Friday I’m in love: En go känsla i kroppen
Det är i motgång som supporterskapet testas, heter det ju. Eftersom det går ganska bra just nu tillåter jag mig att istället bara softa, surfa med på vågorna, ta en kaffe, lyssna på skön blues och njuta av att vara himmelsblå.
Började jobba på riktigt i måndags. Känns helt ok. Har saker att göra och artiklar att skriva till mitt ordinarie jobb. Deltidspermitterade mig själv 40 % under våren pga en hel del tappade uppdrag. Men nu är jag på rull igen. Skönt. Med en kaffe i koppen och skön blues i högtalarna går det bra. Trots sensommarvärmen.
En annan skön sak är att det är mycket fotboll på TV nu; Allsvenskan samt både EL- och CL-slutspel - minst en match varje kväll. Underbart, även om hustrun inte tycker att det är lika underbart. “Det går över”, sa jag till henne igår när vi reste oss från matbordet. Lite Bananagrams-spel med familjen innan andra halvlek började av Läskeblask Leipzig och Atletico Madrid. Trisst att LL gick vidare och inte Atletico. Eller att Atalanta inte orkade stå emot PSG i onsdags. MDMF!
Men det skönaste är att JDT fått ordning på laget och spelet och att det just nu känns (ganska) lugnt att vara MFF-supporter. Jag gillar att han roterar, att han låter “de unga” få chansen och allt det där. Gillar att laget kan komma tillbaka efter ett underlägesmål som senast mot Örebro. Så jag har en go känsla i kroppen inför söndagens match mot Mjällby, och inför de kommande matcherna. Bra att det bara blir en allsvensk match i veckan sedan när EL-kvalet drar igång. Det ger mer tid till återhämtning och att utveckla spelet ytterligare och slipa på detaljer.
När Norrköping ledde med typ 12 poäng (eller nåt sånt) efter sju omgångar, och journalisterna påstod att de skulle jogga hem detta, kändes det dock inte bra. Vi supportrar brukar ju säga “i både med- och motgång”. Och i medgång är det verkligen lätt att vara supporter. Men det är i motgång som supporterskapet testas. Se på AIK just nu. I motgång får det gnällas. Och det ska gnällas. Men det ska vara konstruktivt. Att bara böla “Avgå alla” kan väl vara lite skoj, men är knappast konstruktivt.
Jag vet, vi har också varit ett “krislag”, senast 1999. Idag lirar vi i en egen liga, i varje fall ekonomisk. Sportsligt har vi tagit flera stora steg sedan dess. Det visar att det tar tid att bygga framgångsrika klubbar. Det är sällan en quick fix att sparka en tränare eller att hela styrelsen avgår. Och under de långa åren som man bygger behövs det konstruktiva framåtriktade diskussioner inom supporterleden och mellan klubbledningen och supportrarna.
Nej, jag gillar inte AIK. Jag vill inte att de ska vinna Allsvenskan. Men jag vill inte heller att de ska åka ur Allsvenskan. Och jag vill inte heller att Helsingborg ska åka ur. AIK behövs i allsvenskan. Malmö FF behöver bra svenska klubbar som konkurrerar och sporrar oss att vara på tårna och prestera bättre och bättre. Det är bara på det viset som vi kan uppnå vårt mål att spela i de europeiska turneringarna.
(Fast HIF vill jag ha kvar bara för att vi ska få spela skånska derbyn.)
Nog om det. Idag känns det förbannat skönt att vara himmelsblå. Sarr vi!
Idag för 81 år sedan föddes en av de stora i Malmö FF, Nils “Nisse” Hult. Nisse var målvakt i Malmö FF och blev svensk mästare 1965, 1967, 1970 och 1971. Han spelade totalt 329 matcher i MFF. Här kan du läsa Mikael Karlssons utmärkt intervju med honom från 2009.
Dagens låt är Going Down med Freddie King, från blueslistan som jag lyssnade på när jag skrev denna text. En ruggigt skön tung elektroblues-låt.
PS. Välkommen tillbaka Felix Beijmo. Hoppas att detta blir bra. Kanske passar JDT:s system med en mer renodlad fyrbackslinje dig bättre än när du var hos oss förra sejouren.
