Gaspedalen är den till höger!
Efter en skral försäsong inleds säsongen i superettan nästa helg. Jag tycker vi har delarna i laget för att bygga något riktigt bra, men har vi det som krävs på sidan av planen?
Gefles försäsong har varit allt annat än imponerande. Spelet har långa stunder varit obefintligt och det har varit svårt att se en röd tråd i det man försöker göra. Från början spelade Gefle ett enkelt spel med lyft mot topparna och där bollarna skulle ut på en kant för ett inlägg och det var också det Thomas Andersson förmedlade till oss när han efter matcherna nämnde antalet inlägg man slagit. Tyvärr är den sortens fotboll totalt förlegad vilket man själva också verkade märka eftersom man i slutet av försäsongen började prata om att man måste bygga en annan typ av anfallsspel med mer bollkontroll och att hota framifrån. Jag har själv bevittnat ett antal träningar där man helt sonika har öst in inlägg som anfallsträning men jag har hittills inte sett Gefle träna på instick och passningsspel framför motståndarnas straffområde, i den area där man verkligen kan skapa farliga lägen.
Frågetecken?
Det är också därför det största frågetecknet inför seriestarten hos Gefle finns på ledarsidan. Med Gefles mått mätt har vi fått in delar som vi kan bygga en Gefle-Ferrari av. Spelare med väldigt fina spetsegenskaper har värvats in. Piotr Johansson med sin speed och vilja att gå rätt mot mål, Christian Ljungberg med ett driv i steget och en attackvilja jag inte sett hos en innermittfältare i Gefle någonsin och sist in men med störst potential av dom alla, Deniz Hümmet som kan bli en sensation i superettan. Lägg därtill våra egna spelare som visat framfötterna på försäsongen i Albin Lohikangas och TshuTshu Thakasua. Det här är byggstenar för en frisk och sprudlande fotboll, men i förarsätet på detta bygge sitter en förare och kartläsare som känns mer naturligt placerade i en Volvo som ska åka på motorvägen och ta sig fram till sin destination utan att någon gång göra en omkörning som högst eventuellt skulle kunna vara lite riskabel. Detta när vi behöver en förare som kan gasa fullt ut på en svängig grusväg och klara av att parera dom gånger det blir en sladd i kurvorna. Det känns inte som att rätt personer är på rätt plats i det läge vi är nu.
20 inlägg är inte rätt väg
Vi måste utmana oss själva och ta ut svängarna och se var gränserna går och då går det inte att komma in efter matcherna och säga att vi slog 20 inlägg och att det var bra. Det fungerar inte så i dagens fotboll om man vill vara med och vinna en serie. Vi ska inte behöva se 10 inlägg per match från Jesper Florén när vi har så fina fötter centralt i plan. Jag tycker många gånger synd om Florén, som är en helt duglig fotbollsspelare på den här nivån men som sätts i positioner han inte ska sättas i gång på gång. Varför händer det frågar jag mig?
Den trupp vi har är tillräckligt bra för att vara med bland topp fem, det är jag helt övertygad om. Men jag är väldigt osäker på om vi har vad som krävs för det vid sidan av plan. Och det är inte att säga att våra ledare är dåliga, men jag är helt övertygad om att de passar bättre i ett lag som ligger och kämpar för att hålla sig kvar än i ett lag som vill vara med i toppen. Det är svårt att lära gamla hundar att sitta sägs det och en fotbollstränare är det han har lärt sig att vara. Har man ett spelsätt man känner sig trygg med och behärskar, då blir det per automatik att det är där man hamnar till slut. Det ligger Gefle IF i fatet detta år och jag kan inte hjälpa att undra om inte vår klubbledning visste detta redan i vintras när man skrev ettårskontraktet med Thomas Andersson. Jag menar om man nu stenhårt trodde på att Thomas var rätt person att föra Gefle in i framtiden, varför skrev man då bara ett kontrakt över den här säsongen? Jag tror att man kände att Thomas var värd chansen efter den fina avslutningen ifjol i Allsvenskan och jag kan också tycka att det på det känslomässiga planet var helt rätt. Men vi får se om det var spel och resultatmässigt rätt när vi summerar detta år…
Hoppet finns kvar
Det finns dock anledning till hopp och den största anledningen är att vi hittills inte spelat med det tilltänkta laget en enda gång på försäsongen. Och då säger säkert många att man måste ha en trupp som klarar av en del skador och frånvaro från vissa spelare. Jag håller med om det men jag tycker att vi i varje match spelat med en skral anfallsuppställning. Jag ser Jacob Hjelte och Adam Bergmark som komplement till Johan Oremo och Deniz Hümmet. Och eftersom Hümmet just har anlänt och Oremo varit skadad under försäsongen så har vi faktiskt haft en svag anfallsuppställning i nästan alla matcher. Hjelte och Bergmark kommer att prestera bra i mindre roller under säsongen, men om någon av dom startar många matcher detta år kommer vi inte att hänga med i toppen.
Conte Bonsu som har mycket fotboll i kroppen har varit småskadad i ett år nu och jag tycker att det börjar märkas när han spelar. Han får ingen kontinuitet i sin träning eller i sitt matchande och naturligtvis tappar hans utveckling fart i det läget. Nu fick vi in en guldklimp i Ljungberg vilket gör att vi har två duktiga innermittfältare även utan Conte, men vi behöver en tredje för att ha den bredd som krävs och det känns som att tiden börjar rinna iväg för Conte nu.
Rene Makondele. Jag vet inte var jag ska börja gällande Makondele. Hans försäsong har varit dålig. Det kan jag säga utan omsvep. Äldre spelare kan dock behöva lite tid på sig att växla upp och hitta in i formen så jag ger inte upp Makondele än. Däremot tycker jag inte att han ska spela sig i form på bekostnad av de yngre spelarna som presterar bättre just nu. Vi skrev ett ettårskontrakt med Makondele och hittar han inte formen ska vi inte känna oss tvingade att spela honom när vi har andra alternativ.
Mittbackarna. Vi har fyra alternativ som mittbackar. Nu har vi haft lite småskador vilket gjort att Rauschenberg och Gussman fått spela på slutet. Jag gillar Samuel Gussman väldigt mycket, han har blick för spelet och en bra storlek som mittback. Dock tar det nästan alltid lite extra tid att utvecklas till en bra mittback och jag skulle inte må dåligt av att se Gussman bli utlånad för att spela på division ett nivå ett år. Det tror jag alla skulle må bra av. Jag är ingen fantast av Rauschenberg. Han är väldigt yvig och måste vara en mardröm att spela tillsammans med eftersom han kan dyka upp vart som helst. När David Fällman försvann till Kina så försvann vår självklara ledare i backlinjen och vi kan ju se hur oerhört skakigt det kan se ut när vi är satt under press. Det kändes nästan aldrig så när Fällman fanns med på planen. Men trots att jag har mina tvivel om Rauschenberg är han ändå den som tar på sig ledarrollen i försvaret vilket gör att jag kan tycka att han ska ha en av platserna. Och jag väljer Jesper Björkman före Anton Lans mest för att jag tycker att han verkar lite mer stabil än Lans, men det är väldigt lite som skiljer alla våra fyra mittbackar i mina ögon. Vi kan bara hoppas att någon växer ut till en riktigt bra mittback i år och att det stabiliserar vårt försvar.
Vi behöver flyt i början
Min känsla är att vi kommer att bli bättre ju längre säsongen går. Vi sitter inte ihop som lag än och jag antar att det kommer att ta ett antal veckor innan vi når den nivå som krävs. Det gör i sin tur att vi måste ha lite flyt nu i början med resultaten. Man kan ju faktiskt vinna matcher utan att spela bra. Spetskompetensen finns i några av våra offensiva spelare och kan vi täta till lite bakåt finns möjligheterna att dessa spelare kan avgöra matcherna åt oss på egen hand. Nu kommer det inte att hålla en hel säsong utan vi måste hitta den röda tråden i spelet för att nå dit vi vill men just nu tar jag en seger i premiären borta mot Frej hur det än ser ut på planen.
Vem vet, kanske Tomas Andersson skippar 95-oktan och fyller Geflebilen med raketbränsle längre fram under säsongen.
Låt oss hoppas på det i alla fall!
