- -
GAIS – Djurgården 2-1: Positiv förstärkning? My ass!
Den amerikanske psykologen BF Skinner, som tidigare citerats i ett avsnitt av Fredagsmys, lär oss att positiv förstärkning är ett bättre sätt att förändra beteenden än straff och negativa kommentarer. Det vi uppmärksammar får vi mer av och vi ska alltså berömma det positiva istället för att kritisera det negativa. En bra tanke, men om det inte finns något positivt att berömma då?
Det är med den tanken i huvudet som jag sitter på tunnelbanan på väg hem efter att ha sett Djurgården spela mot GAIS på Gamla Ullevi. För i den matchen fanns det verkligen I N G E N T I N G som var bra. Visserligen hade Djurgården ett massivt bollinnehav (65-35 första tjugo) och en total dominans i första halvlek, men det berodde enbart på att GAIS inte ville spela alls. Som det kändes bestod minst 40 procentenheter av Djurgårdens 65 av bollande i backlinjen. Det gick så långsamt och det gav, ärligt talat, ingenting framåt.
Djurgården har nu spelat fyra hela matcher utan att göra ett enda spelmål. Det är naturligtvis ett kraftigt underbetyg till lagets anfallsspel, men vad värre är är att man heller inte lyckats skapa speciellt många (om ens nåt) riktigt bra läge att göra detta första spelmål. I dag såg vi inte en enda riktigt medveten och beslutsam löpning, inte en enda riktigt distinkt och öppnande passning, inte ett enda exempel på bra defensivt styr- och presspel. Vi såg, för att ytterligare poängtera det ännu mer, faktiskt ingenting riktigt bra över huvud taget. Straffen var en tillfällighet och GAIS tilläts kvittera som en blixt från klar himmel efter ett misstag på slutet av första halvlek.
Under andra halvleks inledning fick matchen lite fart. Djurgården var inte alls lika stillastående som man varit under första halvlek. Det var, för den delen, inte GAIS heller och matchen såg ut att ta sig. Men kvaliteten på de enskilda bollbehandlingarna var för låg och det tog för lång tid för att Djurgården skulle kunna greppa nåt momentum. Det gick istället till GAIS som efter en billigt innickad frispark tog ledningen och fick vind i seglen.
Vi skulle kunna ägna tid åt att prata om små marginaler, om två uteblivna straffar i andra halvlek och om sekunder från pausledning. Men faktum är att allt detta prat bara skulle skjuta upp problemen till nästa match. Djurgården har i nuläget inte förmågan eller kunskapen (eller båda) att prestera ett medvetet systematiskt spel med genomtänkta löpningar och passningar. Från tränarhåll pratar man ofta om att bygga sitt spel på insatser (passningar eller dribblingar) som slår ut lagdelar. Det är en intressant tanke som vore spännande att se omsatt i praktiken. Men om den följande bollbehandlingen tar tre, fyra eller till och med fem sekunder hinner den slagna lagdelen tillbaka och man måste hela tiden slå lagdelarna igen och igen och igen i varje anfall. Det klarar man inte, för till slut blir utrymmet av planen för kort.
Även om det inte finns mycket positivt att berömma är det viktigt att vara framåtsyftande. Jag tror att det bästa för Djurgården vore att gå tillbaka till grunderna. Lägg träningarna på att ta fram och öva in en enkel och tydlig metodik. Var ska vi slå passningarna? Hur ska vi löpa? Om jag hamnar i den här situationen, var är mina lagkamrater då? Jag tror, nämligen, att det är lite det som saknas. En metodik, en plan, en struktur. Då sparar man viktiga hundradelar och kan göra saker mer per automatik.
Men vad vet jag?
Just nu känns det inte som att jag vet någonting över huvud taget.
