Friday I’m in love: En höger yttersida
Finns det något vackrare på en fotbollsplan än en höger yttersida, som i samma stund som den slås både ställer motståndaren och serverar medspelaren ett ypperligt läge att avgöra matchen? Dagens Friday handlar om en vacker fotbollsdetalj.
I Malmö FF vinner vi hellre titlar än spelar snyggt. Det sitter i våra gener och är en djupt rotad del av vår kultur. Vinnarkultur kallar vi det.
Vi har “nyligen” blivit påminda om att man tycker olika om vad som är viktigast - att spela snyggt eller att vinna titlar.
När det kommer till oss som håller på di blåe behöver det inte diskuteras mer. Jobbet ska göras. Matchen ska vinnas. Hur det ser ut är sekundärt. Så är det bara. “Det finns inga bättre segrar än 1-0” som en gammal sportchef sa en gång i tiden.
Men vi Himmelsblå uppskattar självklart också snygga saker på plan. Vi jublar när AC tunnlar sin motståndare, när Släggan dundrar in i sin motståndare, när Birmancevic drar in en frispark eller när Rieks curlar in den från yttre straffområdet.
Jag har kommit på mig själv att så där lite extra gilla de där mer lågmälda sakerna - som en yttersida. Denna subtila, ibland knappt synbara touch på bollen, som så elegant kan förändra en matchbild genom en oväntad passning eller ett elegant avgörande mål.
I höstas blev vi påminda om denna eleganta fotbollsingrediens, när Jo Inge Berget, på bortaplan mot Kalmar FF i november 2021, gjorde matchens enda mål i den 83:e minuten. Med en höger yttersida som ställde målvakten.
När Veljko Birmancevic gjorde 2-0-målet mot Mjällby hemma den 7 maj, gjorde han det med en vänster yttersida. Det var Hugo Larsson som satte igång ett vackert anfall som via Sebastian Nanasi hittade Birma som avslutade iskallt i mål med en vänster yttersida - på vänstra sidan av planen. Det såg väldigt avigt ut när han vred runt kroppen för att få till det. Men snyggt var det. Och oväntat.
Och vem minns inte portugisen Quaresmas 1-0-mål mot Iran i VM 2018? Han väggspelar sig in från högerkanten, löper längs med straffområdeslinjen parallellt med målet, drar till med höger yttersida och bollen går in över målvakten i den bortre burgaveln. Så sanslöst vackert. Fotbollspoesi i sin finaste mening.
Jag kommer på mig själv att varje gång en yttersida går hem, så gläds jag lite extra. Det är lite extra snyggt, lite extra oväntat, lite extra bra, och lite extra roligt. En snygg yttersida ger mig gåshud.
Det är lättare att komma ihåg målen som görs med en yttersida. Men otaliga är de passningar slås med en yttersida. Ofta från mittfältet (AC) till en löpande forward, med siktet inställt på mål. Det ser så enkelt ut, men baserat på min egen fotbollskarriär kan jag intyga att det är det inte. Det är väldigt lätt att bollen sticker iväg i rakt motsatt håll istället.
Istället för att välja fel fot och slå bollen, kan en yttersida med den rätta foten vara ett bättre alternativ, som dessutom överraskar motståndaren. Och vi på läktaren älskar sådana detaljer, allra mest när det är någon i vårt lag som gör dem.
Men oaktat det vackra i en yttersida, jag ser hellre att Lasse Nielsen råkar knäa in bollen i 87:e minuten och vi vinner matchen, än att vi spelar samba-fotboll i 90 minuter, gör tre snygga mål men till slut förlorar med 3-4.
Idag den 3 juni 1951, för 71 år sedan alltså, spelade MFF mot AIK på Råsunda. Det var inte bara en vanlig allsvensk match som AIK vann med 1-0. I och med den segern avslutade AIK Malmö FF:s långa förlustfria svit om 49 matcher. Trots förlusten vann MFF allsvenskan 1950/51. I Malmö FF den dagen spelade storspelare som Sven Hjertsson, Egon Jönsson, Calle Palmér och Ingvar Rydell.
Dagens låt är en sommarfavorit - Summertime med DJ Jazzy Jeff & The Fresh Prince. En riktigt skön glidar-låt en varm sommardag på väg till stranden eller stadion.
Sarr vi.
