Friday I’m in Love – Ska Milos vara kvar? Varning för resultatfixering
Något måste göras! Eller? Bland himmelsblå supportrar diskuteras nu om det inte börjar vara dags att ersätta tränaren Milos Milojevic. Himmelriket dyker ner i forskningen om tränarbyten och dess effekter.
Resan till Vilnius i veckan gick verkligen inte bra. Dålig prestation som ledde till ett svagt resultat. I Allsvenskan går det hittills – sådär. Med hälften av matcherna spelade befinner sig vårt MFF på femte plats. Poängsnittet 1,8 räcker inte till guld.
Själv är jag rädd att Milos kanske inte har det. Det är svårt att se någon utveckling, att vare sig spelet i stort eller enskilda spelare förbättrats. Samtidigt får man kanske räkna med att det kan ta mer än ett halvår för en tränare att sätta djupare intryck?
Ja, vi kan vrida och vända på argument för eller emot ett tränarbyte i detta enskilda fall. Men vi bör nog också fundera litet på vilken effekt tränarbyten kan ha i största allmänhet.
Faktiskt existerar ett litet forskningsfält om just detta som jag försökt sätta mig in i denna vecka: För en covid-positiv finns det ju inte så mycket annat att ägna sig åt.
En bra förutsättning för forskarna är att det är lätt för dem att få tag på en massa uppgifter om matchresultat, tabellplaceringar, när tränarbyten skett osv. De studier som finns kan omfatta tusentals matcher i olika Europeiska ligor.
Som alltid när man börjar läsa in sig på något visar sig dock den enkla grundfrågan man hade från början vara mer komplicerad än man trott.
En del forskare har tänkt så här: Vi tittar på en massa lag som bytt tränare och ser om deras resultat blivit bättre efter bytet. Det låter i förstone vettigt. Tendensen i sådana studier är att resultaten kan förbättras inledningsvis när man fockar coachen, men att den förbättringen inte kvarstår över längre tid. Men vissa studier visar faktiskt på en viss förbättring, åtminstone under vissa förutsättningar. En studie visade till exempel att lag på undre halvan i Premier League tjänade på att byta tränare, men inte de bättre lagen. En annan att tränarbyte kunde leda till bättre resultat, men bara i hemmamatcher.
Det finns dock ett grundläggande problem när man försöker undersöka effekten av ett tränarbyte genom att jämföra före/efter. Förlåt mig om jag nu droppar en teknisk term:
Regression mot medelvärdet
Med detta menas att väldigt många saker i vår värld varierar slumpmässigt, och att saker jämnar ut sig i långa loppet. Och att folk i allmänhet har svårt att ta in detta har lett till mängder av dåliga beslut.
Här kan Tavelsjö-Jesus vara till hjälp. Han kallas så, dels för att han kommer från samma by som Jesper Blomqvist, dels för att många med kroppsliga krämpor upplever att han gjort mirakel för dem. Min förra arbetsplats anlitade honom för att hjälpa dem av oss som led av ryggbesvär. Flera av mina kollegor berättade entusiastiskt om snabba förbättringar och hur energiflöden spirade i kroppen tack vare Jesus subtila petningar längs deras kotpelare.
Så fick jag själv möjlighet till en behandling. Jag är inte den som tror på mirakel och var ganska skeptisk. Men måste ändå erkänna att ryggen krånglade mindre efter behandlingen. Folk var litet skade(!)-glada vid fikabordet måste jag säga.
Här kommer tankefelet:
Först hade jag rejält ont i ryggen sen fick jag mindre ont i ryggen.
Däremellan hade jag mött Jesus.
Då måste det ha varit hans förtjänst att det kändes bättre?
Nix. Tänk så här: alla som har ryggproblem vet att besvär och smärta varierar över tid. Tänk en kurva över smärta som går upp och ner litet hipp som happ över året. När tror du att folk gör sig besväret att söka professionell hjälp?
Givetvis när besvären är som värst, när kurvan är i botten. Och i det läget kommer det högst troligt att bli bättre om några dagar vare sig man hittat världens bästa mirakelterapeut eller om man stannat hemma och binge-tittat på snooker.
Och samma resonemang kan vi använda på fotbollslag som går dåligt. Låt oss anta att Milos är en tränare vars kompetens ligger på en nivå att han i snitt kommer att plocka två poäng per match med ett lag som har Malmö FFs förutsättningar.
Det skulle kunna se ut så att laget vinner sina två första matcher och förlorar nästa. Med sex poäng på tre matcher blir snittet precis två. Enklast att förstå blir det om laget fortsätter på samma sätt året ut, vinner två på raken innan en ny förlust. Men i verkligheten blir det aldrig så. Eftersom det finns så många tillfälligheter som avgör utfallet i en enskild match kommer poängskörden att variera en hel del över säsongen.
Det kan till exempel slumpa sig så att fem av säsongens tio förluster kommer i följd under juli månad. Men då kan vi alltså statistiskt sett ändå förvänta oss att det inte fortsätter på det katastrofala sättet.
Regression mot medelvärdet innebär alltså att det troligaste för ett lag som presterat sämre än vanligt är att det kommer att börja gå bättre. Oavsett om man byter tränare eller ej.
Åter till forskningen. Och bättre forskare, vill jag påstå. Ett sätt att ta hänsyn till regression mot medelvärdet är att jämföra resultaten för lag som kickat tränaren med andra lag som befunnit sig i liknande svackor men valt att behålla tränaren. Och gissa vad? Då blir det svårt att se att tränarbyten leder till något positivt.
Forskningen säger alltså att vi ska behålla Milos? Ehm. Den som har hängt med i de statistiska resonemangen kan fortfarande med rätta ställa frågan:
Men visst måste det spela någon roll om tränaren är BRA eller inte?
Nu är det inte helt enkelt för forskare att hitta objektiva mått på vilka tränare som är bra och vilka som är dåliga. Men en studie undersökte om det gjorde någon skillnad om tränaren var erfaren, om han hade en tidigare karriär som spelare eller om han var ny på den aktuella nivån. Alla skulle kunna indikera att tränaren är bättre än genomsnittet. Men forskarna hittade inga skillnader.
En mer intressant studie undersökte i stället tränarens prestation i relation till poängskörd. Prestation mätte genom att använda lagets xG-siffror. Expected goals (xG), är ett mått på hur många mål ett lag ’borde’ ha gjort baserat på hur många och hur bra målchanser man haft. Tanken är att xG säger mer om hur bra en tränare är än resultatet i matcher, eftersom det senare påverkas mycket mer av slumpen, särskilt i en sport där det görs så få mål. Utifrån detta definierade forskarna ’kloka’ respektive ’okloka’ beslut om vad man skulle ta sig till med sin tränare. De ’kloka’ besluten var de där en klubb sparkade en tränare som både tagit få poäng och underpresterat i xG, men också beslut att behålla en tränare som tagit få poäng men överpresterat i termer av xG. Utfallet i studien blev att de lag som fattat kloka beslut klarade sig bättre.
Var landar vi nu? Utifrån min läsning lägger supportrar men också klubbledningar alldeles för stor vikt vid de möjliga uppsidorna med att byta tränare när resultaten går emot. Forskarna förklarar detta med något de kallar syndabocksteori. Det känns bättre om vi bestämmer oss för att det är någon (annans) fel att saker gått snett, även om det i verkligheten inte alls behöver vara så.
Det finns en reservation till den slutsatsen. Studien som mäter prestation genom xG antyder att om man har anledning att bedöma att tränaren helt enkelt är dålig, kan det ändå vara värt att fundera på en skilsmässa. I Milos fall förstår jag från en text av Jonas Hansson på Fotboll Skåne att de underliggande prestationssiffrorna i form av xG och annat tyder på att det mesta är sig likt de senaste fyra-fem åren. Det strider i och för sig mot min egen känsla att spelet under Milos ser sämre ut, men jag måste ändå tillstå att mitt fotbollsöga kan ha fel.
Det blir litet kul att ställa lärdomarna från denna forskning mot de motiveringar vi hört när Allsvenskans två senaste tränare fått gå. Både när det rör Helsingborgs Jörgen Lennartsson och Norrköpings Rickard Norling har ansvariga myndigt förklarat att tränaren får gå på grund av resultaten. Det låter som en oantastlig motivering.
Det vi lärt oss av denna lilla forskningsöversikt är dock att man inte ska byta tränare enbart på grund av dåliga resultat. Däremot kan ett ledarskifte vara på sin plats om man inte är nöjd med prestationen.
Efter allt siffergnetande vill jag här lägga till att tränarens prestation inte enbart behöver bedömas utifrån statistik om expected goals. Det behövs också en mer kvalitativ bedömning av hur han beter sig under träningar, matcher och hur han interagerar med den övriga ledarstaben.
Det sista är det svårt att ha en aning om, men jag misstänker att vår sportchef Georgson har en bra bild av sådant. Men jag är inte avundsjuk på honom som måste fatta sådana svåra beslut.
* Texten bygger på analys av artiklar som valts ut efter sökning i forskningsdatabaser.
Tre studier som jag tyckte var särskilt välgjorda:
Balduck, A.L., Buelens, M. and Philippaerts, R., 2010. Short-term effects of midseason coach turnover on team performance in soccer. Research quarterly for exercise and sport, 81(3), pp.379-383.
Paola, M.D. and Scoppa, V., 2012. The effects of managerial turnover: Evidence from coach dismissals in Italian soccer teams. Journal of Sports Economics, 13(2), pp.152-168.
Flepp, R. and Franck, E., 2021. The performance effects of wise and unwise managerial dismissals. Economic Inquiry, 59(1), pp.186-198.
