GAIS nära fälla trubbigt Gefle i Svenska Cupen
Om inte fotboll gick ut på att göra mål hade jag haft stora förhoppningar på Gefle i år. Om man fick bedöma lagets spel i den första halvleken mot GAIS med konståkningspoäng hade omdömet blivit högt. Tyvärr hade man fasligt svårt att träffa mål, vilket gjorde att 1-1 (0-0) mot GAIS får ses som rättvist. Gefles kvittering kom typiskt nog på en straffspark i slutminuterna.
Det var inte bara det att himlen var blå och solen lyste och det var behagliga 11 grader i skuggan, Gefles mittfält med Simon Lundevall, Marcus Hansson, Anders Bååth och Jonas Lantto fungerade såväl defensivt och offensivt. Man pressade hårt på bollhållaren, låg tätt för att stänga farliga ytor och kombinerade lysande med forwardsduon Johan Oremo och Dioh Williams, och med backlinjen där både Jens Portin och Jonas Olsson var företagsamma.
Men så var det det här med målskyttet. Och det här med att skapa chanser.
Gefle kombinerade snyggt på mitten och spelade sig fram till straffområdeslinjen, och ibland in i straffområdet, men det var som om bensinen tog slut där. Som om det inte fanns några klara linjer för hur spelarna skulle agera. När Dioh Williams till exempel fick bollen på högerkanten verkade inte Oremo veta vilken yta han skulle löpa mot. När Simon Lundevall fick skottläge och en Gaisare stod i vägen så verkade inte Lundevall vara klar över var de andra i anfallsposition befann sig. Och så vidare.
Samma sak med inläggsspelet. Visst är det bra att i anfallsväg ha spelare som söker upp de tomma ytorna på den motsatta kanten så att man kan vända spelet, men om inläggen från kanterna bara sker på måfå – då behövs det tur för att göra mål. Det kan bli en lång väntan för oss på nästa spelmål om vi ska förlita oss enbart på turen.
Det som var ypperligt i första halvlek mot GAIS var att Gefle sköt en hel del från distans. Vi får hoppas att siktet blir bättre framöver, för får man iväg 7-8 kvalificerade distansskott per match (som man fick idag) då blir vi mycket farliga framåt.
Men i den andra halvleken vände matchen. Och det kan inte bara ha berott på att lagen bytte sida och fick motvind respektive medvind, och solen i ansiktet respektive i nacken.
Det kändes som om GAIS flyttade upp backlinjen, överbelastade på mittfältet och stängde de ytor som Gefle kombinerat på (mellan GAIS mittfält och backlinje). Hur som helst fungerade inte Gefles anfallsspel alls. Istället var det makrillarna som började komma i tre mot två-situationer mot Gefles mittbackspar David Fällman och Anders Wikström. Fällman gjorde en gedigen insats, som vi vant oss vid. Däremot hade Wikström stora problem i den andra halvleken. Han spred passningar och kom på mellanhand då och då. Helt klart gav den här matchen en indikation på att vårt mittbackspar i fortsättning inte är skrivet i sten, och att Olof Mård nog bör starta nästa match.
GAIS ledningsmål kom helt följdriktigt i den 59:e minuten. Bortalaget erövrade bollen på mittplan och for fram i en kontring med tre man. Malkolm Moenza sköt ett distinkt markskott någon meter in i straffområdet och Sasa Sjanic i GIF-målet var chanslös.
Det dröjde till den 75:e minuten innan Gefle började inse allvaret och påbörjade en forcering. Som någon på läktaren sa: ”Det är f-n att det ska behövas ett underläge och slutminuter innan Gefle kan börja anfalla lite mer desperat!” Kanske hade forceringen lite med Dardan Mustafas inhopp att göra. Mustafa var helt klart en vitamininjektion när han kom in. Och det var också Mustafa som drogs i tröjan och fixade Gefles straff i den 85:e minuten. En straff som Simon Lundevall kyligt slog in i den 86:e minuten. Simon fintade målvakten – som slängde sig åt vänster – varpå Simon placerade bollen mitt i målet.
Slutresultatet 1-1 (0-0) speglar väl inte riktigt matchen, eftersom Gefle var det klart bästa laget i den första halvleken och borde ha tagit ledningen där. Då hade nog den andra halvleken fått ett annat ansikte. Men GAIS var å andra sidan bra på just det som Gefle inte behärskade – att skapa målchanser. Bortalaget fick faktiskt ett två mot ett-läge i Gefles straffområde i slutminuterna som borde ha förvaltats mycket bättre. Det var ett sådant läge som innebär mål i nio fall av tio.
Bortsett från straffsparken hade Gefle inte ett enda skott på mål (närmast var ett skott i ribban i andra), och det är naturligtvis inte alls godkänt. Nu hoppas vi att Roger Sandberg, Thomas Andersson och spelarna gnuggar anfallskombinationer under hela den kommande veckan. Positionerna i det egna straffområdet verkar sitta som betong, nu vill vi ha anfallsvarianter som sitter lika säkert och som spelarna kan och förstår till och med i sömnen, ja, till och med med vinden och solen i ansiktet.
Gefle IF-GAIS 1-1 (0-0)
Gefle IF: Sasa Sjanic (mv) – Jonas Olsson (Oscar Karlsson 83), Anders Wikström, David Fällman, Jens Portin – Simon Lundevall, Marcus Hansson (K), Anders Bååth, Jonas Lantto – Johan Oremo (Dardan Mustafa 75), Dioh Williams.
Mål: 0-1 Malkolm Moenza (59), 1-1 Simon Lundevall (86, straff).
Domare: Mohammed Al-Hakim, Köping (hade inte en av sina bästa dagar, missade självklara frisparkar för båda lagen, och upptäckte ojustheter som ingen annan såg, man kan dock inte säga att Al-Hakim fick särdeles bra hjälp av sina assisterande domare; men det är ju försäsong för domarna också i och för sig...).
Publik: 500 (varav cirka 100 Gaisare som lät mycket och spred god stämning på Vallen).
