Friday I’m in love - Historiens vingslag
Hugo Larsson stannar i Malmö FF. Det pratas om summor på över 100 miljoner vilket då hade gjort grabben från Svarte till den dyraste fotbollsspelaren i allsvenskans historia och då äntligen slå rekordet i MFF som under över 20 år tillhört ett visst lejon.
Det har skrivits spaltmeter om Hugos talang, det närmast han har gjort i närtid och vem som är att tacka för hans enorma framfart.
Jag skulle vilja skriva om MFFs problematisk att få fram talanger som etablerar sig i a-laget och som bidrar till klubbens framgång på kort sikt.
Om vi avhandlar hemvändare som Rosenberg, Lewicki, Bengtsson och Safari först och främst är det egentligen enbart Safari som fick ett genombrott i MFF innan han gick ut i Europa eller gjorde det bra i andra klubbar.
I närtid har vi spelare som slagit igenom i andra klubbar för att sedan säljas eller släppas av klubben. Där har vi exempel som Sarr, Hadžikadunic och Uddenäs.
Ovanstående är alla fantastiska fotbollspelare med en sak gemensamt (med undantag Safari). Alla slog igenom på annan plats men spelade ungdomsfotboll i Malmö FF och vi på läktaren fick aldrig ta del av det riktiga genombrottet.
När vi då återkommer till MFF och deras önskan att 1,5 spelare från ungdomslaget ska ta plats i startelvan varje säsong. Vad nu den halva kommer ifrån har jag ingen aning om men faktum kvarstår att MFF har konsekvent misslyckats med det målet. Att sedan säsongerna till stor del varit framgångar trots avsaknad av ungdom må så vara men det sista lilla extra på toppen hade varit ett rejält genombrott.
Det senaste riktiga genombrottet var Anel och om inte annat så tror jag att MFF lärde sig en del kring affärer med tanke på intresset för Anel och han är den tredje dyraste i mffs historia (källa transfermarkt). Innan det var Svanberg den som slog igenom men jag kan tycka det är ett grovt underbetyg med två spelare som säljs dyrt från egna leden inom loppet av typ fem säsonger
Det kan förvisso vara lika roligt då vi pratar unga spelare som slår igenom men det är självklart det slår lite högre om spelaren är från närområdet.
Spelare som Cibicki, Rakip och Konate skulle vara med i ovanstående och passar in i många avseenden utom det sista, vilket är priset.
Frågan blir då, var hade MFF varit idag om vi hade en Hugo Larsson per säsong och hur det hade påverkat klubben.
Först och främst tror inte jag Hugo hade fått samma chanser en normal säsong, förra säsongen gick åt skogen och därmed fanns det utrymme för misstag och att få chansen återkommande.
Jag tror att MFF hade kommit till CL och EL oavsett för bevisligen fungerade det med Helander, Pa, Anel och övriga. Det blir i slutändan en tränarfråga och hur sportsliga ledningen har implementerat ett mål till nämnde tränare.
Det blir tydligt för mig att önskan kring en egen talangs genombrott handlar mycket om en tid där alla var från stan. En tid jag aldrig upplevt men något jag tycker är eftersträvansvärt.
Kontentan av allt ovanstående är att jag tycker inte det verkar så svårt att etablera en talang per år. Hugo är unik och jag tar inget ifrån hans egna jobb men bevisligen fick han chansen och tog den, det bör fler på.
Varför inte en Hugo Bolin?
