Friday I’m in Love: Äh, vi skiter i ABBA
Vissa låtar är bra – men inte alltid på rätt sätt.
Den 21 juli 1980 släppte ABBA singeln ”The winner takes it all”. Låten blev en stor internationell hit och överallt runt om i världen lallade folk med i refrängen:
The winner takes it all
The loser standing small
Beside the victory
That's her destiny
Min tanke var att den här låten kanske skulle kunna fungera som ett slags soundtrack till Malmö FF:s säsong 2018. För 2018 var året då ambitionerna var högt satta i MFF-land. Vi skulle plocka hem det tredje raka ligaguldet, cuptiteln skulle äntligen bärgas och laget skulle säkra Europaspel.
Vi vet alla hur det gick.
Cupfinalen i Stockholm var en genomusel prestation av Malmö FF. Vi som var där skämdes över det vi fick se och trots att vi var tusentals malmöiter på plats var det i princip dödstyst på våra läktare. Vi stod där, fullständigt förstummade: hur kan vi spela så dålig fotboll? Det var… Ja, en tragisk upplevelse.
Den usla inledningen på den allsvenska säsongen kunde inte ens Dr. Rössler rå bot på när han ersatte en märkligt statistikfixerad Magnus Pehrsson vars skygglappar hindrade honom från att se det som var uppenbart för alla andra. Malmö FF:s inledning på säsongen var historiskt dålig och ganska tidigt stod det klart att vi inte skulle lyckas med vår målsättning. Med Rössler kom energi, passion, självtillit och kampvilja. Med Rössler kom de ingredienser som gör ett vinnande lag. Men det var, som sagt, redan för sent.
Att han ändå, trots det omöjliga utgångsläget, lyckades bärga en tredjeplats är imponerande. Den lilla silvermedaljen i sig betyder ingenting, medan kvalplatsen till Europa är guld värd för ett lag som Malmö FF. Så man kan väl säga så här: även om ingen av oss kommer att minnas 2018 när vi blir gamla och sitter på hemmet, så kan vi i alla fall här och nu vara rätt nöjda med utfallet.
Och som ytterligare en tröst lever årets Europaspel fortfarande. Vi har alltjämt allt i våra egna händer, och vi behöver inte skämmas för våra insatser så här långt (även om hemmamatchen mot norska Sarpsborg svider en aning i skinnet). Regelbundet spel i Europa är en nödvändighet för Malmö FF av flera olika skäl. Spel i Europa innebär lärdom och inspiration. Spel i Europa ger erfarenheter som rimligen lyfter varje enskild spelare ett par snäpp. Spel i Europa ökar lagets slagkraft såväl internationellt som hemmavid. Och givetvis finns det ett ekonomiskt perspektiv som är nog så viktigt.
Man kan tycka vad man vill om kopplingen mellan en stark ekonomi och sportslig framgång. Men att den finns där kan vi nog vara rörande överens om. Och skall Malmö FF fortsätta växa som förening och befästa sin position som Sveriges, och i förlängningen Skandinaviens, största lag, så behöver vi helt enkelt de europeiska intäkterna.
Hur som helst: 2018 blev inte riktigt vad vi hade tänkt oss. Det gick åt helvete med såväl cupen som med Allsvenskan. Vi lyckades bara uppnå en av våra tre målsättningar. Men ändå känns det, paradoxalt nog, ganska bra. Det känns som om 2018 är ett underbart löfte inför kommande säsong.
Vi har en stark trupp som åter visar fantastisk moral och kampvilja. Markus Rosenberg stannar en säsong till. Molins är snart på banan. Vi har AC, Gall, Traustason, Bachirou, Antonsson, Bonke, Rasmus, Dahlin och alla andra. Vi har Dr. Rössler som håller i taktpinnen und so weiter, und so weiter.
2019 – och allt kan bara bli bättre. Det är en skön känsla.
Så för att runda av… Den där låten med ABBA har sina poänger, men vid närmare eftertanke är den ändå inget vidare som soundtrack.
Vi lägger den åt sidan. Och blickar framåt.