Friday I’m in Love: Två personer i min skalle
Vem äger sanningen? Och finns det egentligen endast en sanning?
Det bor två personer i min skalle, skulle man kunna säga.
Den ena är en positiv karaktär som alltid ser till det nya, till möjligheterna och utmaningarna. Det är hans drivmedel i livet. Varje dag vaknar han upp med öppet sinne. Den andra är en tvättäkta skeptiker som inte låter sig imponeras av någonting, och som utgår ifrån att allt, precis allt, kommer att gå åt helvete. De är som två motvilliga tvillingar skulle man kunna säga.
Ibland möts de två. Det skedde senast bara några dagar efter Malmö FF:s förlustmatch mot Wolfsburg hemma på Stadion.
”Matchen var en otrolig besvikelse. Ja, i ärlighetens namn bland det sämsta jag sett. Våra spelare uppträdde som lealösa förskoleglyttar i jämförelse med tyskarna. Ingen karaktär, inget mod, ingen finess… Det var patetiskt, helt enkelt. Hur det här laget skall kunna lyckas i Allsvenskan övergår mitt förstånd.”
”Nu är du orättvis. Kom ihåg att Wolfsburg var och är mitt uppe i sin säsong och våra pojkar hade knappt några tävlingsmatcher i ryggen inför dubbelmötet. Vi har en ny tränare och försöker sätta en ny typ av spel. Med tanke på det tycker jag ändå att det var en fin insats. Vi behöver inte skämmas, och jag tycker det ser spännande ut framöver!”
”En förlust är min själ aldrig en fin insats!”
”Men vi pratar om ett lag från Bundesliga. En av de bästa ligorna i Europa. Vi pratar om ett lag som är bland de 7-8 bästa i samma liga. Det är väl ändå…”
”Nu tar vi det lite lugnt här. För det första: jag skiter i vilken liga de kommer ifrån. Vi är Malmö FF och vi har varit i Europacupfinal. Vi har tjugo SM-titlar och fjorton cuptitlar. Vad har Wolfsburg mer än en sketen Bundesligatitel? Ändå uppträdde vi som ett gäng vilsna pojklagsspelare. För det andra: denna Hexenkessel som alla pratar så mycket om… Som skall skrämma skiten ur alla motståndare. Vad är det för strunt? Nej du, den där häxkitteln sjuder för fan knappt. Det skulle ta mer än en vecka att koka ett par ägg i den där kitteln.”
”Jag tyckte ändå det var fin stämning. Trycket på Malmö Stadion är känt runt omkring i Europa. Andra fans pratar om det med respekt. Till och med våra egna spelare säger att det gör skillnad. Att publiken lyfter deras insatser. Att det inte blev så fullt ut den här gången är väl inte så konstigt? Men jag tyckte det var jättebra åtminstone fram till det där VAR-målet. Att stämningen sjönk en aning därefter är väl ganska naturligt?”
”Trams!”
Och så fortsätter det. Jag tar en kaffe och en cigarett medan de tjatar på i mitt huvud.
”Och sen allt snack om att vi skall spela holländskt? Lite som Ajax, liksom. Ajax har praktiserat totalfotboll sedan 70-talet och det har varit deras bärande fotbollsfilosofi sedan dess. De har det i blodomloppet. Och nu skall alltså vi, som haft våra största framgånger under hardcore realister och pragmatiker som Houghton, Hodgson, Hareide och Rösler, plötsligt spela fotboll modell Rinus Michels och Johan Cruyff. Har vi spelarna för det, va? Har vi tekniken? Snabbheten? Spelintelligensen? Mot Wolfsburg spelade vi runt bollen på mittfältet som om den vore ett bowlingklot. Och de gånger tempot ökade tappade våra pojkar kontrollen fullständigt och trasslade in sig i både lagkamrater och motståndare. Eller snavade på bollen. Ajax… Bah!”
”Men du… Allting måste börja någonstans. Allt måste få ta sin tid. Jag tror på Jon Dahl Tomasson. Han ger att fint intryck och verkar vara en mer modern tränartyp än vad Rösler var. Det är många spelare som uttrycker att de känner sig mer harmoniska under JDT:s ledning. Många tyckte nog att Rösler var för hård, och då är det bra med en annan form av lite mildare och finkänsligare ledarskap.”
”Våra spelare är så förbannat ömtåliga så man häpnar. En ledare är en ledare, och det är han som bestämmer. Hur svårt kan det vara? Se hur det gick under Kuhns och Pehrsons ledning. En dansk hygge-far och en folkskygg analytiker. Spelarna tappade respekten för båda. Sen kom Rösler in och styrde upp det hela. Räddade Malmö FF från en katastrof säsongen 2018, bärgade två medaljer i Allsvenskan och lotsade oss vidare till två Europa-kval. Ett strålande resultat. Och då beklagar sig vissa av spelarna att han röt till ibland. Herregud! Vissa är veka som sparrisar! Var är det svenska stålet?”
”Nu tycker jag att du är negativ. Människor som mår bra presterar alltid bättre. Det är en vedertagen sanning. Jag tror på JDT, spelarna tror på honom, föreningen tror på honom. Och för övrigt tror jag du skulle må bra av en riktig styrkekram just nu…”
Jag fyller på min kopp, rullar ytterligare en cigarett, och tänder på. Låt dem fortsätta, tänker jag.
”Och så Isaac Kiese Thelin. Årets kanonvärvning… Jo, jag tackar. I mitt huvud skall en forward kunna ta emot en passning, utmana, finta en motståndare, gå på avslut, och trycka in bolljäveln. Det är de egenskaperna offensiva spelare skall ha. Det duger inte att bara kunna hoppa högt och nicka lite hit och dit på måfå. Eller beklaga sig över att man inte får några bra bollar att jobba på. En bra forward skapar situationer. Han står inte bara och väntar på dem. Kieses kreativitet är lika upphetsande som en bakfull söndag.”
”Det där var inte snällt sagt! Kanske gick det inte så bra för honom ute i Europa, men sådant händer många. När de kommer hem igen har de i regel mognat och samlat på sig nyttiga erfarenheter som gjort dem till bättre fotbollsspelare. Jag tror på Kiese. Han kommer att betyda mycket för oss den här säsongen.”
”Nyttiga erfarenheter… Du, jag samlar på mig nyttiga erfarenheter så fort jag går utanför dörren. Vad är det som är så jävla märkvärdigt med det?”
Och det tar liksom aldrig slut. Argumenten studsar fram och tillbaka och det är egentligen svårt att dra några vidare slutsatser av deras åsikter och hållningar. För trots att de befinner sig så långt ifrån varandra, så har de båda poänger i sina resonemang. Man skulle kunna säga att ingen av dem äger sanningen, eller – kanske än mer korrekt – båda äger sanningen.
Hur som helst: de båda bor i min skalle. Så blev det i mitt liv.
Det är bara att gilla läget.
* * * * *
Veckans låt: Double Diamond med Sleaford Mods.
