Friday I’m in Love : Marshmallowtestet
Erbjuder man ett barn en marshmallow idag eller två om en halvtimme så väljer barn alltför ofta att ta en direkt. Det är ett av världens mest kända psykologiska experiment och som 18-åring skrattade vi gott åt ett videoklipp som visade ett gäng 5-åringar som gång på gång valde den enda marshmallowen direkt. En av mina favoritlektioner från Psykologi 1 på gymnasiet.
Som fotbollsfan och sedan 11 år Malmö FF-supporter känner jag mig dock varje vecka som ett barn, alltför sugen på marshmallow här och nu för att förmå mig vänta. Varje helg är det match och varje helg känns det som att det är den absolut viktigaste match Malmö någonsin har spelat. Jag tar SM-guld iår framför nästa år alla dagar i veckan för visst känns det som att det är lite viktigare här och nu än i någon obskyr framtid? Grejen är ju dock den att jag vet att jag nästa år hellre tar SM-guld 2024 än ett gammalt dassig guld 2023.
När jag ser på fotboll, diskuterar fotboll eller tänker på fotboll känner jag mig som ett dumt impulsivt barn. Domaren blåser mot mitt lag och jag tappar det fullständigt. Domaren blåser mot motståndaren och det känns mer självklart än Cornelius i luftrummet. När någon påstår att en spelare i deras lag skulle vara bättre än vårt förstaval på den positionen känner jag mig inte bara kränkt utan även oförstående till dumheten. Det var självklart att Malmö hade seriens bästa innermittfältare i Lasse Berg Johnsen långt innan jag sett honom spela en enda minut.
Någonstans handlar det om lojalitet. Jag identifierar mig såpass mycket med det här laget att jag ser det som min plikt att beskydda och försvara denne mot yttre angrepp. Det är nog därför jag blir lite irrationell. Det handlar mer om att försvar de mina just nu än att tänka långsiktigt, för tänker man långsiktigt kräver det uppoffringar. Väljer jag SM-guld 2024 istället för 2023 så offrar jag lycka och framgång för den grupp som just nu spelar i himmelsblått, det kan jag inte göra.
Visst är det också så att om man sitter där med en marshmallow framför sig och med löftet om 2 om en halvtimme hägrande att det ändå är rimligt att äta marshmallowen om man t.ex är väldigt hungrig eller har väldigt bråttom. Jag är hungrig efter titlar och kommer därför stå för mina ologiska beslut.
Det jag försöker beskriva är den känslan av att nästa match alltid är den viktigaste på väldigt länge. Det blir som allra tydligast när man befinner sig mitt uppe i ett guldrace såsom nu. Jag minns tidigare år när jag bad om ett ordentligt guldrace för att få lite spänning. Nu hade jag mycket hellre haft 9-10 poäng ner till Elfsborg.
När den här texten publiceras kommer vi ha fem matcher kvar att spela och allt i egna händer. Kalmar borta känns som en match på liv och död och det finns egentligen bara saker att förlora. För om det blir så att vi förlorar och tappar ligan med en poäng eller två, då kommer man minnas Kalmar-matchen i år framöver som matchen vi tappade guldet i. Om vi däremot vinner kommer jag antagligen inte minnas ett skvatt av den om bara några månader. Vilka var det vi mötte i omgång 26 nu igen? Inte vet jag, inte vet du.
Det känns som att det är dags att visa upp vinnarkulturen igen. Lägga Rosenbergeran bakom oss och kliva in i Pontus Jansson-eran. Ett SM-guld 2023 skulle kunna vara startskottet på det. Och så sant som det är sagt, jag tar mycket hellre ett SM-guld 2023 än 24.
Idag för ett år sedan förlorade vi med 0-1 hemma mot Union Berlin i kanske det sämsta Europagruppspel vi gjort.
Dagens låt är ”Happier” med Marshmello.
