ibland. Givetvis.
Men rättssäkerhet innefattar inte bara dem som dömer och deras agerande. Den skapas också genom de regler som finns och hur regelbrott beivras. Inte minst är rättssäkerhet en fråga om kultur, hur en gemenskap uppfattar brott, straff, rättskipare och rättskipande.
Hör enskilda felbeslut av domare under match till de största rättssäkerhetsproblemen inom fotbollen? Inte ens nära, vill jag påstå.
Det största hotet mot sportslig rättvisa i fotbollen är att den är genomsyrad av en fuskarmentalitet som omfamnas av spelare och publik, men faktiskt också accepteras av domare. Spelare filmar och maskar, på läktarna visslar vi för att förmå domare ge våra favoriter fördelar. Och domare är obegripligt förlåtande inför spelare som avsiktligt flyttar fram muren vid en frispark eller tjuvar femton meter för att kasta ett inkast. Likartade förseelser som sker mitt framför ögonen på domaren kan bedömas helt olika från en match till en annan.
Faktum är att det begås massor av regelbrott under en fotbollsmatch som aldrig beivras. Och till det kommer spelares småmyglande och ständiga försök att tänja på gränser.
Ska fotbollen bli rättvisare når vi längre med att ändra en osportslig kultur än att införa avancerade tekniska lösningar. Den viktiga frågan att ställa blir: Hur underlättar vi för domaren att fatta bra beslut?
Låt mig peka på tre lösningar som säkerligen skulle göra långt mer för att uppnå sportslig rättvisa än VAR:
ETT: Upprätta respekt för domare.
Rättshaverism har upphöjts till en dygd bland spelare, ledare och supportrar. Det finns inget värde i alla barnsliga utspel, utrop, gester som följer efter var och varannan avblåsning. Inför nolltolerans mot sådant. Domaren dömer, helt enkelt. Och hen kan lägga sin energi på att följa spelet.
TVÅ: Döm enligt regelboken.
Domare har själva bidragit till att de inte respekteras på plan genom att ignorera ett flertal regler. Varför acceptera allt småmyglande spelare ägnar sig åt? Till exempel målvakter som håller bollen längre än de föreskrivna sex sekunderna. Varför förnedrar sig domare med att inför varje hörna, straff eller farligt frisparksläge gå runt för spelarna och förklara att de inte får bryta mot reglerna? Bättre då att helt enkelt blåsa för de förseelser som görs. Det bidrar till en kultur där spelare, ledare och publik lättare respekterar både regler och rättsskipare.
TRE: Bestraffa tröjdragningar och filmningar i efterhand.
Den fuskarkultur som råder inom fotbollen försvårar givetvis domarens uppgift. I synnerhet är filmningar och tröjdragningar ett gissel. Detta skulle man enkelt komma tillrätta med genom hårda bestraffningar i efterhand. Och här kan man gärna använda video, det skulle sannolikt räcka med det videomaterial som alstras genom TV-sändningar för att göra efterhandsbedömningar.
Tröjdragningar är lätta att identifiera, och kan i princip inte ske oavsiktligt. Om man införde fem matchers avstängning för varje tröjdragning skulle vi bara få se dem vid sällsynta tillfällen. Det vore också till gagn för spelet i stort, och möjligheten att spela en positiv och offensiv fotboll.
Filmningar är svårare att komma tillrätta med, eftersom det inte alltid är helt lätt att bedöma avsiktligheten när någon faller på ett konstigt sätt. Likväl skulle spelare bli mindre benägna att filma om det finns ett reellt hot om, säg tio matchers avstängning. Då skulle det heller inte sitta i ryggraden hos varje spelare att lägga sig så fort han känner en beröring i straffområdet.
Detta var tre konkreta och lätt genomförbara åtgärder som skulle förbättra fotbollens rättssäkerhet avsevärt. Det finns förstås mycket mer att göra. Men vi kan väl åtminstone pröva dessa innan vi inför VAR?
Idag för exakt ett år sedan
… firade jag och min fru vår 21-åriga bröllopsdag. Samtidigt gjorde Bonke Innocent sin enda poäng för Malmö FF i hemmasegern mot HJK, uppmärksammat i Åsa Flykts Fem snabba
Dagens låt
Video behöver inte alltid vara fel. Hur häftigt var det inte när musikvideoexplosionen kom på tidigt 80-tal? TVn stod alltid på för att spela de senaste videorna från MTV. Störst av dom alla: Michael Jacksons Thriller
