Det här var inget derby – det var bara tre poäng

Om det var något speciellt för Utsikten. Så var det här en vanlig match för GAIS. ”Hemmalaget” var lika griniga och tråkiga som en kunnat förutspå. Medan Atleterna varken vek ner sig eller slutade spela boll.

Under söndagseftermiddagen sken solen över Bravida och stämningen var på topp när domaren blåste igång en på förhand svårtippad match.

GAIS öppnade klart starkast med fin fart och frenesi. Det dröjde inte heller länge innan nyförvärvet inför säsongen, Robin Frej, gjorde mål på en hörna. Detta efter att Utsiktens målvakt varit ute och hängt tvätt. Tack och bock. 1-0 i minut 17’.

Med vind i seglen trummar vi på och detta resulterade snart i ett nytt högklassigt läge. Denna gång var det en annan ung mittback som höll sig framme då Beckman löpte sig fri strax utanför målområdet. Men istället för i mål, nickades bollen över. Med lite mer skärpa i offensiv box hade pojken stått på 3 mål i upptakten av den här säsongen. Vi får istället hoppas att han sparar sitt första mål till ett viktigare läge.

GAIS spelövertag forsätter sedan men planar enligt min mening ut ju närmre halvtidsvilan vi kommer. ”Hemmalaget” står emot och vaskar tillslut fram något halvläge eller två. Med 45+3 på matchuret och ”nothing to worry about” ska vi istället bjuda på en kvittering.
Helt ohotad tar Wängberg med sig en boll ut mot sidlinjen. 2-3 touch för mycket och det som inte ens hade behövt vara en situation blir först ett bolltapp, sedan flipperspel i eget straffområde och pang. 1-1 i röven.

Att det, på detta, är ex-GAISaren Erik Kembel Westermark som gör det. Samt till råga på allt firar mot klacken. Kändes extra typiskt där och då.

I paus intervjuas samma man och han säger att det alltid blir ”brunkigt” mot oss. Kanske tolkar jag in detta nu. Men det låter som att det ska ha varit vi som bjudit in till det, enligt honom. Själv tycker jag att det var totalt tvärtom. Och detta skulle snabbt bevisas i andra halvlek.

Visst, nu börjar väl Utsikten något bättre än oss i upptakten av andra. Men deras skottförsök utifrån liksom rullar med knapp styrfart mot eller mestadels utanför mål. Plockpotatis för Mergim som ser än mer stabil ut, match efter match.

Ju längre matchen lider så verkar det som om Utsikten börjat nöja sig med 1-1. Detta gäller dock inte GAIS som istället trycker på för ett ledningsmål.

Inhoppande Lindberg vänder om fint i straffområdet och fläker fram en boll till en annan Lindberg som skjuter i en liknande position och situation som Westermark vid kvitteringsmålet. Nu tar den istället i täck och ut till hörna.

I samband med detta skapar vi ännu ett läge där Egzon får bollen strax utanför straffområdet och lossar mot mål. Tyvärr mitt på men med sådan kraft att den tvingas över ribban och vi får ytterligare en hörna.

Vid det här laget har vi Utsikten i brygga.
Det maskas. Det filmas. Det lipas.

På tal om det sistnämnda utmärkte sig en motståndare mer än de andra. Målvakten Elias Hadaya, eller ”Sveriges sämsta målvakt” som majoriteten av det grönsvarta följet sjung, tappade det totalt och började gestikulera upp mot ståplats. Han slog nog ut mer än 10 bollar över sidlinjen tillföljd av spagettibenen vi framkallat i andra halvlek.

Strax därefter kommer ledningsmålet. I matchminut 80’ får Lundgren bollen, viker in från kanten och bänder in den med fart strax över plastet mot bortre gaveln. På vägen dit får bollen hjälp av en touch från Julle och Hadaya, som fryser till is, kan bara se på när nätet rasslar till. 1-2. Rättvist!

Efterspelet blir, som så många gånger förr, mer dramatiskt än det nödvändigtvis behöver bli. Utsikten chansar framåt och det blir oroligt både en och två gånger mot slutet. Men Utsikten är aldrig riktigt nära ändå.

När domaren väl blåser i pipan har det krigats i över 100 minuter och det blir inte bara en seger för GAIS – utan även för fotbollen!

Det ska fanimej inte löna sig med brottarfotboll 2023.

GAIS/IFK/Häcken-vasken, 1.
Bäst i stan, 2.