Friday im in love – Den älskade supportern
Den 18e april 2021 stod fotbollsvärlden inför ett vägskäl. Världens största fotbollslag däribland MFFs banemän Juventus, Real Madrid, Atletico Madrid och Chelsea gjorde sin deklaration att starta en liga vid namn European super league. Responsen var total och supportrar över hela Europa visade sitt missnöje mot vad i slutändan blivit den moderna fotbollen.
Malmö FF.
Denna medlemsägda fotbollsklubb som inte på något sätt går att jämföra med giganterna ovan. Med det så drar förhoppningsvis samtliga MFFare en lättnads suck över detta faktum.
Responsen från supportrar till Chelsea, Liverpool och Arsenal visar så tydligt att fotbollen inte är död och är i allra högsta grad levande. Framför allt betyder fotbollen så mycket för så otroligt många människor och i slutändan kan inte någon rik knös komma in och försöka ta det ifrån oss.
Fotbollen är inte densamma som när MFF gick till final i Europacupen, den är inte densamma som när vi slog ut Inter och den är nästan förändrad får ett enormt sätt sedan MFF slog ut Salzburg för att ta sig till Champions League.
I en mindre del av fotbollsvärlden röstade medlemmarna nej till att MFF skulle gå in i LB07 och därmed genom makt och pengar köpa sig framgång och ta genvägar. Resultatet blev en förlust för makthavarna och MFF fick ett damlag som är gräsrot på en nivå som klubbarna ovan inte sett på decennier.
Det gör mig så oerhört stolt att vara medlem i Malmö FF, det gör mig glad att även om MFF tar del av den moderna fotbollen med allt vad det innebär är den fortfarande inget utan oss supportrar. Det har visat sig flera gånger under denna förbannade pandemi att kärlek består även under tuffa tider under förutsättning att kärleken är besvarad.
Knösarna visade med all önskvärd tydlighet att man inte bryr sig ett skit om supportrarna och för många åsikter i slutändan bara är en irritation om man ska tjäna pengar. Direkt felaktig bild bevisligen för vad är klubben utan kärleken från staden och supportrarna som föddes in i MFF, hittade MFF i unga år, flyttade hit och skapa en ny kärlek som illustrerar sig genom att glädje och sorg.
Medlemsdemokrati och 51 % regeln är så oerhört viktigt om vi vill behålla det som i slutändan gör att vi brinner för fotbollen och i slutändan Malmö FF. Vi måste stå emot yttre tryck för förlorar vi vår anatomi är det inte längre en fotbollsklubb med rötterna i arbetarklassen, vinnarkultur och staden. Då är vi ett företag, vi är något som ska enbart göra vinst oberoende av vem som kollar och i synnerhet försvinner allt som är klubben.
Låt mig ta ett exempel. Min första och största kärlek är MFF men jag har alltid gillat fotboll. Arsenal har alltid varit laget jag följt när MFF inte spelade eller säsongen var över. Henry, Bergkamp och Viera var stora förebilder och det finns en emotionell anknytning till den klubben.
Den 18e april försvann den kärleken på en sekund, jag kommer inte längre engagera mig i Arsenal förutsatt att knösarna som faktiskt styr har den inställningen till supportrar och bara ser pengar. Hycklandet finns där givetvis, med allt vad PL och CL är och har blivit men grunden finns där och framför allt historien.
Men det sagt, kärleken till MFF består men den är inte villkorslös och det är hela poängen.
Vi måste vara uppmärksamma att vi aldrig blir som alla andra, att vi fortfarande är Malmö FF, staden, klubben och allt annat.
Supportrar visade denna vecka vad vi är kapabla till och må detta fortsätta så den moderna fotbollen skakas i grunden.
Länge leve medlemsdemokratin!
