Friday I’m in love: Två allsvenska lag nästa säsong
Om en fotbollsresa till grannkommunen, om en matchöl på ett sunkhak, om en match med 219 personer på läktaren och om två ljus som slocknade alldeles för tidigt.
Boendes i förskingringen (aka Mälardalen) med inte så många matcher att se live, får man ta de chanser man får. Förra helgen passade jag därför på att kolla när damlaget spelade i Eskilstuna mot Eskilstuna United.
Vi var för övrigt ett femtontal himmelsblå på plats; mest pappor/äldre manliga släktingar med barn, en familj, en mamma till en spelare. Och så jag.
Jag vågade mig dit, trots att det gick käpprätt åt h-e senast jag var där. För det är ju inte utan man får rysningar och kraftiga känslor av illamående i kroppen när man tänker på Eskilstuna och Malmö FF - i Eskilstuna. Den 19 augusti 2017 möttes AFC Eskilstuna och MFF på ett varmt Tunavallen, MFF var storfavoriter och det var inte snack om att rotera. Men AFC chockar MFF, gör 1-0 efter fem minuter (Mohamed Buya Turay dessutom) och en halvtimme in i matchen står det 3-0 till AFC. Supportrarna rasar, och inte bara mot buss-Ryssholm och hans myglande AFC. I andra halvlek reducerar vi genom Jo Inge Berget men denna dag räckte vi inte till i något som måste vara världsrekord i underskattning och dålig inställning.
Det var med detta i minne som jag åkte tåget till Eskilstuna, i god tid för att ha marginal om det skulle bli ännu ett spårfel, växelfel eller sen tågvändning.
Väl på plats i Eskilstuna riktar jag stegen mot Dennys krog, “strategiskt” placerad i en rondell någonstans mellan centrum och förorterna. Denny hade nog precis öppnat för jag var den första gästen/kunden/öldrickaren när jag stolpade in lite efter kl 12.
Jo då, mat fanns och ölen var kyld. Gick också bra att sitta ute, inne var inte så roligt.
MFF-halsduken väckte intresse. “Malmö FF?” undrade en del jag passerade, inklusive Denny själv. “Ja, damlaget spelar här idag” svarade jag. “Aha, ok.”
Pizzan var bättre än förväntat, ölen klart billigare än inne i centrum men utsikten från uteserveringen över rondellen och en folkets hus-liknande byggnad från tidigt 70-tal med tung muralkonst över entrén var bedrövlig. Som tur var tog det bara 10 minuter att gå till Tunavallen.
Ibland är det lite kul att göra nedslag i de lägre serierna i Fotbollssverige. Elitettan på damsidan är en helt annan upplevelse jämfört med Allsvenskan på Eleda, Tele2 eller Gamla Ullevi. Det är en helt annan fotbollsupplevelse. Och lite befriande skönt och enkelt.
Det var fri entré in på Tunavallen. “Men swisha gärna ett bidrag till Rosa bandet” sa tjejen innanför de vidöppna grindarna. Alla swishade. “Och ta en frisbee också.”
Vad ska jag med en frisbee till, undrade jag. “I pausen ska du kasta in den mot mittpunkten. Närmast vinner ett presentkort på ICA” svarade hon. Jag tackade nej. Bor ju inte i Eskilstuna (som tur är).
“Finns det någon speciell plats för bortasupportrar” frågade jag och den andra pappan som kom samtidigt som jag.
“Det sitter några där på bortre långsidan. Ni kan sitta där.”
Vi gick dit och hängde med de andra 15 MFF:arna - klappade, skrek, hejade, sjöng några ramsor och tjatade på assisterande domaren. “Linjeman, hallå!”
Matchen då? Helt ok. Inget bländande spel, men sett över två halvlekar var det en rättvis 1-0-seger till MFF, som hade bud på fler mål. Eskilstuna United stod upp ganska bra men skapade få chanser.
Imorgon lördag spelar tjejerna mot Örebro SK kl 14 i Örebro. Får se om jag får möjlighet att åka dit. Oavsett är det kul att läsa detta, att det finns stora ambitioner för damlaget.
Hann med 16-tåget hem till Mariefred. Tänkte på tjejernas match och “utflykten” till Eskilstuna, och på matchen som skulle spelas dagen efter, MFF hemma mot Värnamo. Enkla tre poäng. Fast Simon Thern ordnade ju poäng åt Värnamo på slutet i senaste matchen. Hmmm…
Och vi vet ju alla hur det gick sedan.
Ja ja, skit samma. Vi har vunnit cupen, vi vinner Allsvenskan och vi spelar “gruppspel” i Europa League. Vi är Malmö FF.
I dag för 6 år sedan hade MFF sorg. Då publicerades detta minnesord över killen med de snälla ögonen, killen som var en otrolig fotbollsspelare och killen som gjorde första målet på nya stadion - Labinot Harbuzi. Må du vila i frid.
Dagens låt är Fields of gold med Eva Cassidy; en underbar sångerska med en fantastisk röst, som precis som Labinot rycktes bort alldeles för tidigt.
Med det tar vi fredag. Ta hand om varandra, och gör bra saker.
